En gång i tiden var jag självutnämnd skribentkung på den här hemsidan. Jag skrev alla matchreferat, och tyckte stundtals att jag var både fyndig, ganska rolig, och hade en hyfsat vass penna.
Sen började jag träna det här laget också, och då blev det mer sparsamt skrivet.
Sen plockade Docent Lennart Johansson upp skribentbollen och satte igång med sina matchreferat. Vips, så var det lilla självförtroende man hade skjutet helt åt helvete ner i underjorden. Docenten må inte vara klok i en enda fiber av sin långa och vältränade kropp, men han har tamejfan en penna av guld.
Då nyss nämnde Docent inte kunde närvara vid kvällens match så tar jag temporärt över igen, och ämnar skriva ett totalt humor- och historiebefriat referat, bara för att inte behöva jämföras med Lennart.
Så var det sagt. Ikväll åkte vi iallafall till Lagan, för match mot Lagans AIK.
Efter lite gnuggande av svårfunna geniknölar hamnade följande elva och bänk på Ringvallens gräs.
E Danielsson
V Hultin – Li Kronberg – J Lindblom – E Claeson
L Rydén – J Cullsjö – A Wijk – N Andersson
R Afram – J Sallhag
Avb: M Holgersson, F Streby, Lu Kronberg, M Strandberg och K D Johansson
Jovars, det här startade ju alldeles utmärkt. Efter lite osäkert bollande fram och tillbaks under årets första stapplande steg på naturgräs tog spelet fart. Vi började hitta lite vägar i djupled, och det precis en sådan boll vi utnyttjar efter 13 minuter. Wijken vinner en andraboll och serverar Ramin i djupet. Han tänkte sedan prickskjuta John i huvudet med ett vänsterinlägg, men grästuvan ville oss väl, bollen studsade upp, och Ramin fick till en perfekt träff som seglade in i det bortre hörnet. 1-0 till IF rejban. Hurra!
Blott två minuter senare trampar John upp lite fart, tar sig in i straffområdet och ordnar en straff. Lukas stegar lugnt och behärskat dit och bankar säkert in straffen till 2-0 med kvarten spelad.
Nu tar vi över och spelar bra. Hemmalaget sjönk längre och längre ner. Vi lyckas utnyttja även detta. Niklas sätter bollen till John till vänster inne i straffområdet, och han ger sig själv utrymme för ett inlägg. Trodde nog de flesta iallafall. Istället sköt han något överraskande mot första stolpen, och bollen letade sig in i mål fram till 3-0 efter 25 spelade minuter. Lite snopet mål för Lagan, men givetvis precis jävla toktrevligt för oss.
Nu hände något. Lagan tröttnade uppenbarligen på att ligga under, och började smälla på allt som rörde sig, och det gjorde det bra. Allt som oftast schysst och korrekt ska tilläggas. Efter en halvtimme rinner de dessutom igenom på en ganska fin kontring och lyckas peta dit en reducering. Ingen fara på taket så långt, men de blev dessutom lite rakare och enklare i sitt spel, och la långt på starka offensiva spelare som fick fram en del bra bollar.
Efter ett bolltapp på mittplan från vår sida ställer de om och hittar in en fin passning i djupet. Deras spelare görs ner, och straffen kommer lika givet som en nattlig invit på Badoo. Säkert inslagen bakom Danken ändrar detta ställningen till 3-2.
I första halvlekens slutminuter skadar Ramin sig, och Dadda kliver in i handligen redan innan paus.
Vi har illafall en ledning med oss in till vilan.
Ett byte var planerat i paus. Ludde skulle ersätta Cullan, men då Ramin redan klivit av och det bet för Claesons ljumske blev det fler förändringar än det var tänkt. Även Masse klev in i spel direkt i andra halvlek.
Ludde inledde andra halvlek strålande, när han sparkade ner en motståndare i eget straffområde. Med vilje? Nej. Otur? Ja. Straff? Aaabsolut.
Danken visar sin mest skräckinjagande grimas och skrämmer Laganspelaren att skjuta utanför.
Ludde spelade sedan upp sig och gjorde en strålande andra halvlek. Det gjorde även Danken i målet, och han räddade oss vid ett par tillfällen, då spelet under kommande 20-25 minuterna var tämligen bedrövligt. Tack vare gott gnugg, mycket snack och en jäkla jobb lyckas vi dock, till slut, ta oss ur svackan.
Med 72 minuter på klockan jobbar Tjuren från Öster, Golvläggaren och den evigt slitande Masse, fram en boll till en friställd John. Inget misstag sker, och mål nummer fyra rullar in bakom Lagans målvakt.
Efter detta känns det hela lite lugnare, och Lagan får numera mest skapa chanser på fasta situationer, där de var starka hela matchen. Danken är dock Franz Jäger-säker längst bak, når högst på det mesta, och boxar boll efter boll till säkerhet.
Klockan tickar upp mot de 90, och när slutsignalen ljuder är det lik delar glädje och lättnad som skriks ut. Det hade varit tungt att tappa 3-0…
Då jag inte har mandat att dela ut några Pilgrimsmärken blir det inga sådana den här gången heller. Jag nöjer mig med att konstatera att många gjorde en fantastisk arbetsinsats mot ett starkt Lagan. Tvåmålsskytten John Sallhag bör givetvis omnämnas, precis som muren i målet; Eric Danielsson.
I övrigt framhåller jag gärna spelarna som startade på bänken. Fyra man fattades från föregående startelva, och tre spelare fick kliva av innan andra halvlek. ÄNDÅ har vi sådan kvalitet på bänken som går in och avgör den här matchen till vår fördel. Det är ganska svinballt tycker jag. Idag är det inte elva utan 16 lirare som hämtar hem tre poäng till samlingen. Tack ska ni ha!