IF rejban – Pukebergs BK 4-1 (1-0)
Ibland hinner verkligheten ifatt en och denna gång var verkligheten personifierad genom herr Salo. Bland fyra tappra fotbollsfäder på läktaren blev undertecknad av Salo ombedd att skriva ner några korta noteringar som förhoppningsvis kommer att leda till ett läsbart referat. Nåväl, jag har rutin sedan tidigare och gör därför ett tappert om än lite hastigt påkommet försök.
Även om undertecknad turligt nog inte var på plats och såg vårens drabbning mot Pukebergs BK, så har från välinformerade källor inkommit uppgifter om att de vita spelade uselt, kanske vårens sämsta insats, och Pukeberg spelade en kreativ och rörlig fotboll, varför slutresultatet skrevs till 4-1 för de gamla glasbruksarbetarna.
En given game plan var därför att göra en betydligt bättre match och kanske vända på siffrorna. Även om den senaste matchen mot Furuby inte var någon större värdemätare, känns spelet under hösten lite stabilare och framför allt skapar vi fler chanser. Det var också ett taggat lag som sprang ut på den regntunga planen.
Var det något vi fick träna på mot Furuby så var det hörnor. Inte för att jag räknade dem i detalj, men över 10 var det i vart fall. Det blev också ett mål på en hörna. Träning ger som sagt färdighet och efter en hörna i minut 5 kör vi den patenterade gröten och bollen dimper ner på foten på Henke Gus som enkelt petar densamma i mål, 1-0.
Efter målet bjuds på en ganska välspelad första halvlek. Både rejban och Pukeberg spelade snabbt och fyndigt, utan att skapa några direkt heta målchanser. Lägena fanns men bägge lagen drabbades av otaliga offsideavblåsningar. De flesta korrekta, men några felaktiga enligt expertpanelen på läktaren. Det ska dock tilläggas att domartrion gör en helt godkänd insats i en för övrigt ärlig och schysst match. Ludde bryter detta mönster och lyckas erhålla en ostskiva i mitten av halvleken.
1-0 i paus, men det öppna och rörliga spelet förutspådde att den andra halvleken inte skulle sluta mållös. Som grund för detta antagande låg också att planen var regntung och en naturlig trötthet torde därför infinna sig under andra halvlek, varför också individuella misstag var att förvänta.
Den andra halvleken började i högt tempo och målchanser för både lagen avlöste varandra. Rejban hade bra lägen då både Hultan och Karl David kom i bra lägen, men målvakten lyckades avstyra.
I minut 69 kom så ett mål vi alla (4 pappor och Evelina) i publiken väntat på. Swansson slår ett lågt inlägg som når foten på Karl David, som vänder om och bredsidar in bollen i målvaktens vänstra hörn. 2-0 och viss lättnade bland de vita spelarna och på bänken.
Säg den glädje som varar. Bara tre minuter senare reducerar Pukeberg genom en snabb omställning. Ska vi vara ärliga var det inte helt orättvist då Pukeberg varit nära att överlista Honken vid ett flertal tillfällen under andra halvlek.
Ridå ner för rejban? Nix, tvärtom fortsatte vi trumma på och bara några minuter senare (76) kom utdelningen då vristkungen Wijk fick stå omarkerad vid straffområdeslinjen och måtta in en otagbar halvvolley. 3-1 kändes onekligen viktigt och den optimism som fanns hos Pukeberg efter reducering fick sig en rejäl törn.
En kväll som denna vill vi också avsluta med finess. En frispark några meter utanför Pukebergs straffområde i minut 85 och Jacke Gus tar hand om densamma. Dock något väl långt ut till höger för att gå på avslut, vilket också de eminent fotbollskunniga papporna konstaterade och föreslog en hård, flack boll in mot straffpunkten. Jacke Gus lyssnade inte till dessa ord, utan slog helt sonika bollen i mål vid närmsta stolpen, 4-1 och matchen definitivt säkrad. Dessutom ”hämnd” för förlusten med samma siffror i våras.
Det är hedersamt att som segrare visa viss ödmjukhet och med handen på hjärtat får vi erkänna att segern kanske var något mål för stor för att på ett korrekt sätt spegla matchbilden. Pukeberg bjöd upp till en trevlig och välspelad match. Rejban var snäppet bättre och mer effektiva och hela laget ska ha beröm för en gedigen insats. Den här matchen lovar gott inför avslutningen av serien. Det känns som vi tar full pott i de återstående matcherna, eller hur?
Docent Johansson