Premiärdags! Hemmaplan dessutom. Första gången vi fick ha en premiär på hemmaplan. De två tidigare åren har vi ju besökt Västra Torsås och Vislanda på premiärdagarna.
Riktigt hemma var vi ju dock inte. Sportfältet på Teleborg var det som gällde, och riktigt riktigt hemma är vi på Norremark. Där kommer alla matcher spelas fr.o.m nu, med undantag för en enda fredagsmatch i höst som även den spelas på Sportfältet.
I vilket fall som helst så stod Vederslöv/Dänningelanda (V/D fr.o.m nu) för motståndet, och de satsar hårt på att förbättra sin åttondeplats från förra året i den då tokjämna div. 5 Södra.
De rejbianer som, i tuff konkurrens, fick äran att försvara våra färger var följande:
Thot
Kåve – Linne – Henke – Bucce
Hultan – Manne – Ludde – Guzt
John – Tomas
Avbütare: Holger, JP, Sterner, Dadda och Winberg.
Det inleddes bra från IF rejbans sida, och inspelen och genomskärarna haglade. Det blev riktigt nära ett par gånger. Tomas hade både ett ganska öppet avslut efter inspel från Hultan och en bra nick efter inlägg från höger. Båda gångerna smet bollen utanför. Utöver det hade både John och Ludde hyfsade chanser att ge de vitklädda ledningen under den första halvleken.
V/D hade sitt bästa läge när högeryttern utmanade Bucce, men avslutet fastnade i den första burgaveln.
Efter 20 minuter får de dock en frispark i vänsterinnerposition. Den slås mot bortre stolpen, och trots att den är till synes ofarlig hamnar den till slut framför fötterna (eller knäna egentligen) på en bortaspelare som stöter in bollen i mål. 0-1.
Spelet jämnar efter detta ut sig lite grann, men det är hemmalaget som har de flesta och de längsta anfallsvågorna. Det kommer många försök till inspel som fastnar på säkra försvarare, och många hörnor som oftast plockas ner elegant av motsåndarnas målvakt.
Kallduschen kommer precis innan paus, när V/D tilldöms en alldeles korrekt men väldigt onödig straff. Ingen anledning att diskutera den. Diskutera något domslut var i och för sig sällan så framgångsrikt. Då krävs det att den som tagit domslutet är beredd att prata med spelarna om det. Så var inte riktigt fallet…
Nåväl, en solklar straff, som sattes bombsäkert, och så var det underläge med 0-2 i paus, trots att vi gjort en bra halvlek och haft både spelet och chanserna. Så kan det gå i fotbollens mystiska värld.
Det gjordes något byte i paus. Kan inte svära på exakt hur det gick till, då jag var i kiosken och hjälpte grillmaster Pelle, när både rejbianska vänner och våra kära besökare från Vederslöv ville ha kaffe och korv.
Jag hann dock se nästa kalldusch. Bara några minuter in på halvlek nummer två skickar en bortaspelare iväg ett långskott utan någon fantastisk kvalitet. Men han träffade mål. Det är en förutsättning för att bollar ska gå in, och det gjorde den. 0-3, och underläget som i paus inte kändes varken omöjligt eller orimligt att vända på började nu bli ett tufft berg att klättra över.
Hultan och Dadda gjorde iallafall sitt bästa, och bara ett par minuter senare stormade Hultan fram på högerkanten. Han tryckte in ett ganska hårt och ytterskruvat inlägg, som Dadda mötte med pannan och ganska snyggt styrde in vid bortre stolpen.
Nu satsade rejbianerna framåt, och lyckades sånär reducera en gång till. Dessvärre uppstod luckor bakåt, och i ett anfall jag inte såg mycket av såg jag bara att det var alldeles för öppna ytor hemåt och att det efter lite strul i eget straffområde plötsligt stod 1-4.
”Skam den som ger sig” tänkte Sallhag och reducerade med 20 minuter kvar. Såg inte någonting alls av det, men att det var John som gjorde det kan vi klubba. Att Bucce spelade fram kan vi nog också fastslå. Han påtalade det själv med all önskvärd tydlighet.
Nu infann sig iallafall lite hopp, men det släcktes ganska kvickt när vi oerhört nonchalant och uppgivet lät en bortaspelare nicka in en hörna helt ensam i straffområdet. Fin nick, men vi hade väl just då runt nio spelare på plan som var längre än målskytten, så det kändes lite onödigt.
Men men, en mycket lustig match slutar till slut 2-5 till V/D. Vi lyfter på hatten och gratulerar! Vi tar dock med oss mycket som var bra, för det var mycket som var bra. Effektivitetsmatchen vann dock bortalaget på K.O.
Nu på fredag ställs vi mot Hallaryds IF på bortaplan. Hallaryd slog Konga med 4-1 i premiären, så det blir säkert en kul utmaning. Serien har ju inte ”satt sig” riktigt än, och man vet inte vad alla lag går för, men gissningen är att det blir ett liknande getingbo som förra året. Trevligt!
Det var ju kul och så att slåss med Vislanda i toppen förra året också, men det är ännu roligare när det är jämnt i tabellen och varje poängtapp inte behöver kännas som om himmeln föll ner över en.
Nya tag skall tas, och gotte ska delas ut!
3 påsar fotbollsgodis: Andreas Hultqvist. Han var bäst. Ibland är det så enkelt att det räcker för att få tre påsar götte.
2 påsar fotbollsgodis: John Sallhag. Åhh…han är så fin när han springer och kämpar och river och sliter och skäller och gråter och skrattar och passar och dribblar och skjuter och allt på en gång. En arbetsinsats utan dess like i vanlig ordning.
1 påse fotbollsgodis: David Johansson. Han gjorde ändå mål, och snyggt var det.
Det var allt. Ledsen att det dröjde med referatet, men så kan det bli ibland. Lovar bättring.