Efter lite oförtjänt sommarledighet skulle så de gamla dobbskorna dammas av på allvar. Ett förvånansvärt manstarkt och friskt IF rejban begav sig i fredags till Dänningevallen för bortamatch mot Vederslöv/Dänningelanda (och eftersom det är alldeles för långt och jobbigt att skriva kommer de i referatet kallas V/D). Hemmamatchen i våras mot nyss nämnda lag slutade 1-1 i en svinkall uppgörelse på Norremark. Det var en av rejbianernas bästa matcher för året, där vi kanske t.o.m kände att vi var värda mer än den poäng vi tog. V/D låg emellertid på en säker andraplats i tabellen, och IF rejbans form kan beskrivas som ”något osäker”, så att ta några poäng för givet var det inte tal om. Förutsättningarna kunde iiallafall ingen klaga på. Fredagförmiddagens spöregn hade förvandlats till strålande sol lagom till matchstart, och planen var grön och fin.
Laget formerades enligt följande:
MV: Jon, VB: Bucce, MB: Linne, MB: Uppförsbacken, HB: Elle, VM: Osse, MM: Holger, MM: Jappe, HM: Rejban, A: Dadda & Larsson.
Back-up: Ecke, Salo, Fidde, Sterner och Jeol.
Matchen är jämn till en början, och rejbianerna tycks totalt ha glömt bort hur jobbigt det är att spela fotboll i 90 minuter efter en sommar fylld av dekadens. Löpningarna avlöste varandra både framåt och bakåt, och efter bara 5 minuters spel får vi en hörna. Eftersom slantsinglingen innan avspark gick i våran favör, och vi mycket taktiskt bytt sida, slogs Osses hörna från den sida där målvakten fick den stora lampa vi i folkmun kallar solen rakt i ögonen. Ingen aning om detta hade någon betydelse, men vi kan ju låtsas det. Hörnan landar iallafall perfekt på Holger, som elegant knoppar in ledningsmålet.
Första halvtimmen bjuder på fortsatt trevligt spel, utan att de där riktigt heta chanserna dyker upp. Speciellt kantspelet verkar vara något som gnuggats på stränderna i sommar, och där skördar IF rejban stora framgångar. När vi efter drygt 30 minuter lyckas göra 2-0 är det dock med en typ av fotboll som fått Egil ”Drillo” Olsen att göra i byxan. Jacke Uppförsbacke slår en frispark från egen planhalva, spänstfenomenet Dadda skarvar den vidare och måltjüven Larson löper i djupet, låter den studsa en gång, noterar att målvakten är ganska långt ut och lobbar mycket vackert in bollen från strax utanför straffområdet. Pang! Tre tillslag från egen planhalva och vi leder med två mål. Linne fick tokhybris efter detta och trodde i sann ”Gunde Svan-anda” att ”Ingenting är omöjligt”. Därför försöker han sig på en glidtackling som är dömd att misslyckas, och när Linne väl glider fram och träffar motståndaren är bollen redan lååångt därifrån. Ostskiva på det? Självklart gouben!
I slutet av den första akten tar V/D över en del av spelet, men vi klarar att hålla tvåmålsledningen till paus. Välförtjänt vila väntar, och Osse stämplar tillfälligt ut. Den gamla allergin spökar och Osse ser ut som om han gnuggat chilifrukter i ögonen. Sterner avlöser och lite rockader sker i laget. Elle blir vänsterback, Rejban blir högerback, Bucce blir vänsterytter och Sterner spelar på högerkanten. Fler byten skulle ske kontinuerligt under den andra halvleken, och skulle jag redogöra för alla byten och förändringar skulle jag inte vara färdig förrän runt jul, så jag nöjer mig med att konstatera att hela bänken slussades in i spel, och ut igen, och in igen, på massvis med olika positioner.
De första minuterna av halvlek nummer två hålls spelet uppe på en rimlig nivå, sen börjar V/D spela ut oss efter noter och folk får springa mycket och länge över stora ytor. Krampen kom som på beställning på flertalet inblandade, och detta gjorde inte motståndarnas spelövertag mindre. IF rejban slår ifrån sig, och skapar faktiskt några hyfsade kontringslägen. Närmast kommer Osse, som tillfrisknat något, när han i den 70’e minuten rullar en boll i insidan av stolpen. 3-0 där hade nog punkterat matchen, men riktigt så enkelt fungerar det inte när De Vita Eleganterna lirar boll. Med strax över 10 minuter kvar lyckas V/D istället till slut reducera till 1-2. Jag hade gärna påstått att det var oförtjänt i det läget, men det var det alltså inte. Inte alls…
Sista delen av matchen blir i vanlig ordning nervkittlande och ångestladdad. V/D har ett par bollar som far runt som flipperkulor i vårt straffområde, men på något sätt lyckas vi hålla den utanför målramen tack vare lite tur, uppoffrande försvarsspel och briljant målvaktsspel. När klockan så tickar upp mot övertid får vi en chans till att döda matchen. Sterner får bollen på högerkanten och bryter in i planen. Han hittar Larsson, som samlat kraft till en sista löpning, i djupled. Larsson slår i sin tur en perfekt boll in i straffområdet, där Dadda möter upp på ett tillslag och stöter in matchavgörande 3-1. Vilt jubel utbryter både bland spelare och i den tillresta klacken.
Segern innebär att IF rejban är obesegrade sedan serien vände. Seger mot Västra Torsås och ett kryss borta mot Nöbbele hanns ju med redan innan uppehållet. Vi funderar på att hålla oss obesegrade säsongen ut. Det verkar roligt… Nästa match spelas på fredag hemma mot Tolg. OBS! Matchstart kl. 18.45. Missa inte detta. Gladfotboll utlovas i vanlig ordning.
Nu ska vi dela ut götte:
3 påsar fotbollsgodis: David Johansson. Stark som en oxe när han sysselsätter motståndarnas försvar. Det kan man inte tro när man ser honom. Oumbärlig att låsa fast lite boll på när alla andra bara vill vila. Ett mål och en assist på det. Fin skit!
2 påsar fotbollsgodis: Jacob Larsson. Dunkar in ett djävulskt snyggt mål, och har uppenbarligen mått bra av lite sommarvila. Bättre tränad än någonsin tydligen. Om Dadda är oumbärlig som target, så är Larsson precis lika oumbärlig som djupledslöpare.
1 påse fotbollsgodis: Jon Svensson. Visar stor styrka bara genom att dra på sig handskarna och hoppa in i mål ikväll, och gör det dessutom förbannat bra. Räddar oss under stora delar av den andra halvleken när han håller målet fritt från påhälsning och straffområdet rent från inlägg.
Så var det med den saken!