Så var det då äntligen dags för avspark i division 4 sydvästra, den så kallade Kronobergsfyran. För IF rejbans del en helt ny serie och många nya bekantskaper, även om både Växjö Norra och SUF följde med oss upp från den sedan länge bortglömda division 5 södra. Nu blickar vi bara uppåt i seriesystemet.
För motståndet i denna första match svarade Slätthögs BOIF, som förra året slutade trea i denna serie och i år siktar ännu högre. Det vill säga, för er med bara matte A, Slätthög ser sig själva som en av seriefavoriterna och siktar på uppflyttning till elitfyran. Denna målsättning är dock inte ett uttryck för hybris från tränaren Patrik Iskasson, utan flera av de andra lagens tränare håller Slätthög som en av favoriterna till seriesegern. Således en på förhand svår nöt för IF rejban att knäcka.
Då den kristna påskens budskap om Jesus korsfästelse och återuppståndelse numera inte tillhör de mer naturliga samtalsämnena på twitter och instagram, spelades premiärmatchen på långfredagen. För att råda bot på detta kallade IF rejban in ett av sina nyförvärv J Cullsjö, som enligt egen utsago på något vis är släkt med Jesus.
Till denna premiärmatch mönstrade IF rejban ett starkt lag. De senare årens skyttekung John Sallhag saknades dock, då han befann sig på tillfälligt besök i den sista Sovjetrepubliken. Tunnare var det emellertid på tränar- och lagledarsidan, då herr Salo befann sig flytande i Donau och Gammelkronkan fortsatt drev in fyrtumsspikar i sin nyinköpta sjöbod.
Följande vita vildvittror erbjöds en ordinarie biljett till den första seriematchen: E Danielsson, A Bengtsson, Li Kronberg, E Nergård, M Axelsson, L Rydén, J Cullsjö, A Wijk, A Hultqvist, K D Johansson, R Afram. Ivrigt väntande i busskuren återfanns N Andersson, M Strandberg, M Holgersson, Lu Kronberg, V Hultin.
Då matchreferaten till största delen brukar handla om målchanser och andra godsaker blir det i detta sammanhang ett mycket kort referat. Ett ställningskrig med få målchanser sammanfattar denna match på ett tydligt sätt. I den första halvleken var IF rejban det bättre laget. Stabilt försvarsspel, starkt mittfält och löpvilliga anfallare skapade stundom problem för Slätthög. Inte minst A Hultqvist firade stora triumfer på sin högerkant. Det skulle dröja till minut 23 innan det skrevs historia. Ett inlägg från högerkanten, lite studsar i straffområdet och bollen letar sig ut till A Wijk vid straffområdeslinjen. Lika kallt som elegant placerar han in bollen otagbart i målvaktens högra hörn. 1-0 till IF rejban, vild glädje och ytterligare ett blad i historieskrivningen om detta kompisgäng kan läggas till handlingarna.
Utan att vara alltför enögd, vilket jag normalt sett brukar vara om än korrekt, så kan konstateras att Slätthög inte skapade en enda het målchans i första halvlek. IF rejban stack däremot upp lite då och då. Farligast blev det återigen på ett inlägg från högerkanten. K D Johansson trycker in bollen med skallen i hård närkamp med en back. Sistnämnda faller i duellen och domaren blåser frispark till Slätthög. Tveksamt tycker jag. Det var kamp om bollen och K D Johanssons tid på gymmet har givit resultat. Det ska dock sägas att Slätthög var ett spelande lag och försökte trilla boll över hela planen. Endast vid ett fåtal tillfällen kände jag igen mig från mina matcher mot Slätthög i början av 1980-talet, då den kortaste passningen mätte 27 meter!
I den andra halvleken jämnades spelet ut. Slätthög skapade ett par bra chanser och vid ett tillfälle hade IF rejban tur då bollen via några utsträckta ben studsade ribba ut. För IF Rejbans del kan noteras en bra chans för K D Johansson, men avslutet gick en halvmeter utanför stolpen.
Flera byten i andra halvlek och två gula kort (Lu Kronoberg och M Axelsson) noterades, men i övrigt finns inte mycket mer att rapportera.
Sammanfattningsvis bjöds publiken på en mycket bra match, med två spelande lag som tog ut varandra och bägge lagen kommer säkerligen att ställa till problem för seriens övriga lag. Ska sanningen fram så hade kanske ett oavgjort resultat speglat matchen, men sanningen är som sagt relativ.
I IF rejban vill jag framhålla laginsatsen från försvar till anfall. E Danielsson fick hålla nollan och agerade med pondus i målet. Jag vill ända lyfta fram evighetsmaskinerna A Wijk och L Rydén, som spelade, bröt uppspel och sprang som vildkaniner under hela matchen.
Då matchen spelades på långfredagen kan jag av princip inte dela ut några Sigfridsmärken. Grundaren av Sveriges äldsta kristna församling skulle se detta som ett svek och ett hån mot hans missionsinsats bland de värendska hedningarna.
Docent Johansson