Åseda IF – IF rejban 2-4
Fredag och våravslutning i ligan, mot Åseda. Spelarna i rejban vägrade acceptera någonting annat än fönsterplats på bilresan till Åseda. Och väl framme ställde de upp enligt följande:
Innan matchen träffade jag far och son Swanson som var på läktaren, och jag frågade Är ni oroliga? Är ni nervösa? De sa Oh ja. Jag sa det behöver ni inte va, ta det lugnt, vi vinner detta. Förresten, underbart att rejban är vi med dessa herrar.
Vi började matchen ganska svagt. Vi fick inte riktigt tag på bollen i regnet. Det var halt, på uppvärmningen hade det nämligen regnat uppemot 80 liter vatten. Matchen var ung när Åseda slog ett fint inlägg som gick förbi hela försvaret och alla anfallsspelare och markerare och bröderna Gus och hela faderullan, tillslut var det bara en Åsedaspelare kvar därborta. Han kunde avsluta snyggt på volley. Mål! 1-0. Åseda fick det där 1-0 målet som kunde ha slagit undan benen på vilket annat lag som helst men oss kunde det inte stoppa denna kvällen, vi skulle bara vinna. Det var en enorm stämning i omklädningsrummet innan matchen.
Vi tog också över spelet mer och mer, efter starkt jobb på kanten av Sois, rejbans Asensio, så kunde denne göra sitt första mål för rejban. Pang, 1-1. Efter matchen kommenterade Sois målet Där tyckte jag då kände jag…NU! Det tror jag var ett avgörande både för min del, och kanske för lagets del också.
Vi fortsatte spela bra nu, och Cullan avlossade två kanonskott. Han är inte bara en bra mittfältsspelare, han är även en läcker fotbollsspelare… Jonas Cullsjö. På ett av dessa skott slog Anto in returen, tyvärr avblåst för offside. Men det var på håret. Utdelning skulle dock komma för rejban när Lewk slog en fin hörna som jag med mitt enorma hopp, ohyggligt höga hopp kunde motläggsnicka in i mål. Ledning rejban! Men den skulle visa sig bli kortvarig, Åseda kvitterade nämligen fem minuter senare efter hörna. I samband med detta vann vi duellen på inlägget, men Åseda var heta på andrabollen och kunde skjuta in kvitteringen. Täckningen var i boxen, inte på spelaren utanför straffområdet.
Halvtid, och status var att Ponti hade gult kort som ingångsvärde till andra halvlek, det hölls som huvudargument för att byta ut honom. In kom istället Andre Williams. Ung. Orutinerad. Och mycket nervös. Men det skulle visa sig att det var ett superbyte för Willy hade inte varit inne på plan mer än 13 minuter… tretton och en halv minut och 20 sekunder – innan han gjorde mål. Målet var snyggt, ni som var på plats kunde titta på passningen, nedtagningen och det snabba direktskottet. Med rätt fot så att säga. Precisionsarbete. rejban leder med 2-3 mot Åseda. Vad sägs om det?
Hemmalaget skapade inte särskilt mycket som hotade oss nu. Ludde som hade bestämt över alla andra på mittfältet i förra matchen hade i veckan donat, och klivit snett. De nya konstellationerna som det innebar hade så här pass långt in i matchen satt sig. Vi hade koll. Gus var nära att utöka ledningen på frispark. Det var inte bara en bra frispark. Det var en helt suverän frispark. Men räddningen från Åsedas målvakt var matchens prestation. Fortsatt ledning 2-3. Största hotet från Åseda var en straffsituation, men de fick inte straff, och jag vill nog mena att nio av tio domare hade inte blåst offside i det läget.
Istället skulle vi få det straff. Efter en tilltrasslad situation i slutminuterna revs Willy ner. Han klev själv fram. Se upp nu! Willy! Vi hoppades ju att han skulle få bollen ganska ofta. Gärna vid straffpunkten. 1-2 står det på tröjan, men 2-4 står det i matchen. Andre Williams är målskytt och det var underbart skönt. Nu var det ridå, och de som hade stängt tvåan på Bet365 tänkte fuck va onödigt att stänga, för efter detta blåser domaren av. Tre poäng – ett faktum. Det är bara att nypa sig lite i armen… det är sant.
I omklädningsrummet lyssnade vi som vanligt på Abba. Mats Nyström från SVT kom in i omklädningsrummet och sa Abba och rejbanlandslaget – de båda svenska enheterna hade en sak gemensamt. De började se gamla ut. Håll käften Mats, sa vi och fortsatte sjunga Friday night and the lights are low, looking out for a place to gooo-ooo.
/Manne