Gransholms IF – IF rejban 2-2 (0-0)

Jaha, så var det då dags att sy ihop vårsäsongen. I vanlig ordning hinner man spela en eller ett par ”höstmatcher” innan sommarledigheten, så premiärmotståndaren Gransholm stod för motståndet. Denna gång var Granvallen skådeplats.

Gransholm kom till match som serieledare, och jag kan någonstans inte låta bli att vara småförtjust i just Gransholm. Rimligtvis ska man alltid avsky alla motståndare, men Granvallen är en utomordentligt trevlig anläggning, mottagandet är alltid av högsta klass, Gransholm spelar en trevlig fotboll när de vill, och laget hålls ganska intakt år efter år med mycket Gransholmshjärta i truppen. Till och med kaffet var fanimej lagom varmt!

Nog med hyllningar. Vi är givetvis fortfarande överlägset häftigast och bäst i världen, och det grönklädda hemmalaget skulle mosas till månen och tillbaks innan vi var färdiga med dem. Det var planen, och de här herrarna skulle se till att det slutade exakt just precis på det viset:

Gransholm

En medvetet lite försiktig inledning från vår sida, men även från hemmalaget. Vi minns med smärta premiärmatchen på Myran, då Gransholm lastade in tre mål på oss innan 20 minuter var spelade. Det ville vi helst undvika.

Vi fick stundom igång rätt så bra rull på den mycket rullvänliga och blöta mattan. Backlinjen hade väldigt fina fötter, och när vi fick Anton Wijk eller Ludvig Kronberg rättvända kunde vi hota från mitten. Sebastian Haraldsson var nära att rinna igenom vid ett par tillfällen, och närmast kom nog Lukas Rydén, även det efter en fin djupledsboll.

Gransholm fick ett bra läge efter en perfekt crossboll från vänster till höger. Henrik Gustafson hade valt fel skor (enligt Andreas Hultqvist. Han var upprörd över detta och ger gärna en lång utläggning om Henkes skoval om ni ber honom. Gör inte det…), halkade, och det blev ganska tom gata för högerbacken i Gransholm. Minns inte om vi sedan blockade eller räddade skottet, men mål blev det iallafall inte.

Annars gällde för båda lagen att vi kom närmast vid fasta situationer, och spelmässigt tog två för dagen bra lag ut varandra ganska mycket. 0-0 i paus.

Andra halvlek inleds som den första slutade, med skillnaden att hemmalaget får utdelning efter en hörna. Lite oturligt för vår del, då Rydén är först på bollen och nickar bort den. I vägen står dock någon av alla välväxta herrar och får den i huvudet. Snöpligt studsar bollen in i mål och Gransholm tar ledningen efter 50 minuter.

Tämligen omgående skiftar vi lite i manskapet för att få extra tryck offensivt. Vi tackar Ludvig Kronberg för väl utfört arbete som lite släpande forward, och in kommer Simon Ravelli i en mer utpräglad anfallsroll. Även Andreas Hultqvist kommer in på högerkanten istället för Niklas Andersson.

Lyckade drag visar det sig, då vi lyckas kvittera. Gransholm sjunker nog lite lägre och lite tidigare än vad de tänkt sig, och efter 72 minuter utnyttjar vi till slut det. Hultqvist smeker in ett inlägg från högerkanten med god precision. I mitten stormar en fruktansvärt målsugen Haraldsson fram i full galopp. Han når mycket starkt först på bollen och trycker in kvitteringen med pannan. Rättvist i det läget.

Nu blev det lite batalj om vilka som skulle ta initiativet och gå hetast för trepoängaren. Gransholm vann den striden får vi erkänna. Men det är vi som gör målet.

Efter 85 minuter får vi hörna från höger. Lukas Rydén visar stor fotbollskunskap när han konstaterar att ”vi har ju för fan ingen hörnläggare på plan!”. Sen prickskjuter Hultqvist hörnan i pannan på Emanuel Nergård. Bollen letar sig finurligt mellan lite spelare och över mållinjen. Inte med mycket, men lite räcker, och vi tar ledningen med 2-1.

Kortvarig glädje dock, för bara någon enstaka minut senare, ur egentligen ingenting, drar en grönklädd lirare till med ett skott och får bra träff. Bollen sitter i nättaket, och kvitteringen är ett faktum.

Slutresultatet blir 2-2. I nyktra fotbollsögon är det rättvist.

I en mycket stark rejbiansk laginsats är det nog även idag Emanuel Nergård som sticker ut som matchens stjärna. Marcus Axelssons insats som högerback är också värd ett omnämnande, i synnerhet första halvlek.

Som om inte det vore nog tänker jag också dela ut en liten skopa beröm till supercoachen Karl Axelsson, som rättar sig utmärkt efter förutsättningarna och hittar en taktik som är spot on. Heja Kalle!

För att väga upp hyllningen av Gransholm i början av referatet konstaterar jag till sist så här efter matchen att de egentligen är rätt kass och förmodligen bara leder serien på tur.

OBS! Humorlösa människor undanbedes i vanlig ordning.

Det var allt. Trevlig sommar! På lördag är det sommarfest. Hurra!

/Salo

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.