Sådär ja, nu blev det lite vår i luften! På årets hittills bästa dag vädermässigt ställde rejbianerna upp för träningsmatch på Sportfältet, Teleborg. Hvetlanda hade tagit sig från Vetlanda och stod för motståndet. Mycket viktigt att göra skillnad på Vetlanda och Hvetlanda, eftersom Vetlanda är en stad och det finns ett annat fotbollslag där som heter just Vetlanda. Uppmärksamma människor noterar att det var just det Vetlanda som IF rejban besegrade i Årydscupen för ett tag sedan. Nu var det alltså stadens andra lag, Hvetlanda, vi spelade mot.

Så här ställde vi upp för dagen:

MV: Jon

HB: Kåve, MB: Linne, MB: Henke, VB: Bucce

HM: Winberg, MM: Sterner, MM: Ludde, VM: Holger

A: Dadda & Sallhag.

Bänken: Adam, Jacke Uppförsbacke, Jansson, Salo, Rejbsson, Persson, Osse och Tomas.

En manstarkt lag alltså, och glädjande nog kunde vi välkomna de förlorade sönerna Osse och The Jansson Brothers hem för lite spel igen.

När matchen så sattes igång var det till en början ganska jämnt. De första 10 minuterna iallafall. Winberg fick ett ypperligt läge att ge IF rejban en tidig ledning, då han blev helt ren till höger inne i straffområdet. Avslutet togs med vänstern och träffen var enorm. Bortamålvakten sträckte dock ut i full längd och limmade bollen uppe i krysset.

Ovanstående är delvis sant. Winberg sköt med vänstern, och målvakten räddade. Resten kan diskuteras. Vi kan väl konstatera att det eventuellt inte var den svettigaste räddning man sett. Han behövde i och för sig böja sig ner och plocka upp bollen, men det verkar inte så svårt.

Den gamla snipern Winberg hade ett par lägen till i första halvlek, men han är en klok ung man och sparar de bra avsluten till tävlingsmatcherna.

Efter den inledande 10-15 minuterna tar rejbianerna över, men det är först när Tomas kommer in via ett planerat byte efter en halvtimme som utdelningen kommer. Sallhag petar en liten lätt boll i djupet, Tomas vänder ut och in på försvaret och drar in 1-0 vid första stolpen från nära håll.

Bara minuter senare är han på väg att reprisera sig själv, men då får Hvetlandas målvakt göra en idioträddning. På riktigt den här gången! Halvleken avslutas med att Tomas slår ett lysande inlägg med vänstern från högerkanten till en framstormande Holger, som på något sätt inte lyckas skarva in den. Faktiskt inte ens säker på om han träffade bollen.

När vi summerar halvlek nummer ett står det 1-0. Det var definitivt i underkant.

Andra halvlek börjar i ett lite lugnare tempo. Hvetlanda kommer bättre in i matchen, och rejbianerna skapar varken lika många eller lika klara målchanser. Minns bäst att den gode Sallhag var helt fri, men utan resultat. Rundade målvakten och allt, men sen kom det folk i vägen.

Efter dryga timmen spelad ballade allting ur. Helt plötsligt började målen hagla.

Hvetlanda ordnade en frispark i bra läge, och på den returen gjorde de 1-1. 63 min.

Knappt han vi sparka igång igen innan ett mönsteranfall avslutas med att Ludde friställer Rejbsson, som iskallt placerar in 2-1. 65 min.

Några minuter senare får Hvetlanda en hörna. Den skallas i mål till 2-2. 70 min.

Sedan lugnade det ner sig lite. Rejbianerna bytte spelare och positioner hejvilt, och försökte gå för ett segermål, men istället ramlade det in ett snopet baklängesmål. En misslyckad rensning resulterade i en snabb omställning och ett friläge för Hvetlanda, som de utnyttjade och rullade in 2-3 efter 88 min. Så slutade det här kalaset.

Var det rättvist då? Jajemen, flest mål vinner. Inga konstigheter.

Borde vi vunnit då? Jajemen, men alla de chanserna under framförallt den första halvleken så skulle matchen varit död när vi gick till pausvila.

Men men, det är bara att lära sig att det nog är bäst att avgöra matcherna när man har chansen, annars vet man aldrig vad som händer.

Gratulationer och lyckönskningar framförs härmed till Hvetlanda, som ska försöka erövra div. 4 Elit i år. Ni blev första lag att besegra IF rejban i en 90-minutersmatch sedan Konga gjorde det den 3/5 förra året. Nu börjar vi en ny svit (och tävlingsmatchsviten lever ju fortfarande…).

Nu laddar vi för två träningar, följt av två matcher. Träning tisdag, träning torsdag, match lördag (Hovshaga), match tisdag (Sandsbro). Väldans väldans trevligt om ni frågar mig, och det gör ni ju på sätt och vis eftersom ni läser mitt referat…

Gott? Gottgottigottgott!

3 påsar fotbollsgodis: Erik Sterner. Orkar inte med någon kreativ motivering. Bäst på plan, så enkelt var det med det.

2 påsar fotbollsgodis: Ludvig Kronberg. Sterners mittfältskollega under större delen av matchen. Stor, tung, blond och mycket besynnerlig. Dessutom väldigt bra. Kul.

1 påse fotbollsgodis: Tomas Anyuru. Strikerkvaliteterna satt som de skulle. Att han även kunde spela fotboll utanför motståndarnas straffområde hade ingen någon aning om, men det gjorde han bra.

Adios amigos!

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.