Så var det då dags för årets sista match för de vita fotbollsentreprenörerna att på ett snyggt och stilenligt sätt avsluta säsongen 2013. Tiden var söndagen den 27 oktober kl. 14.00 och platsen Sportfältet i Växjö. Växjö BK:s nya hemmaplan var en glad överraskning med läktare och stilig matchklocka och resultattavla. Detta tekniska underverk var så avancerat att den legendariske urmakaren gubben Bengtsson på goda grunder inte gavs ansvar att sköta detsamma, utan detta uppdrag gavs till kriminologen in spe lillebror Jansson, gemenligen kallad Jacke. Det tål att påpekas att Jacke är bror till den för dagen skäggprydde Hilmer Christoffer. De biologiska jämförelserna i övrigt överlåter jag till er läsare.
På andra sidan konstgräset väntade Gullabo/Gullaboås (nedan kallade G/G), som i likhet med IF rejban besegrat Möre BK och därmed var klara för fortsatt division 4 spel. Det bör inflikas att förkortningen G/G inte ska förväxlas med GSG 9, som är namnet på det tyska antiterroristkommandot. Grenzschutzgruppe 9 bildades efter massakern på de israeliska idrottsmännen vid OS i München 1972.
Vid sökningar på Gullabo och Gullaboås handlade träffarna om rallyföraren Gullabo-Jansson, Gullabo rallydäck, billiga hus på landet, motorfordonsträffar och mogendans på Björkängens festplats. Således långt från glamouren på Loft och Stadshotellet, där väloljade rejbanspelare vanligtvis tillbringar sina helger.
Om G/G hade vi på förhand föga kunskap, även om vi vid matchen mellan G/G och Möre BK skickat ut ett antal spioner. Den insamlande fakta som dessa spioner kunde bidraga med rymdes dock på baksidan av ett frimärke och förgiftades av cigarrök och en svag doft av C2 H5 OH. Det hör dock till saken att undertecknad begick ett grovt misstag i matchreferatet från Mörematchen, då jag felaktigt påstod att vi fått information om Möre BK från Toni Ringberg. Detta var fel. Hans information gällde G/G, vilket är mer logiskt då de spelade i samma serie. Att jag överhuvudtaget kunde missa detta beror helt enkelt på att vårt forum förgiftas av ideliga kommentarer av Bucce, som gör den mest initierade läsaren förvirrad. Dessa kommentarer skrivs på i princip oläslig svenska, blandat med svengelska och diverse smileys. Jag föreslår en enkel SFI-kurs och ett hårt och danande kroppsarbete, utan tillgång till dator.
Enligt uppgift var således G/G ett hårt arbetande lag med en bra målvakt. De var, vilket deras målskillnad tydligt visar, tighta både i fram- och bakänden. Ungefär som en frigid nunna med förstoppning. Dessutom tycktes sammanslagningen mellan lagen inte ha varit helt smärtfri då G/G bar dubbla klubbmärken på sina matchtröjor.
Innan vi drar igång vill jag bara poängtera att snacket om att matchen saknade betydelse är helt fel. Alla matcher ska vinnas, gladfotboll ska spelas och lårkakor skall utdelas. Nog om detta!
Till årets sista match hade den famöse fanatikern Karl Johan Oscar Salomonsson plockat fram följande vita pluttar med uppgift att hoppa runt och peta motståndarna på det gröna fiabrädet: Gustav Erik Martin Möller, Adam Stefan Bengtsson, Mats Martin Emanuel Nergård, Martin Gustav Holgersson, Eric Sebastian Claesson, Hans Eric Lukas Rydén, Karl Ludvig Kronberg, Per Niklas Andersson, Andreas Bengt Hultqvist, Karl David Johansson, John Ludvig Sallhag.
Likt Reinfeldtska stridshingstar satt de frustande på bänken: Jonas Wallentin, Karl Eric Danielsson (Torwart), Hilmer Christoffer Jansson, Joel Kristofer Svanberg och Bo Marcus Alexander Cedergren.
I mitt notesblock noterades som första korta mening: slarvig inledning av matchen. Detta fick ätas upp med vändande tugga. Vi skriver minut 4 och Ludde hittar Luke som elegant hittar fram till Johan. Tjo och tjim 1-0 efter ett riktigt mönsteranfall.
Nu skrev jag återigen slarvigt spel och dålig rörlighet och fick i vart fall tugga några minuter innan jag ånyo fick svälja detta beska piller. I minut 15 rinner John igenom och rundar målvakten, men en G/G back hinner emellan och räddar på mållinjen. IF rejban hann med ytterligare några hyfsade chanser innan det var dags för nästa mål. Bland annat hann Hultan med att helt fri bocka och nicka, likt Emil hos doktorn i Mariannelund. Soppskålen sprack visserligen inte, men bollen dog som en manet på en sandstrand.
IF rejban var nu allt mer inne i matchen och stressade G/G:s backar och mittfältare till allt grövre misstag. I minut 28 ger stresspelet utdelning. Bollen landar hos Karl David, som med en distinkt halvvolley (med vänstern dessutom) trycker in 2-0 för IF rejban.
Även om jag är enögd likt de cykloper som Odysses mötte på sin resa, så brukar jag alltid nämna någon chans som motståndarlaget skapar. Att så inte görs under den inledande halvtimmen beror helt enkelt på att G/G skapade i princip noll och intet vad gäller farliga målchanser.
Vi fortsätter därför med IF rejbans gladfotboll. Minuten är 32 och John hittar fram med en genomskärare till Karl David, som avslutar med en bredsida mellan benen på målvakten. 3-0 och hängande huvuden hos G/G-spelarna.
Den första halvleken avslutas med ytterligare ett par giftiga målchanser för de vita sockerbagarna och hör och häpna ett lobbskott i ribban från G/G. Hade nämnda skott gått under ribban är jag dock övertygad om att Gustav med Guds finger petat bollen till hörna.
Paus med obligatoriskt besök hos korv-Janne, som uttryckte stor glädje över de faciliteter som Sportfältet erbjöd vad gäller möjligheten att resa partytält och servera korv.
Då detta referat tenderar att bli långt som en likpredikan över en nämndeman i Sunnerbo, sammanfattar jag andra halvlek med att konstatera att IF rejban var helt överlägsna. G/G fick sig en tankeställare och inte minst visade vi kommande motståndare i division 4 att det vankas hårda bandage och fotbollskonst när IF rejban kommer på besök.
Jag tar mig därför friheten att inte redovisa alla vilda västern byten i andra halvlek, utan koncentrerar mig på målen och en superbrytning.
Denna brytning är signerad Holger som likt en räddande fiskmås dyker upp på mållinjen och avvärjer därmed G/G:s bästa målchans i matchen i minut 62.
Efter hård press på mittfältet i minut 65 rinner Hultan igenom och bredsidar iskallt in 4-0 via bortre stolpen. I minut 67 hittar Karl David fram till John med en djupledsboll John rundar målvakten och gör 5-0.
Luke vill vara med i målprotokollet då hans målvaktsbroder återfanns på läktaren. Därför petar han in en retur på frispark i minut 74 och Jacke trycker enkelt som en hårboll i avloppet fram 6-0 på matchtavlan.
Vad vore denna säsong om inte skyttekungen John fick avsluta kalaset med ett solomål. Från halva plan glider han igenom ett passivt mittfält och en tveksam backlinje, som en sill i en majonnässås, och avslutar med en iskall yttersida. Pang 7-0 i matchens sista minut.
Jubel och bubbelsprut likt John Holmes klassiska kärleksakter. Obligatorisk fotografering av det bästa fotbollslaget, de bästa ledarna, den bästa publiken och den bäste matchreferenten. Slut för i år!
Nej, stopp och belägg. Hur vår det då med den fifflande Hilmer Christoffer? Jo, han hade helt enkelt mutat domaren, alternativt lurat Karl David på tröjnumret, varför det i SMFF:s matchprotokoll står att Christoffer Jansson gjorde både 2-0 och 3-0. Grymt men smart! Så när Karl David om 30 år säger att han gjorde 4 mål i IF rejbans kvalmatcher till division 4 på vägen mot allsvenska så står det bara 1 mål (ett mål mot Möre BK noterades som självmål). De skriftliga källorna vinner alltid över de muntliga berättelserna, så därför är detta referat av yttersta vikt, även om det vid en källkritisk analys väger aningen tunt.
Sankt Sigfrids pilgrimsmärke går till:
- Karl Johan Oscar Salomonsson, som lyckats med konststycket att vara både tränare och kompis. Svårt men stort och bra jobbat!
- Hans Sallhag, Stephan Bengtsson, Håkan Kronberg och Håkan Lindahl, som utan stöd av undertecknad lyckats skapa ett väl fungerande team och ett jävla bra fotbollslag av dessa bortskämda åttitalister (Bucce räknas inte).
- Bo Holgersson, som valde att se sin dotter Hanna spela handboll och ringde desperat i halvlek från ett tomt ekande Norremark och letade efter vita fotbollsspelare.