Även i år inledde IF rejban seriespelet på bortaplan. Även i år gjordes det dessutom på klassisk Kronobergsk fotbollsmark. Där vi förra året besökte Västra Torsås en blåsig och kall fredagkväll, åkte vi i år istället tiill Vislanda, som bjöd på ett strålande försommarväder mitt på skärtorsdagen. Gott kaffe hade de dessutom. Bara en sån sak…
Som ni inbitna fans redan känner till så gillar vi inte Vislanda alls. Inte för att de på något sätt är otrevliga eller spelar fult eller så, utan mest för att de besegrar oss hela jävla tiden. Två gånger i seriespel förra året + en träningsmatch i Tipshallen på försäsongen. Stärkta av en gedigen försäsong med idel segrar sånär som på en 0-0 match mot Furuby var det dock ett förhoppningsfullt gäng rejbianer som angjorde Tallevi.
De som fått äran att deltaga i denna fotbollsfest var till mångt och mycket de som tränat mest och bäst sedan intervallöpningarna drog igång i januari. Alltd med några undantag såklart. Uppställningen blev iallafall såhär:
MV: Jon – VB: Bucce, MB: Linne, MB, Guzt, HB: Kåve – VM: Osse, MM: Manne, MM: Jappe, HM: Holger – A: Dadda & Kisset.
Avbütare: Winberg, Swanen, Rejban, Lausche och Elle.
Matchen rivstartade ordentligt. IF rejban fortsatte på den inslagna vägen från genrepet mot Horda och satte 1-0 direkt. Tre minuter hade spelats när Osse smeker fram en mycket elegant djupledspassning till Kisset, som får det där sinnessjukt svåra att se oerhört enkelt ut. Att göra mål alltså. Fyllda av spelgkädje och självförtroende borde nu rejbianerna spela ut i en symfoni av gladfotboll, men exakt precis så blev det alltså inte. Spelet gick åt helvete, och Vislanda tog över. Något naivt levde vi uppenbarligen i tron om att om vi skiter i att gå ini närkamperna så kanske Vislandaspelarna också gör det, och helt enkelt skänker bollen till oss. Riktigt så trevliga är de dock inte i Vislanda, utan de började rulla ut oss istället. Somliga säger att spelet rasade ihop när Dadda utgick efter en kvart eftersom han var, för att citera den gamle rejbianen Henrik Linell; ”heeelt mos”. De somliga som påstod detta var Dadda själv och han hade i vanlig ordning fel om allting. Larschooo tog hans plats istället.
Vi skyller i det här fallet istället på premiärnerver och att Vislanda faktiskt är ganska bra. Dock inte bättre än att de släpper igenom Manne i ett friläge, som målvakten dessvärre lyckas rädda. Istället rinner hemmalaget igenom på en mycket vacker kontring efter 20 minuter, som avslutas med ett lågt inlägg från höger som skarvas in vid bortre stolpen bakom en chanslös Jon. 1-1, och om man ser till avslutningen av första halvlek så får vi vara ganska nöjda med oavgjort i paus.
Något hände i paus, och i den interna tävlingen mellan Bengan och Lennart om vem som kunde såga laget grövst tog till slut docent Johansson hem det med den klassiska ”det här var tamejfan det sämsta jag sett…någonsin.” Väl spelat av Lennart och Bengan får komma igen nästa match.
Inledningen av andra halvlek bjöd definitivt inte på något skönspel, men succesivt grisade sig IF rejban in i matchen i hopp om att även spelet skulle lossna. Rejban Himself ersatte Holger på högerkanten och drog iväg i några patenterade löpningar som mynnade ut i ett par halvchanser. Guzt började kliva in på spelarna nere i backlinjen, och Kisset sökte sig längre ner i plan för att hämta lite bollar och götta sig.
Till slut börjar matchbilden vända, och med 20-25 minuter kvar börjar IF rejban ta över. Många hyfsade chanser skapas, och några stycken riktigt heta lägen. Nu är det istället Vislanda som är steget efter och får ligga på kontring. De rinner dock bara igenom på allvar en gång, men utan resultat. De får också några farliga frisparkslägen när vi slarvar i försvaret.
Den sista riktiga chansen får Linne. Rejbianerna tilldöms en frispark från ca. 80 meter, Linne får hybris och tänker skjuta. Det gjorde han också, och bollen for iväg utav bara helvete mot ena krysset. Väl framme valde dock bollen att ta i ribban och gå över. En precis genomusel frispark alltså, och Linne är nu petad från allt frisparksskjutande i all evighet. Eller som hans far Hawk-Eye hade uttryckt det: ”jaha Linus, nu är du körd”.
Matchen slutar 1-1, och IF rejban har tagit sin första poäng av Vislanda någonsin. Det var ändå lite kul. Resultatet får nog beskrivas som rättvist, även om det alltid känns bittert när det är vi som ligger på för ett segermål i slutet. Gör man en så fantastiskt skitdålig första halvlek, och egentligen bara spelar bra i en dryg halvtimme, ska man ändå vara nöjd om man lämnar Vislanda med en poäng.
Så var det med det! Nu blir det götte!
3 påsar fotbollsgodis: Tomas Anyuru. Målskytt, targetspelare, framspelare, och den som leder de offensiva trupperna i måljakten under andra halvlek.
2 påsar fotbollsgodis: Johan Gustafsson: Varken bättre eller sämre än någon annan i första halvlek, men han ”slår an tonen” för den andra genom att börja gå in i och vinna närkamper. En klippa.
1 påse fotbollsgodis: Kåve Wallentin: I en match där skönspelet lös med sin frånvaro är Kåves tvåfotare alltid en fröjd att skåda. Tämligen stabilt bakåt, och på slutet var han också med och hjälpte till framåt.
Hej då!