Näst sista matchen och sista hemmamatchen för året. Grimslöv stod för motståndet, och Norremark bjöd på närmast sommarväder vid matchstart. Sen började det regna ordentligt, men det var rätt trevligt det också.
Viss revansch fanns att utkräva på Grimslöv efter vårmötet, där vi ledde med 3-0, men de kämpade sig ikapp till 3-3.
Det stora felet med avslutningen då var att vi borde vunnit. En klar frispark till oss innan deras kvittering. Visst, frispark eller inte frispark är alltid en bedömningsfråga, men vad som var ännu värre var att vi gjorde 4-3 på säsongens mest regelrätta mål. Ett mål som domarteamet, med sedvanlig arrogans, bara förklarade att offsiden var ”solklar”. Finns bildbevis på att det var enormt regelrätt. Ingen bedömningsfråga. Det var mål. Oliver Fornander var drygt två meter på rätt sida .
Det här lilla sällskapet skulle ordna revanschen:
Fin start på matchen, då vi med 8 minuter på klockan gör 1-0. Ett långt inkast från Oskar Berglund skapar lite oreda i Grimslövs straffområde, innan Filip Kjellsson får bollen till Mario Delic, och mannen som inte missat ett avslut på senaste veckans träningar missar inte nu heller. Kyligt sätter han ledningsmålet.
Efter en fullt godkänd första kvart hände något jag fortfarande inte kan förklara. Vi slutade spela, prata med varandra och att gå in i närkamper.
Grimslöv är inte sena att utnyttja det och tar över helt. Vi fredar väl vårt eget mål hyfsat ändå, men det känns hela tiden farligt, främst genom många och enormt välslagna hörnor. Vi blixtrar till då och då genom individuell skicklighet och skapar några chanser.
Kvitteringsmålet kommer som på beställning, och när det väl kommer är det via ett sjuhelvetes drömmål. Ett långskott från högerinnerläge som skickas i en perfekt båge i bortre krysset. Omöjligt att försvara sig emot.
1-1 i paus, och det ska vi vara nöjda med. Det var inte jättemuntra miner i paus.
Vi får lite ordning på arbetsinsatsen i andra halvlek, medan spelet fortsätter hacka. Vi lyckas kväva Grimslövs övertag till viss del.
Extra onödigt då att släppa in ett för enkelt mål efter 56 minuter. Ny hörna från vänster, och kanske den sämst slagna i matchen, får leta sig direkt i mål vid första stolpen, trots att det kändes som vi var både 2 och 3 rejbianer där som borde fått bort bollen.
Underläge och uppförsbacke således. Men ni som följt IF rejban ett tag vet att matchen inte är slut förrän domaren blåser, och att vi avgjort mååånga matcher sista 20 minuterna.
När klockan närmar sig timmen spelad ersätter Anton Jarl Victor Ripström. Om vi nu ska vara så elaka och inte nyttja Ripans fina passningsfötter, ja då slänger vi väl in 2 meter kött och ser vad som händer helt enkelt.
Och Gud hör bön. Blott minuten senare får vi en hörna, som BG pangar mot bortre stolpen. Först på bollen med bestämda steg och med en lika bestämd nick kvitterar just Anton Jarl, och ”köttbytet” gav resultat.
Ställningskrig stundar. Båda lagen vill vinna. Grimslöv är bättre, medan vi kanske är något ”spetsigare”.
Det dröjer dock till matchens sista minuter innan allt händer på samma gång.
I slutskedet tar sig Samme fram längs med vänsterkanten. Ska nog ha en frispark emot sig i förstaläget, men Grimslövsspelarens reaktion kan jag tyvärr bara beskriva så här – fegis, och det står jag för.
Han jagar ikapp Samme i 20 meter, och hela Norremark ser att det kommer smälla. Han kastar sig, är 5 meter från bollen, och kapar Samme fegt bakifrån, enbart i syfte att skada och förstöra. Sen har fegisen det dåliga omdömet att söka handgemäng.
Resultatet: gult kort utdelat från ett domarteam med lika mycket pondus och kommunikationsförmåga som min amputerade tarm. Bedrövligt.
Men revanschen kommer.
När vi går in på stopptid slår Andreas Lindberg en lång crossboll, som Samme vägrar se förlorad, trots två motståndare emot sig. Det lönar sig. Plötsligt står Samme med bollen vid fötterna och ett ganska tomt mål. Pang, och 3-2 till de vitklädda.
Avgjort? Beror på hur man ser det.
Grimslöv hinner med att få en straff som matchens sista spark. En billig straff vid första anblicken, men jag står långt därifrån och ska inte säga så mycket om det.
Meeeeen, vi har Andreas Holmqvist som målvakt. Det är vi glada för.
Straffen räddas, bollen rensas, rajjan vinner. 3-2!
Det var också en avslutning det. Kul att stå på ”rätt sida” när slutsignalen ljuder.
Läste någonstans att det var Grimslövs 8’e uddamålsförlust. Förvånar inte. De är klart bättre än vad tabellen visar.
Men vi tar med oss trepoängaren och dansar vidare in i helgen med ett leende. Hurra!
/Salo