Så började då tävlingsmatchandet för rejbianerna. Förra säsongens enda förlust noterades ju i just Smålandscupen, så det var väl med skräckblandad förtjusning vi återigen entrade denna tävling.
Vädergudarna var iallafall på sitt allra bästa humör, och Sportfältets konstgräs var fritt från ojämnheter den här dagen också.
I sann rejbiansk anda har vi varit precis hur mycket folk som helst hela försäsongen, men när vi skulle börja ”på riktigt” så hade hälften försvunnit iväg. Fast lika glada var vi för det, och speciellt Jacke Uppförsbacke som var hemma från Lund och förärades med en plats på bänken. Till slut såg laget iallafall ut som så här:
Thot
Guzt – Manne – Linne – Bucce
Rejbsson – Ludde – Sterner – Holger
Dadda – Winberg
Bänken: Jacke Uppför, Swanen, Pockar och Adam.
Fyllda av lust och glädje över att äntligen få spela en match som gällde något inledde vi givetvis alldeles precis…värdelöst. Inte mycket stämde när vi hade bollen, och när vi inte hade den så yrade vi runt över så stora ytor att Ludde höll på att avlida av ensamhet på innermittfältet.
Denna typ av fotboll straffade sig såklart tämligen omgående. Grimslöv rullade upp ett ganska tomt rejbianskt försvar efter 20 minuter och avslutade anfallet med en elegant chip fram till 0-1.
Sakta men säkert gnuggade sig sedan de vitklädda in i matchen och under den sista kvarten var vi om inte bättre så iallafall på samma nivå som motståndarna. Winberg fick ett bra läge med vänstern, men bollen smet utanför. Bästa läget fick Sterner. Efter ett långt anfall där vi återerövrat bollen högt upp fick han ett gyllene tillfälle att från straffområdesgränsen bredsida upp bollen i det bortre krysset.
”Kanontrevligt”, sa Sterner och slog bollen i ribban och ut. Klantarsel…
Underläge i paus alltså, och jag ska inte ljuga och påstå att det var feststämning under vilan. Totalt sett var det en ganska genomusel halvlek.
Andra akten började bättre. Inte jättemycket bättre, men lite. Det var åtminstone på samma nivå som den första avslutades, och ju längre halvleken led, desto bättre blev det.
Det hade skett lite rockader i laget, och Guzt var nu vänsterytter. Där plöjde han sig framgångsrikt fram utmed hela långsidan och sedan hela kortsidan innan han petade fram bollen till Dadda. Han lämnades med ett enkelt avslut från 4 meters håll och bredsidade ledigt in kvitteringen i det tomma bortre hörnet.
Så gjorde han inte det… Han missade. Målvakten behövde inte ens rädda.
Det behövde han däremot göra när Winberg smet emellan mittbackarna på en fin djupledsboll. Då kom han ut långt och bra och hindrade Winbergs friläge från att resultera i mål.
Ett antal fina chanser till skapades, även om osedvanligt många anfall slutade med inspel och inlägg som antingen var lite för nära mål, eller lite för långt ifrån, eller lite för korta, eller lite för långa, eller lite för lösa, eller lite för hårda, eller i vissa fall helt enkelt för jefla dåliga.
Ni fattar. Det var en sådan dag…
Grimslöv å sin sida blev mer och mer måna om sin ledning ju längre vi spelade och försökte försvara den. De stack dock upp i ett par fina kontringar där de skapade bra lägen. Dessbättre var deras avslutsfötter just då i klass med de rejbianska.
Om vi ska summera det här kalaset så var nog den första halvtimmen det sämsta vi sett på ett år. Första halvlek borta mot Lagan förra våren minns jag inte heller med stor glädje…
Sista delen av första halvlek och stora delar av den andra såg ändå ganska bra ut. Vissa långa anfall på slutet där vi lyckades behålla trycket i både två och tre anfallsvågor ibland såg riktigt trevliga ut. Vi glömde bara göra mål. Man gör det ibland. Det finns ju så mycket annat i världen man har att tänka på…
I vilket fall som helst ska det delas ut gotte. Trots att vi ser Smålandscupen som lite roliga träningsmatcher så ÄR det tävlingsmatcher, och då räknas alltså dessa påsar när vi summerar året i oktober någon gång.
3 påsar fotbollsgodis: Johan Gustafsson. Bra som ytterback, bäst som yttermittfältare. Snyggt!
2 påsar fotbollsgodis: Ludvig Kronberg. Det gamla navet på mitten orkar nu tugga på i 90 minuter. Det gjorde han bra. Stor anledning till att vi fick igång spelet överhuvudtaget.
1 påse fotbollsgodis: Davd Johansson. Hade nog fått två påsar om det inte var för den där bolluslingen som inte ville in. I övrigt strålande!
Hej då!