Seriefinalen mot SUF Star stod på programmet och vi väntade alla på en spännande och välspelad match mellan två bollskickliga lag.
De vita vegetarianer som inledningsvis fick till uppgift att ta sig an den från SUF Star förmodade anstormningen var: Anton, Åkesson, Linne, Manne, Maccan, Luke, Cullan, Wijken, Nick, Ramin och Dadda. På bänken Danken, Holger, Masse, Streby, Jacke.
Matchen inleddes i högt tempo och jag hann knappast kleta på mig den av Leif medhavda myggoljan innan SUF Star skapade sin första farliga målchans. De första 15 minuterna var spel mot ett mål och dess värre var det rejbans mål som utsattes för ett hårt tryck. Rejban stod dock emot den första och förväntade anstormningen på ett bra sätt och i den 18 minuten kontrade vi och Ramins inlägg nådde Daddas panna, men SUF:s målvakt gjorde en utmärkt räddning på nicken.
Det är lika bra att säga det så här inledningsvis. SUF skapade mängder av målchanser och var nära att ta ledningen flertalet gånger. Därför kommer jag inte att plåga alla läsare med att nämna och kommentera alla dessa halv- och helchanser. Bättre då att lyfta fram rejbans försvarsinsats och kämpaglöd. Vi stod verkligen upp bra och alla, från försvar till anfall, jobbade föredömligt i det kollektiva försvarsspelet.
Vi gick till pausvila med 0-0 och drog en lättnadens suck och torkade svetten ur pannan. Vi visste emellertid att SUF oftast brukar bli otåliga, tappar koncentrationen och börjar skjuta (oftast snett och högt över) när de inte får hål på sina motståndare. Detta tänkte vi utnyttja i andra halvlek.
Andra halvlek började bra. Vi fortsatte vårt aggressiva spel, hade bra balans i laget och låg bra i positionerna. Vi stack också upp och skapade en och annan farlighet, även om SUF som väntat förde spelet. SUF blev dock mer och mer konfunderade och som vi förväntade oss började de skjuta allt oftare i allt sämre lägen.
Vår vassaste chans var återigen en nick från Dadda på inlägg från Ramin. Denna gång smet dock bollen strax utanför stolpen.
Klockan tickade på och vi var på väg att genom en heroisk lag- och kämpainsats kriga oss till en poäng med serieledarna. Dagens domare tyckte emellertid annorlunda och i matchens slutminut blåser han för en tveksam straff till SUF. Straffen var oerhört tufft dömd och det kändes verkligen snöpligt när SUF rullade in 0-1 i matchens slutskede. Det kändes lite som straffen borta mot Ryd, då vi blev berövade möjligheten att vinna serien.
Nåväl, det var inte orättvist att SUF vann, inte alls, men det hade känts bättre om de vunnit genom att göra mål på en av sina många målchanser än en tveksam straff i sista minuten.
Ett vilt kämpande rejban ska trots förlusten ha all heder av en mycket bra laginsats och ett imponerande försvarasspel över hela planen.
Docent Johansson