IF rejban – Växjö BK 3-2 (1-1)
Jaaaaahaja, så var det dags att sy ihop ännu en säsong för ungdomarna i IF rejban!
En halvsäsong förvisso. Lite trist, men pandemier styr vi inte över…än, så det är bara att rätta sig i ledet och gnugga på. Vi har haft trevligt ändå!
Det här laget skulle försöka besegra Växjö BK, som med rätt resultat i andra matcher kunde stå som seriesegrare och nykläckt div. 3-lag vid matchens slut:
Ja men ok då, vi drar väl förutsättningarna inför avslutningen då…
Hovshaga ledde serien, en poäng före Grimslöv, och 2 poäng före BK. Men se BK hade bäst målskillnad, och vips så kunde det här bli riktigt intressant.
BK var hur som helst tvungna att besegra oss. Något de också gjort lite irriterande ofta genom åren. Även när de varit ”dåliga” har de lyckats tvåla till oss. Mycket osympatiskt av de gulsvart-randiga givetvis.
Vi då? Rent tabellmässigt var det lite skitsamma för vår del. Kunde väl hamna någonstans mellan 5-8 plats.
Uttrycket ”betydelselös match” finns dock inte i föreningens DNA. Matcher ska vinnas. Särskilt mot BK. Inte för att vi kanske ogillar just BK nämnvärt, men vi gillar ju oss själva obeskrivligt mycket och vi tycker väldigt mycket om när just vi vinner.
Så till matchen. Eller nja, knappt. Mer intressant med matematiska beräkningar en dag som denna.
Vi börjar bra, men Jacob Jansson (han har hängt ut sig själv, så jag vågar också göra det) gör typ 1-0 till BK. Han friställde iallafall deras anfallare å det grövsta efter 9 minuter, och vederbörande hade inga särskilda bekymmer att rulla in ledningsmålet, då han lämnades ensam med stackars Andreas Holmqvist i en dryg halvtimme…
Resterande 81 minuter + tillägg var han en alldeles utmärkt högerback Jay-Jay!
Kryss i övriga matcher, så BK just ju seriesegrare.
Grimslöv och Alvesta fortsatte utan gjorda mål matchen ut, så Grimslöv var väck. De kunde inte gå förbi Hovshaga om de inte vann.
Hovshaga å sin sida körde någon slags pingpongmatch med Sandsbro några kilometer bort på Hagavallen. Vet inte i vilken ordning målen kom, men när krutröken lagt sig hade Sandsbro vunnit med 4-3 och Hovshaga la således sitt öde i IF rejbans händer och fötter. Vågat kan tyckas…
Vi kvitterar iallafall BK’s ledning med första halvleks sista spark.
Ordningen spark, nick, spark visade sig vara framgångsrik, då Jacob Gustafson smackade in bollen i straffområdet, Filip Kjellsson nickskarvade, och Andreas Lindberg sparkade in bollen i mål. Hurra!
Hovshaga vinnare i paus.
Det dröjde dock inte många minuter in i andra halvlek, innan BK tog initiativet igen. Ett fint anfall med inspel från kanten och avslut på ett tillslag gav ledningen, och serieledningen, till gästerna.
Sen var det dags för ett skadeskjutet IF rejban att bevisa det där att det inte finns några betydelselösa matcher.
Lukas Rydén och Oscar Croby hade redan i första halvlek blivit tvungna att stämpla ut, och det dröjde inte länge in i andra förrän Crobys ersättare Pontus Svensson gick samma öde till mötes. Ut igen, och in med Johan Carlsson.
67 minuter in i matchen kvitterar vi och nickar tillbaka serieledningen till Hagavallen.
Jacob Gustafson noterar storebror Henrik Gustafsons läckra huvud i bortre delen av straffområdet och prickskjuter detsamma.
Inget misstag från nicksäkre H Gus, och kvitteringen var ett faktum.
Nervigt på flertalet arenor runt om i länet alltså. Fram till minut 80, då JC klev in i handlingen, satte ner foten, och enkelt förklarade att ”lugn nu gubbar, jag löser detta”.
Sen mötte han upp ett finfint inlägg från Kjelle, och skarvade lika fint in det som blev segermålet i bortre burgaveln.
Hovshaga behövde sedan bara vänta ut resultatet i Grimslövs match, innan de kunde korka upp lite hallonsoda, få sig några mazariner och fira som aaaaldrig förr.
Så för att summera det hela:
BK behövde slå oss. Det sket sig.
Grimslöv behövde slå Alvesta. Det sket sig.
Hovshaga borde behövt slå Sandsbro. Det sket sig.
Men eftersom alla titelaspiranter kammade noll (typ…) så stod Hovshaga där till slut i ring och dansade till Babblarna som vinnare av div. 4 Södra.
Grattis då… Ytterst motvilligt erkännes att det är välförtjänt.
För egen del tyckte vi det var jättekul att vinna, och lite extra kul att JC såväl fick göra sitt första mål för IF rejban och dessutom avgöra matchen.
Han fick för detta först välförtjänta applåder i omklädningsrummet, sen fick han tvätten. Så han inte blir för kaxig liksom…
Det var det. Tack för i år! Vi återkommer 2022, och som han säger Håkan Kronberg: ”Då ska vi ha kul så in i helvete igen!”
På återseende!
OBS! Någon kanske anser att jag i referatet gör mig lustig över att Hovshaga är otäckt unga och att vi är…något äldre. Det är alltså helt korrekt.
/Salo