IF rejban – Ljungby IF 4-2 (2-1)
Serieledare på besök igen. Det gick bra senast (8-2 mot Markaryd), så vi var fulla av förhoppningar. Vi lånade ju den där förstaplatsen ett tag, men äh, låt de andra tjabbla om den under resans gång, så tar vi den när serien är färdigspelad.
Två torsk mot Ljungby i fjol, så revansch skulle utkrävas.
Vi känner Ljungby som ett väl spelande lag, som dessutom har en del spets offensivt. Att det skulle krävas en helgjuten insats rådde det alltså inga tvivel kring.
De här stiliga pojkarna skulle göra’t:
En minicomebackande och alltid vass Jacob Gustafson, två pensionerade innebandyspelare på topp, en Oskar Berglund på ny spännande vänsterbacksplats, samt en Mario Delic i en form av sittande mittfältsroll alltså.
Det trodde han inte när han signade upp för det här Marre, att den gamle Salo skulle göra honom till sittande mittfältare…
(Han var svinbra. Poäng till mig 💪)
Bra start på matchen hur eller hur. Det såg ut ungefär som vi trott och ungefär som vi hoppats. Några hyfsade lägen skapade innan en liten kalldusch efter 17 minuter.
En Ljungbyspelare får väl kanske lite väl mycket tid att ladda för skott utanför straffområdet. Det blir misslyckat. Som skott alltså. Som passning blev det fanimej helt briljant. Lite flyt givetvis, men ett friläge och ett enkelt avslut bakom en chanslös Andreas Holmqvist, och sen ledde bortalaget.
Kortvarig glädje för gästerna dock, för efter 22 minuter kvitterar vi.
Filip Kjellsson tar emot ett hårt uppspel på något halvt omöjligt sätt, vänder bort två motståndare, och sen lurar han dem igen, genom att klacka bollen till Johan Roos.
Ni vet sådant som Kjelle bara får för sig att göra ibland för att han tycker det är kul…
Roos känner ju Kjelle, så han är vaken när bollen kommer, och sätter en perfekt liten djupledsboll till en lika perfekt löpande Samuel Gunnarsson. Rundad målvakt, tom bur. 1-1. Samme kvitterar.
Matchen står sedan och väger lite. Vi kommer närmast mål, främst via några fasta situationer med räddning på mållinjen bl.a, samt via finfina spelfördelningar från anfallsparet, som verkligen är kompisar med bollen idag.
Ledningsmålet kommer också ganska logiskt innan paus i minut 43. Oliver Fornander får bollen på mittplan, och någonstans i ögonvrån ser han att Rasmus Svensson ser redo ut på högerkanten.
Lite i blindo, och med utsökt avvägd hårdhet och precision sätter han bollen mellan mittback och ytterback.
Och eftersom Rasmus för dagen är typ starkast, snabbast och bäst i världen löper han sig enkelt fri och bredsidar mycket kyligt in 2-1 vid första stolpen. Hurra!
Vila. God stämning. Fortsätt vara noggranna så kommer vi skapa chanser.
Trots att vi gör mycket av det vi kommer överens om kvitterar Ljungby efter 50 minuter. De har fyllt på med ganska mycket folk, och det blir väl till slut en för mycket. I övrigt lite samma procedur som vid deras första mål. Ganska misslyckat skott. Henrik Gustafson blockar, men bollen vill inte försvinna, och till slut står en Ljungbyspelare ganska ensam med ett enkelt avslut framför sig. Inget misstag sker. 2-2.
Sen kommer kanske vår sämsta period i matchen, där Ljungby får lite för mycket tid med boll på vår planhalva för att jag ska vara bekväm. Det är klart att Ljungby gör det bra, för de ÄR bra, men jag tyckte vi började se trötta ut.
Fel av mig. Vi gnuggar oss tillbaka in i matchen, och via en odödlig Raz på högerkanten skapar vi också fler och fler bra anfall. Vi börjar mala ner dem, rajjan-style.
Innan vi lyckas trycka in de avgörande målen har vi flera fina lägen där vi antingen missar själva, eller som när H Gus nickade mot första krysset från nära håll, och Ljungbys målvakt gör något av årets räddning.
När målen väl kommer är de inte snygga, men de är rättvisa.
Ska villigt erkänna att jag inte helt minns upprinnelsen till dem, men vi gör 3-2 efter 79 minuter. Det är rörigt i Ljungbys straffområde med mycket folk och boll i luften i ett par vändor. Till slut lyckas Olli nicka ner den till ett hyfsat läge för Roos. Han tvekar sällan, så han dammade till bollen med vänstern och smackade in ledningsmålet.
Blott 5 minuter senare gör vi ett ännu brunkigare mål. Vi konstaterade till slut att Oscar Croby är näst sist på bollen och får assisten, men den som till sist på något sätt knuffar in bollen över linjen är matchens stora spelare Rasmus Svensson. 4-2 och 5 minuter kvar.
Då bytte vi ut nyss inkomne Croby (gubbiga baksidor) igen, satte in maskinen Emanuel Wallentin och gick över till en slags 4-1-4-1. Nu skulle matchen stängas.
(Lite som när jag bytte in Andreas Hultqvist hemma mot Ängö för ett antal år sedan. 0-0 och Hultan in för att avgöra. 8 minuter senare gör vi 1-0, och Hultan ut igen, fort som f-n. Han är bra på mycket, men försvara är dessvärre inte en av de sakerna.)
Och med den backlinjen, Manne som ankare framför, samt Victor Ripström och Olli centralt framför där, ja då är det ingen semester att göra mål på IF rejban.
Ljungby klarar det inte, och de vitklädda vinner med 4-2.
Hurra för oss!
Nu väntar ett lustigt schema för oss. Match onsdag och fredag i nästa vecka, sen nästan 2 veckor matchfritt, innan vi spelar onsdag —> fredag —> tisdag och syr ihop vårsäsongen redan innan Midsommar.
Fy satan vad roligt det ska bli! LET’S GO!
/Salo