Årets första fotbollssparkande på naturgräs blev på alltid genomtrevliga Dänningevallen. Planskötarna hade gjort ett gott jobb med tanke på väderförutsättningarna 2013, och planen var absolut duglig för fotbollslir.
Många rejbianer bär ju med sig ljuvliga minnen från just Dänningevallen. Vi var där efter uppehållet 2010 och ett gäng lagom otränade rejbianer som åkt direkt till match efter 5 veckors sommardakadens krigade till sig en seger med 3-1.
Även förra året gjordes ett sommarbesök. Då blev det 4-0. JP rullade in sitt första mål i den vita tröjan och John hade stor show med ett äkta hattrick i andra halvlek. Ett av målen var dessutom snuddande nära att ta hem Årets Mål 2012, men fick ge sig mot Luddes rökare i krysset.
Nu var planen att skapa nya minnen, och de här pöjkarna skulle göra’t:
Gustaf
Kåve – Manne – Holger – Guzt
Ludde – Niklas – Lukas
Dadda – John – Bucce
Avbütare: Henke, Elle, Claeson, Hultan, Masse.
Matchen började, som så många gånger förr mot V/D, försiktigt, jämnt och med två lag som ville sätta sig i respekt hos de andra. Vi kunde dock tagit ledningen redan i första minuten när vi hittar Dadda i djupet, men han blir lite trängd och avslutet blir lite för tamt.
Initiativet växlar under hela den första halvleken. Första 10 är våra, sedan har V/D en bra 20-minutersperiod, sedan är det vår tur i 10 minuter, innan vi avslutar med 5 jämna minuter. Enkelt förklarat…
Vi tar oss igenom på kanterna ett par gånger och direkt i djupet några gånger, men det skapas inte jättemånga solklara chanser.
V/D söker i sin tur mycket spel via kanterna. Vi håller de borta från straffområdet ganska hyfsat, men de skapar många hörnor och frisparkar utifrån kanterna.
Dessa slås med god kvalitét mer eller mindre varje gång. Dessbättre för vår del är både Gustaf och övriga försvarare på tårna och vi är oftast först på bollen och fredar målet.
I övrigt framgår det med all önskvärd tydlighet att de som är hetast i närkampsspelet och på andrabollarna även kommer att behålla initiativet.
Den bästa chansen får nog ändå Bucce i slutet i första halvlek när han får ett läge ganska nära mål, men innan avslutet hinner gå iväg kommer en försvarare och stör. Bucce själv och några andra vitklädda ropade på straff, men han som bestämde höll inte med. Personligen såg jag bara att det var en närkamp, så jag konstaterar helt enkelt att det hade varit gött med en straff, men litar på att domaren gjorde rätt.
0-0 i paus.
Lite förändringar skedde till den andra. Vi hade inte lyckats utnyttja att vi var tre man på mitten, så vi gick ner på två (logiskt va?). Hultan bytte av Bucce och tog plats på yttermittfältet. Lukas klev ut på den andra kanten, och Dadda och John blev ensamma på topp i ett 4-4-2.
Ludde och Niklas visade tämligen omgående att de tänkte äga mitten, och Hultan bidrog i vanlig ordning med fart och finess.
Vi kliver upp en nivå, och blir sådär intensiva i duellspelet som vi vill vara, och när vi dessutom börjar sätta djupledsbollarna med bättre precision får vi lite grepp om det.
Bollarna som fastnat i V/D’s backlinje i den första akten går nu igenom eller över densamma och tvingar deras försvarare att spela mer felvända.
Detta utnyttjas till max efter 60 minuter när Lukas får bollen till höger och slår en väl avvägd boll över backlinjen som John är först på.
Han viker in i straffområdet för avslut med vänstern, men överraskar två försvarare genom att vända ner mot kortlinjen igen. Därifrån rullar han kallt in bollen i den bortre burgaveln. Pang, hurra och hela den biten!
Nu blir V/D tvungna att flytta fram och det öppnar givetvis ytor bakåt. Eller ja, framåt för vår del då ju…
Masse byts in istället för Dadda för att låsa fast bollar på offensiv planhalva. Det tyckte han uppenbarligen verkade skittråkigt, så han började showa istället den gamle Strandberg.
Efter 82 minuter tar vi oss fram på vänsterkanten och bollen går mot den första stolpen. Där ska Masse vara, och det var han. Tyvärr hade bollen dragit sig lite för långt ner mot kortlinjen, så avslut var inte aktuellt. Då klackar han bollen på ett tillslag i en perfekt passning till John som fyller på bakifrån. 6,12 meter från mål och ensam med målvakten gör han inget misstag utan trycker dit mål nummer två.
Direkt efter målet får V/D en farlig frispark, och känslan är att om vi bara fixar den här så är vi hemma med tre poäng.
Gustaf visar återigen att han är säkerheten själv och nyper bollen. Matchen känns klar!
Masse fortsätter dock med sitt klackande och levererar en ytterst känslig klackskarv perfekt i djupet till John, som tänkte smälla in hattrick på Dänningevallen för andra året i rad. Bollen slås mot den bortre stolpen, men smiter precis utanför så kvällens målskörd slutar på två.
Seger, nolla bakåt, många tillresta rejbianer i publiken och livet var alldeles underbart. Nu blir det gotte!
3 påsar Fotbollsgodis: John Sallhag. Så tjafsar vi inte mer om det… Snyggt!
2 påsar Fotbollsgodis: Lukas Rydén. Gör en fin halvlek som innermittfältare. Blir flyttad till yttern, gillar läget och gör en kanonhalvlek till. Fin ass till första målet.
1 påse Fotbollsgodis: Mats Strandberg. Oj, vad många som förtjänar denna, men Masses båda klackar var rent fotbollsgodis, så då ska man få fotbollsgodis tillbaks.
Hej.