IF rejban – Gullabo/Gullaboås 3-1 (0-1)
Så var det då dags att rulla igång årets höstsäsong. Passande nog tränade vi på torsdagkvällen i hällregn och fredagen fram till samling klockan 17.45 bjöd på höstigt väder. Lagom till uppvärmning blev det sol. Det är bra.
Gott hänge i omklädningsrummet innan match. Mats Strandberg fick konstatera att hans klassiska uppvärmningströja började sjunga på sista versen. Något vi andra noterade 2013.
David Johansson vankade oroligt fram och tillbaka i väntan på att kaffet skulle bli klart.
Anton Wijk pratade oavbrutet. Lukas Rydén hatade honom för just detta. Andre Williams spelade skön. Rasmus Elmros anlände sent och gjorde en lågmäld entré. Mattias Afram snackade bort sig från markeringsansvar på defensiva hörnor (”asså…jag är svindålig”). Ludvig Kronberg fattade ingenting.
Allt var alltså precis som vanligt, och i denna sörja av mänskligt avfall hittade översteåsnan till tränare (jepp…yours truly) följande lag:
Skarpa ögon ser att nyförvärvet och debutanten Filip Swanson fick förtroende från start. Undertecknad har personligen övervakat hans sommarträning, och han klarade Besken i Sankt Olof fint, så en startplats var given.
Detta lag inledde matchen förtroendeingivande. Växelvis svepte vi fram till vänster och höger där Afram och Swanson turades om med inspel av god kvalitet.
Henrik Gustafson fick också han iväg ett antal väl avvägda bollar mot i första hand Lukas Rydén och Andre Williams. ”Close but no cigar” kan inledningen beskrivas.
Även herr Gustafsons mittbackskollega Olof Fransson satte iväg några längre bollar. Till inspark…
Kronberg har ett tungt skott, Rydén ett hyfsat läge på halvvolley, Williams 2-3 bra avslut, Mats Strandberg är nära att rinna igenom vid ett par tillfällen, men nej, inga mål.
Istället slår vi lite lättvindigt bort en passning på egen planhalva efter 38 minuter. G/G-anfallaren testar ett skott, får bra träff, och när bollen tar en konstig bana efter styrning på rejbianskt ben kan Andreas Holmqvist i mål inte göra något utan får se bortalaget ta ledningen.
Detta vållade emellertid inget större huvudbry i paus. Lugn och beslutsamhet präglade halvtidssnacket. Vi gjorde det mesta bra, och kunde vi bara finjustera några småsaker skulle det här lösa sig var den allmänna uppfattningen.
Så blev det. Andra halvlek fortsatte på den inslagna vägen med spelövertag för oss, och vi kände att vi kom närmare utdelning.
Med dryga timmen spelad kom islossningen.
Emanuel Nergård hade tagit sig in i straffområdet och fick ett inlägg på pannan. Då nickade han bestämt ner bollen på sitt eget lår och två meter bakåt där Williams stod och väntade. Behärskat och bestämt klippte han in kvitteringen på halvvolley från straffpunkten.
Blott minuter senare skickar Rydén in ett av sina otaliga fina inlägg i andra halvlek mot en av självförtroende fylld Williams. En nickskarv (nåja…axel/rygg duger) senare ligger bollen i den bortre burgaveln, IF rejban leder och Williams är tvåmålsskytt för andra matchen i rad.
Nämnde tvåmålsskytt var också inblandad i det matchstängande målet till 3-1 några minuter senare. Han blir frispelad i ganska dålig vinkel och får iväg ett bra avslut som räddas av bortalagets målvakt. Returen går rakt ut i planen, och där kommer Anton Wijk och trycker in de vitkläddas tredje mål för kvällen.
Klang, jubel, seger och alla härligheter på samma gång!
Lite särskilda omnämnanden såklart till Andre Williams som gör 2+1, men även till Filip Swansons första halvlek och Lukas Rydéns andra.
Försvarsspelet förtjänar också en eller ett par tummar upp, där Olof Fransson är den som sticker ut mest i 90 minuter. Dessutom var han uppe i straffområdet och gick på avslut. Det ser man fanimej inte varje dag…
Det var allt. Tack för mig. Hej.
/Salo