IF rejban bjuder upp – En sista dans!
IF rejbans 17’e säsong står för dörren. En säsong bland många andra kan tyckas.
Men det är det inte. Vi går in i den med vetskapen om att det också är vår sista.
En sista dans helt enkelt!
Vemodigt – ja. En smula sorgligt – ja, det får man väl ändå säga. Men det är också en dag vi alla visste skulle komma. Att den skulle dröja till 2026 var det absolut ingen som kunde ana när vi rullade igång det här 2009. Det var kanske inte ambitionen heller…
Vi har sedan dag 1 gjort det här för att vi ville spela fotboll, och vinna, med våra bästa vänner, och det får man verkligen säga att vi gjort. Några av oss i snart 17 år. Otroligt!
Så vi väljer glädjens väg och är tacksamma för allt IF rejban gett oss, som det kommer ge oss under vårt ”ärevarv” i Kronobergsfotbollen, och allt det kommer fortsätta ge oss i framtiden. Seriespel eller inte.
Det är väl inte första gången vi ställt oss frågan hur f-n vi ska få ihop året, men det är första och sista gången vi känt att ”NU…nu är vi nöjda.”
Att driva det här vidare på samma sätt mer än ett år till känns…omöjligt, och att driva det på något annat sätt är inte aktuellt. Har aldrig varit.
När underlaget av trevliga människor vi vill ha med, och som vill och kan och hinner vara med och spela boll i IF rejban, blir för tunt – ja då lägger vi hellre ner än tar in ”fel” människor.
Där känner jag och vi att vi är idag. Men vi känner också att vi har ett makalöst trevligt år till i oss. Det ska vi tillsammans se till att det blir!
För personlig del kommer jag från höstterminens början stå som tränare för 5 andra idrottslag i åldrarna 5-9. Min evige följeslagare och IF rejbans störste trotjänare Adam ”Bucce” Bengtsson fick nyligen njuta av den stora glädjen ett andra barn innebär. Fler och fler hamnar smärtsamt nära gränsen att inleda sin ålder med en 4 osv osv.
Tiden, kropparna och livet säger att det är dags. Då lyssnar vi!
Om någon tror att beslutet tagits lättvindigt, betänk då följande:
De senaste 17 åren har det här varit det absolut överlägset roligaste jag gjort. Hur mycket tid, kraft och kärlek jag än lagt, har jag belönats tiofaldigt tillbaka.
Utan IF rejban hade jag inte träffat min fru.
Jag hade inte haft mina tre barn.
Jag hade inte haft det extra stöd och den extra drivkraften jag behövde för att ta mig igenom mina allra mörkaste och sjukdomsfyllda år på ett framgångsrikt sätt utan IF rejban.
Jag hade förhoppningsvis haft lite vänner, men inte i närheten av så många och så trevliga som jag har tack vare IF rejban.
För i stort sett allt gott i livet sedan 25 års ålder kan jag tacka IF rejban – Världens trevligaste förening.
I IF rejban har vi delat glädje och sorg med varandra på ett sätt som få andra har. Vi har firat segrar tillsammans, och vi har stöttat, hjälpt och funnits för varandra vid förluster – på fotbollsplanen, men kanske framförallt utanför, i det riktiga livet.
Jag har en dotter som mest av allt i livet ser fram emot att följa med på IF rejbans träningar, matcher, pingisturneringar, fester m.m, och som grät sig till sömns för att ”hon kommer sakna ALLA” när hon fick veta att vi närmar oss vägs ände.
Så beslutet är inte lätt, men det är rätt. Och väl genomtänkt.
Mitt i vemodet är det med en ännu större stolthet och tacksamhet man blickar tillbaka på de år vi haft. Jag kan, som ni märker, prata och skriva lääänge om detta, och det kommer jag göra, men inte mer just nu.
Vi laddar för säsong 17. Vi laddar för ännu ett år då vi ska peta på och störa lag som borde slå oss. Vi laddar för ännu ett trevligt år med glädje, skratt och vänskap.
Vi laddar för IF rejbans sista dans.
Välkomna att ta en svängom med oss. Det blir kul!
IF rejban genom Johan Salomonsson