IF rejban skulle ta revansch för insatsen i söndags mot ett i vanlig ordning svårspelat Vislanda. Sommarvädret kom äntligen tillbaks och Norremarks gräsmatta var så perfekt som man kan önska.
Dessvärre (i vanlig ordning vid hemmamatcher) har jag svårt att återge matchen på ett korrekt och ingående sätt, då kioskverksamhet och annat trevligt krävde min uppmärksamhet. Det är många ljugsugna gubbar att ta hand om vid sidan av planen…
Det som skulle ”fixa biffen” var dessa väldresserade undulatungar:
Gustaf
Kåve – Henke – JP – Elle
Winberg – Manne – Sterner – Bucce
Dadda – Sallhag
Bänk: Jansson, Jacke J, Claeson och Rejbsson.
Återigen lite omkastningar i laget som ni ser, men det är ju alltid trevligt. Omväxling förnöjer säger man ju.
Båda bröderna Kronberg stod bl.a. vid sidan av plan med varsin avstängning. Linne efter tre gula, och Ludde efter sin utvisning senast. Då fick han två gula varav det andra inte alls borde gått till honom. Domaren varnade fel spelare, och trots ivriga påpekningar var det aldrig aktuellt att svälja stoltheten och erkänna sitt fel. En efterhandskonstruktion att Ludde hade gått in med armbågen i ryggen kändes tydligen bättre att plocka fram ur bakfickan. Känns svårt att armbåga någon i ryggen om man backar in i en situation kan jag känna…
Andra bullar var det idag, och huvuddomare Erik Gren från Markaryd gjorde tillsammans med sina assisterande en näst intill fläckfri insats.
Under alla omständigheter så började rejbianerna matchen bra. Man spelade stundtals fin fotboll, och man vann närkamper och jobbade för varandra som man ska göra. Flera fina anfall nådde nästan hela vägen fram via båda kanterna. På topp verkade romansen mellan Dadda och Sallhag blomstra igen efter några veckors frånvaro från varandra. De skapade tillsammans ett par hyfsade lägen.
Men det var Vislanda som tog ledningen. 22 minuter hade spelats när de via en djupledsboll tog sig fram på vår vänsterkant. Inlägget var hårt och flackt, och volleyavslutet blev till ett motlägg. Dessvärre för vår del landade bollen mitt framför fötterna på Vislandaanfallaren, som från fem meter dunkade in den bakom Gustaf. 0-1.
Det tog ett tag innan rejbianerna hämtade sig från den smällen, samtidigt som Vislanda allt oftare kunde avstyra anfallen innan de blev riktigt farliga. Andra delen av första halvlek var betydligt jämnare än den första.
Vi skrev 0-1 och ledning för Vislanda när det var dags för paus, och när den var klar var det dags för Claeson att ersätta Winberg på högerkanten.
Inledningen av andra halvlek hade ganska mycket gemensamt med inledningen av den första. Det var nära, men det räckte inte hela vägen fram för de vitklädda. Inte förrän 57 spelade minuter, då Manne slog en väg avvägd djupledsboll i mitten av planen. Sista Vislandaback lyckades inte få huvudet på bollen, utan Dadda blev ensam med bortamålvakten. Iskallt lobbade han då bollen över densamme och in i mål. De har ju blivit något av Daddas specialitet de däringa lobbarna. 1-1.
Nu gick IF rejban för segern. Flera hörnor och frisparkar i bra läge skapades tack vare bra tryck mot Vislandamålet. Det var också där de absolut farligaste chanserna skapades. Inte mindre än två bollar räddades på mållinjen.
Mitt i detta sticker Vislanda upp i en kontring. Då det var på bortre planhalvan från där jag stod såg jag inte exakt vad som hände, men det såg ut som att vi gick bort oss lite på mittplan, vilket till slut ledde till en fri bortaanfallare i vänsterinnerposition. Gustaf kom ut och gjorde sig stor. Vislandaspelaren försökte runda honom, och lyckades precis. Jag tror t.o.m. att Gustaf fick ett finger eller två på bollen innan den gick förbi honom. Bollen rullas sedan in i ett tomt mål. Då hade vi spelat 73 minuter och Vislanda var åter i ledningen.
Jakten fortsatte, men den här gången efter en kvittering. Den kom aldrig. Vislanda avgick med segern.
Skillnaden mot senast var dock enorm. Inställningen var 100%-ig från samtliga idag. Spelet stämmer väl inte perfekt, men sånt är livet. Det kan det inte göra varje match. Vi gjorde iallafall allt vi kunde för att vinna matchen, och sällan har jag förbannat regeln om att flest mål vinner, för idag förtjänade vi absolut minst en poäng. Jag sticker faktiskt ut hakan och påstår att vi var välfötjänta av samtliga tre poäng.
Så kan det gå i den tokjämna div. 5 Södra. Serien lever i allra högsta grad och alla fortsätter slå alla. Det är väl bara Ryd som just nu har ett litet försprång, men det får vi ta och ändra på…
Trots förlusten är det med en helt annan känsla jag delar ut gotte än efter senaste matchen. Här har ni:
3 påsar fotbollsgodis: Emanuel Nergård. Bäst på plan. Ägde innermittfältet under framförallt den andra halvleken.
2 påsar fotbollsgodis: Gustaf Eriksson. Hade inte särskilt många ingripanden utöver målen, men han är lugn och säker när bollarna kommer och framförallt gillar jag snacket och försöken att styra laget över hela planen.
1 påse fotbollsgodis: Erik Sterner. Om Manne var kung på mitten i den andra halvleken så var Sterners passningsspel en fröjd att se i den första.
That’s all! Nu firar vi midsommar och tar nya tag inför bortamatchen mot Delary/Pjätteryd på måndag!
Adjö vänner!