För ovanlighetens skull bjöd omgång 3 av div. 5 Södra på en torsdagsmatch. Norremark was the place to be denna afton. IF rejban skulle lira boll, och vårvädret visade sitt allra vackraste nylle. Solen strålade och det var varmt och göttigt. Att det bara var två veckor sedan alla stod och frös under hemmapremiären kunde man inte tro.
Liatorp gästade och vi hade på förhand ingen aning om vad de gick för, mer än att de hade inkasserat en vinst och en förlust hittills och att de kom sjua i denna serie förra året.
De som skulle göra jobbet för kvällen var följande:
Gustaf
Kåve – Guzt – Henke – Bucce
Hultan – Manne – Ludde – Sterner
John – Dadda
Avbütare: Rejbsson, Claeson, Holger, Winberg och JP.
Även om spelet under den absoluta inledningen var hyfsat jämnt, så var det ingen som helst tvekan om vad det skulle bli för typ av match. Rejbianerna skulle få ha mycket boll, medan Liatorp backade hem och satsade på någon enstaka kontring då och då.
Redan ganska tidigt började vi komma runt hyfsat på kanterna för att slå inlägg, men Liatorps ettriga och följsamma ytterbackar gjorde att inspelen inte alltid fick den kvalitet vi önskade. När de väl fick det, var de dessutom oerhört mycket folk centralt i eget straffområde som agerade säkert och fick bort det mesta.
När vi försökte bryta oss igenom i djupled brast det allt som oftast i sista passningen. Eller ja, brast och brast, man får ju faktiskt ge försvararna att de var duktiga på att bryta passningarna också.
De riktigt heta chanserna uteblev åt båda håll. Farligast borde det blivit på någon av alla Bucces fina hörnor, men där var vi helt enkelt lite för passiva. Och när andrabollen nådde oss blev vi för omständiga istället för att dra bollen mot mål på vinst och förlust. Allt som oftast hann Liatorparna komma ivägen innan avslutet gick iväg.
Pausen kom, sedan gick den, och sen var den slut.
I inledningen av den andra halvleken fick vi ganska snart se två byten. Den under dagen migränsjuke mittbacken Guzt gick ut och ersattes av JP. Sterner fick också han vila lite och ersattes på vänsterkanten av Holger.
De vitklädda fortsatte trycka på utefter kanterna, och trots vissa trötthetstecken på ytterbackarna hos bortalaget stod de emot bra. Inläggen kom fram då och då, men då var där fullt av rödklädda som försvarade målet.
Utöver det var såväl Hultan som John och Dadda nära att rinna igenom efter individuella prestationer.
När sedan Ludde och Manne började suga åt sig fler och fler andrabollar ökade pressen och bollen befann sig mer eller mindre konstant på Liatorps planhalva. Några jätteheta chanser blev det dock inte.
Mitt i allt detta skapas iallafall matchens bästa läge. JP hade avancerat från mittbacksplats och slog en djup crossboll som till slut landade hos bortamålvakten. Han skickade snabbt iväg en utspark, och alla undrade vart alla rejbianer försvunnit någonstans. Helt plötsligt var en rödtröjad herre fri från 40 meter. Kanske någon meter för långt, för han blev nästan upphunnen och förmodligen lite stressad i avslutet. Avslutet blev hyfsat ändå, men vår käre Gustaf parerade detta med bravur.
Jättemycket mer att tillägga finns det egentligen inte, mer än att båda lagen höll sig imponerande lugna, särskilt under mitten av den andra halvleken, när en herrans massa domslut gick åt en väldans massa oilka håll hela tiden. De mest solklara frisparkar missades, de mest självklara inkast gick åt fel håll, hörnor blev insparkar och tvärtom o.s.v. Detta var ju inte på något sätt direkt avgörande för matchens utgång, och drabbade inte det ena laget mer än det andra, men man kan ju förstå om spelarna blir frustrerade…
Nåväl, vi summerar och konstaterar att det inte var någon höjdarmatch från vår sida. Även om Liatorp försvarade sig förbannat bra så borde vi kunna skaka fram lite fler chanser än vad vi gjorde. Väl krigat från samtliga ändå.
Får också gratulera Liatorp till poängen. Att döma av reaktionerna efter match så var de oerhört nöjda med att packa med sig en poäng i väskan hem.
Nästa fredag åker vi till Grimslöv. Det är inte så långt. Då kommer väl alla och tittar?
Sedan spelar vi hemma på Kristi Himmelsfärds Dag. Då funderar jag på att ställa till med lite spektakel. Det får ni inte missa. Håll er uppdaterade på hemsidan!
Nu blir det gotte!
3 påsar fotbollsgodis: Gustaf Eriksson. Styrde och ställde och pushade och peppade föredömligt från målvaktsplats. Även om han inte hade särskilt mycket att göra så räddar han faktiskt en poäng åt oss med sitt räddade friläge, eftersom vi gjorde noll mål framåt. Då får man riktigt med gotte!
2 påsar fotbollsgodis: Ludvig Kronberg. På en plan full av krigare krigade han mest och bäst. Var som dammsugare och spelfördelare den största anledningen att vi kunde behålla press på Liatorp under den andra halvleken.
1 påse fotbollsgodis: Andreas Hultqvist. Det här blir nästan en liten tröstpåse. Han försökte och försökte och försökte, och dribblade och sprang och slog inlägg och faan vet allt. Det gick nästan hela vägen. Väl kämpat broder!
Det var allt! Adjö.