Det blir ett referat av det kortare och mer informativa slaget idag. Vi beger oss mot Ukraina framåt natten, och då finns det givetvis en del saker som ska fixas innan dess. Håll till godo iallafall!
Vi börjar i vanlig ordning med laguppställningen:
Danken
Kåve – Linne – JP – Guzt
Winberg – Sterner – Holger – Bucce
Dadda – Hultan
Bänken: Elle, Rejbsson, Pockar.
Trogna läsare av referaten noterar säkert att uppställningen skiljer sig något från det ”normala” vi haft i år, och att det bara finns tre avbytare mot tillåtna fem. Sånt är livet ibland, och som tur är har vi ju en hel drös av utsökta fotbollsspelare att välja bland.
Matchen började på sämsta tänkbara sätt. Att vi inte var samspelade till 100% märktes dessvärre ganska tydligt när en Rydspelare fick ta sig in i straffområdet. Då krokade en jagande Kåve i honom bakifrån. Lite otur, men straffen var solklar och straffskytten bombsäker. 0-1, men det har vi ju vänt på förr…
Övriga delen av första halvlek är stundtals ganska bra från rejbianskt håll. Framförallt får vi mycket ytor genom utsökta och precisa crossbollar från i första hand JP i backlinjen och Sterner på mittfältet. Bucce och Winberg hade mycket att arbeta med. Det vi hade svårast att få igång var samspelet mellan mittfältare och forwards. Den klaraste chansen får Winberg med ett utsökt läge att lobba in bollen från precis utanför straffområdet. Pang, sa det. 13 meter över.
Dessvärre fortsätter manfallet med att Guzt, som varit krasslig under dagen, får kliva av efter drygt 20 minuter. Elle ersätter och det är ju ingen nyhet att han behärskar att spela vänsterback…
Bakåt ordnar det upp sig ju längre halvleken går, mycket tack vare Dankens snack från målvaktsposition.
Ryd skapar ändå ett friläge som nyss nämnde Dank parerar, och i övrigt får de en del halvchanser när vi brister i samarbete och positionsspel ute på plan.
Paus. 0-1. Rättvist.
Liten rockad sker inför andra halvlek. Hultan blir ytter och Winberg går upp på topp. Det ger resultat efter bara några minuter, då de två samarbetar fint. Hultan har en egen liten uppvisning på högerkanten och slår till slut en perfekt boll på marken in till Winberg, som stöter in kvitteringen från fem meter.
Glädjen blir kortvarig och i kategorin ”psykologiskt viktiga mål” får vi storstryk. Bara minuter efter kvitteringen kommer 1-2. Jag såg inte upprinnelsen till målet, utan bara att Danken först räddar ett skott från vänster, men att returen slås in av en Rydspelare i tuff kamp med JP, som gjorde vad han kunde för att förhindra detta.
Tungt givetvis och en boost för Ryd. De spelar bättre och bättre. Framförallt spelar de taktiskt skickligt som lag, och släpper inte till mycket chanser. Bästa läget får nog Sterner med ett fint skottläge på rullande boll på straffområdeslinjen. Han försöker böja in den med bredsidan, men får inte bättre träff än att om den musikansvarige på Värendsvallen för en sisådär 10 år sedan hade varit där så hade vi fått höra Ted Gärdestads ”Satellit” eka över Norremark.
I takt med att tiden går öppnas ytor bakåt för Rydkontringar. De klarar vi. Men när de får en frispark från drygt 25 meter är det godnatt. Den sitter så nära krysset man kan komma, och med bara 8 minuter kvar att spela är slaget förlorat. I matchinformationen på Smålands Fotbollförbunds hemsida står det att målet kom efter 66 minuter, men det stämmer inte. Jag har givetvis rätt.
Innan matchen blåses av hinner inbytte Rejbsson dra på sig både ett och två gula kort och blir utvisad. Det första var klart, och det andra såg jag inte, men det var säkert inga konstigheter. Rejbsson däremot blev tokig och skrek som besatt. På vägen till omklädningsrummet välte han dessutom korvgrillen och skakade alla läskburkar i kiosken. Onödigt…
Nej, nu ljög jag igen… Han accepterade beslutet, gick av planen, tog nyckeln till omklädningsrummet och gick och duschade. Föredömligt agerat med andra ord. Något annat hade man ju heller inte förväntat sig av den genomtrevlige och väluppfostrade herr Streby.
Matchen slutar 1-3, och sett över 90 minuter är det verkligen rättvist. Ryd gör en riktigt bra match, och dessvärre får vi konstatera att det blev lite för tunt i truppen idag med två insjuknade spelare under matchdagen utöver de tidigare återbuden. Det händer alla lag, och vi har ju faktiskt varit oerhört förskonade från såväl återbud som skador och sjukdomar under säsongen, så vi ska fanimej inte klaga. Det är bara att ta nya tag. Vi kan till och med fortfarande leda serien efter fredagkvällens matchen om några resultat går vår väg. I värsta fall är vi en poäng från serieledning. Den är ganska jämn den här serien om vi säger så…
Värt att notera är att domare Bengt Elofsson från Ljungby, tillsammans med sina assisterande, gör en mer eller mindre fläckfri insats under 90 minuter. Inte många felbeslut kan ha tagits, och framförallt bidrar Bengt hela tiden till en god och trevlig stämning på plan. Det smittar helt klart av sig även på spelarna. Kul! Så var det även i matchen mot Konga för några veckor sedan när samme man skötte pipblåsandet.
Vill ni läsa mer om matchen rekommenderas ”Nettis nedslag” i dagens SMP. Ett bra reportage som speglar matchen väl!
Korvbetyget då?
Dum fråga. 5 korvar av 5 såklart. Han har god smak Nettis, och IF rejbans korv grillas alltid med kärlek och omtanke. Det vet ni!
Nu ska jag packa väskan och sedan dra till Ukraina, men först ska jag dela ut gotte. Då Nettis i nyss nämnda nedslag redan delat ut beröm i tidningen går jag på hans linje. Vem är jag att säga emot en professionell sportjournalist?
3 påsar fotbollsgodis: Joel Persson. Efter en trevande inledning tog han tag i taktpinnen bakifrån, började vinna närkamper och var framförallt stundtals ett av våra vassaste anfallsvapen med sina passningar. Från mittbacksplats… Bra!
2 påsar fotbollsgodis: Linus Kronberg. Kan nästan kopiera ovanstående text. Samspelet de båda emellan blev bättre och bättre hela tiden. Har några riktigt tuffa brytningar i andra halvlek när vi jagar kvittering och lämnar försvararna lite ensamma.
1 påse fotbollsgodis: Erik Sterner. Att han kan briljera från innermittfältet när han får tid att slå sina passningar, det vet vi. Det är alltid en fröjd för ögat!
De som förtjänar ett omnämnande men inte får götte:
David Johansson: Sliter kopiöst på forwardsplats matchen igenom. Imponerar med sin nyfunna fysik. Det såg man inte komma våren 2010 du…
Andreas Hultqvist: Förspelet och framspelningen till målet. Magiskt!
Det var allt. Hej då.