Det var strålande förutsättningar för fotbollsunderhållning när IF rejban mötte Horda på tisdagkvällen. Ösregn, blåst och en tungsprungen konstgräsplan. Lovely.
Eller ja… i ärlighetens namn kunde det väl kanske varit lite bättre. Augusti är ju faktiskt en sommarmånad, så lite sommarväder hade ju inte varit fel. Rejbianerna kom stärkta efter 7-0 senast, och Horda hade gått bra på senaste, med storseger över Omen och ett kryss mot Vislanda, så att det inte skulle bli någon lätt match visste vi om.
Då bröderna Jansson flytt stan blev det lite omkastningar i lag och trupp. Så här blidde det till slut:
MV: Jon – VB: Elle, MB: Persson, MB: Linne, HB: Kåve – VM: Bucce, MM: Holger, MM: Manne, HM: Winberg – A: Dadda & Sallhag.
Bänken: Swanen, Jappe och Tomas.
Det hann inte gå många minuter innan det visade sig att IF rejban hade en duktig forward och Horda en duktig målvakt. Dadda (?) spelar fram Sillen till ett ganska fritt läge i högerinnerposition. Två avslut och en dubbelräddning senare var det hörna. Många bra hörnor blev det under den första halvleken, men Horda är starka i luften, så något hörnmål fick vi inte se.
Däremot fick vi se ett annat vackert mål. Manne slår en mycket fin djupledsboll som Sallhag sprintar loss på. Denna gång i vänsterinnerposition. Inne i straffområdet drar han iväg en tåpaj mot första krysset. Målvakten är nära att nypa den också, men orkar bara styra den upp i egen kryssribba och in. 1-0 till rejbianerna. Dryga kvarten spelad.
Glädjen blev dock kortvarig. Den blev faktiskt något djävulskt kortvarig. Jag tror inte att vi spelat mer än en minut innan vi skänker bort bollen i försvarslinjen. Tack och bock, sa Hordaspelaren och drog in bollen i nättaket. Om inte jag minns helt fel så gjorde Horda ett nästan identiskt mål när vi mötte dem i Horda i våras, fast den bollen var ännu närmare krysset. Nåväl, ganska onödigt och tillbaks på ruta ett.
Horda får lite blodad tand och börjar brösta upp sig. Det är dock IF rejban som står för det mesta av spelet och chanser. Horda är farliga när de vinner boll och ställer om, och i underlaget som rådde är det näst intill omöjligt att inte tappa nååågra enkla bollar, men inte riktigt så många som vi gjorde.
38 minuter var spelade när vi fick en frispark ut mot vänsterkanten. Bucces vänster eller Sallhags höger? Sallhags höger blev svaret, då blir ju bollen inåtskruvad. Det är bra. Bra var också frisparken, och i bortre delen av straffområdet dyker den gamle nickspecialisten Carl Winberg upp, trycker pannan till bollen och skallar in ledningsmålet. Två nickmål för Winberg den här säsongen, bara en sån sak…
Denna glädje levde iallafall lite längre, men ändå inte någon imponerande tidsrymd. Klockan tickade upp mot 45 minuter när Horda fick en frispark på mittplan. De seglar in en boll i straffområdet, deras farligaste huvudspelare löper mot bollen, ingen rejbian markerar, skarv på det och 2-2. Enkelt och effektivt, men alldeles för billigt. Vi vet om att de är duktiga på just detta, och så struntar vi i att markera och ta närkampen. Konstigt kan tyckas, men så var det. Oavgjort i paus.
Värmande kaffe i paus. Gott.
Andra halvleken blir en uppvisning i onödigt krångligt spel, men också många fina anfallskombinationer. Dadda, Winberg, Sillen och inbytte Tomas får/skapar flera chanser. Allt som oftast skapas de från kanterna, där Winberg och Bucce briljerar. Avsluten smiter dock utanför, eller så kommer det en Hordafot eller en Hordamålvakt i vägen.
Horda sjunker lite längre ner och försöker stänga av det centrala mittfältet, där Manne, Holger och senare Jappe får slita tungt. När Horda vinner bollen där slår de direkt ut den på kanten och går på inlägg via två fina inläggsfötter. Ett vänsterinlägg är t.o.m nära att segla in i det bortre krysset, men stannar på rätt sida målet för vår del.
Regnet tilltar under avslutningen och underlaget uppmuntrar till glidtacklingar. Vissa blir bra och vältajmade, vissa är mer onödiga och dåliga. Dadda åker på sitt andra gula kort med dryga kvarten kvar. Lite oturligt hakar han upp en Hordaspelare som är på väg framåt. Det gula kortet var dock klart och inte mycket att säga om. Vad han fick det första för är jag inte kapabel att komma ihåg.
Trots tio man är det IF rejban som går för ett segermål. Sallhag är mycket nära efter ett genombrott och Tomas har en nickskarv som smiter precis utanför stolpen. Trots att vi lgger på och spelar hyfsat i slutet är det ett ovanligt gnälligt gäng rejbianer som avslutar matchen. En del tvivelaktiga domslut och en del frustration över missade chanser spelar sin roll, men visst ska vi kunna stänga igen truten bättre.
Även lilla jag blev hotad att bli bortvisad från planen efter en rejäl verbal salva mot domaren. Lite roligt tyckte jag, eftersom det inte var jag som skrek. La en lite onödig och syrlig kommentar om detta efter matchen, men det redde vi givetvis upp som vuxna människor i vänskaplig ton lite senare. Vad jag däremot inte uppskattar är när tredje part ska lägga sig i. I detta fall en Hordaledare som minsann skulle hoppa in i diskussionen med sina visdomsord och förklara att jag minsann stod och skrek efter domaren hela matchen.
Få saker gör mig förbannad. Är ganska lugn för det mesta. Att bli felaktigt utskälld av en domare är inte en av dem. Förstår att det kan vara svårt att se var alla skrik kommer ifrån som ensam domare. Visst blir man lite irriterad, men det är inget som stör mig. Att någon som inte har med saken att göra står och ljuger rakt upp och ner och framställer mig som något jag inte är, det är definitivt en av dem. Under 22 år som spelare, tränare och ledare har jag aldrig stått och vrålat elakheter efter någon domare, så inte heller ikväll. Reagerat har man gjort, men aldrig någonsin några skällsord. Så var det med den saken. Motbevisa mig den som kan.
I övrigt var stämningen exakt så där som den ska vara i en en tuff och tät match. Lite tjuvnyp här och lite trashtalk där. Hjärtligt och vänskapligt efter matchen, precis som det ska vara i div. 6-fotbollens underbara värld.
Summa summarum: Surt poängtapp, vi skapar ändå så pass mycket att vi ska kunna avgöra. Nu är förhoppningen att Ljungby FK får lida för detta på fredag. Dit reser vi med glädje. Senast vi var i Ljungby var bortamatchen mot Omen. Det var trevlgt. Åh så trevligt.
Gotte. Massor med gotte!
3 påsar fotbollsgodis: Carl Winberg. Lekstuga på högerkanten och målskytt i den första halvleken. Respect!
2 påsar fotbollsgodis: Kåve Wallentin. Säker högerback och elegant offensivt vapen i andra halvlek. Tvåfotare och tunnlar. Det gillas.
1 påse fotbollsgodis: Jon Svensson. Chanslös på målen, och gjorde ett par riktigt fina ingripanden i andra halvlek. Bidrar mycket idag med positivt snack från målet.
Tjolahopp tjolahej!