Äntligen äntligen äntligen fick vi komma hem till Norremark igen. Det intensiva regnandet i veckan hade gjort den vanliga gräsplanen ospelbar, så konstgräset fick bli spelplats. Med facit i hand var det nog ganska bra, för där finns det elljus, och i matchens slutskede var det tämligen mörkt. Araby var nog också tacksamma, då de numera spelar alla sina hemamatcher på just konstgräs på nya Araby Park Arena.
Senast de båda lagen möttes var på Nationaldagen, och då gick rejbianerna segrande ur striden med 4-0. Vid den matchen var ett imponerande gäng supportrar till de vitklädda på plats och njöt av den extra lediga dagen. Glädjande nog hade flertalet av dem hittat tillbaks även ikväll.
De fick bevittna en laguppställning som såg ut alldeles exakt precis som så här:
MV: Jon
HB: Kåve, MB: Linne, MB: Guzt, VB: Elle
HM: Jappe, MM: Manne, MM: Persson, VM: Bucce
A: Dadda & Sallhag
Bänken: Winberg, Swanen, Rejbsson, Holger och Tomas.
Ahhh…en utomordentligt ointressant inledning där vi spelade ganska halvhjärtat och halvkasst, men ändå skapade chanser. Arabys målvakt fick en rejäl och bra uppvärmning, och fick dessutom hjälp av sin stolpe. Jon å andra sidan, han var desto mer sysslolös, och när Araby fick iväg ett farligt avslut behövde han inte ingripa. Nickskarven tog i ribban och Jon kunde prata vidare med familjen som stod och kisade i solljuset.
Efter en dryg halvtimme fick vi så till slut se ett anfall som innehöll både en fin passning, ett fint avslut och ett mål. Dadda hittade en lucka i backlinjen och slog en passning i djupet perfekt till Sallhag. Målvakten kom utrusande, men John hann först till bollen. En lätt liten chipp på detta, och så var målnollan spräckt. Snyggt och trevligt!
Någon vidare förbättring i spelet kunde dock inte direkt skönjas efter målet, utan det gick på halvfart hela vägen fram tills dess att den utmärkte domaren blåste av för paus.
Jag kan tänka mig att Hawk-Eye inte var sådär fantastiskt nöjd i omklädningsrummet trots att vi ledde matchen. Någon större utskällning var det nog i vanlig ordning inte tal om, utan mer en stilla vädjan om att folk skulle spela lite bättre helt enkelt.
Själv drack jag kaffe i paus. Det var gott. Donade även lite med lotteriet. Det mynnade ut i att Fröken Stenemo med sällskap fick avnjuta den andra halvleken i två fantastiskt sköna stolar som den gamle Jocke hade skänkt. Tack för det!
När vi sparkade igång akt nummer två verkade det iallafall som om vi tagit till oss åtminstone några av Hawk-Eyes kloka (?) ord. Spelet var bättre från start, och då vi har lyxen att ha förbannat bra spelare även på bänken så tog vi över spelet mer och mer ju längre halvleken led.
2-0 lät inte heller vänta på sig allt för länge. 55 minuter var spelade när Sallhag tar sig in i den högra sidan av straffområdet. I området kring straffpunkten kom Dadda och vrålade efter bollen. Som tur är för framtida vänskaps skull fick han också bollen och dunkade ganska enkelt in den i mål. Varsitt mål och varsin ass på Sillen och Dadda så långt. Svaret på vem som är den mest generösa av dem fick vi en kvart senare. Då smekte Dadda fram ytterliggare en briljant djupledsboll som John förvaltade på allra bästa sätt ensam med målvakten. 3-0.
I det här läget tyckte ledarstaben att det var dags att damma av den gamle skyttekungen Anyuru, och deras genialitet vet ju som bekant inga gränser. Efter 76 minuter har Winberg (även han nyinkommen på plan) lekstuga på högerkanten, tar sig ner till kortlinjen och slår ett lysande inlägg som landar på Tomas vackra och flätbeklädda huvud. En säker nick upp i taket och så var det 4-0.
Två minuter senare är det näste inhoppare, Rejbsson, som spelar fram. Från högerinnerposition ser han att ”det här är ju ett götteläge för en maaagisk crossboll”. Desvärre fastnar den på en Arabyförsvarare. Måltjüven Tomas snappar givetvis upp att bollen är på väg in i straffområdet, springer ikapp den och slår en osedvanligt elegant chipplobb över målvakten och precis under ribban. 5-0.
Fler spelare får fina chanser att öka på målskörden. Swanen får ett öppet läge att bredsida in en halvvolley från straffområdeslinjen, men han lever ju efter devisen ”ska jag göra mål, ja då ska folk fanimej minnas det i åratal”. Vristen och jättependeln plockas fram. Pang! 12 meter utanför, men det var värt ett försök.
Matchen blåses av, publiken tackas ordentligt, och segerfesten var i Bengans Bar. Hallelujah!
Nu återstår tre söndagsmatcher av säsongen. Nästa söndag gästar vi Angelstad. Det ligger någon dryg mil bortanför Ljungby, i motsats till Ingelstad som ligger åt ett helt annat håll. Ni som inte förstår humorn i detta är inte tillräckligt insatta i div. 6 Alvesta och får fråga någon som är det…
Då jag ämnar göra sällskap med Ljungbysonen Jan S dit kan jag räkna med ännu en anekdotfylld resa. Har redan nu fått berättat för mig att han minsann brukade ta tåget till Angelstad som liten, för att sedan ro över sjön och hälsa på en gammal släktning som bodde där. Ni förstår vilken nivå vi pratar om…
Söndagen efter det (25/9) vill jag redan nu nämna att vi möter Somaliska i vår sista hemmamatch. I skrivande stund är Värendsvallens konstgräs spelplats, men jag ska försöka få den flyttad til Norremark om det går. Då blir det lite extra trevligt med en rejäl korvgrillning och ett försök att få fram ännu lite finare priser än vanligt till lotteriet. Hjälp oss få en riktig storpublik är ni snälla. Det är roligt.
Till sist: Gotte!
3 påsar fotbollsgodis: Linus Kronberg. Lite konstigt kan tyckas, han hade väl inte sådär vansinnigt mycket att göra? Kanske inte det, men han är felfri mittbackschef i en backlinje som knappt släpper till en målchans på 90 minuter mot ett så pass kvalitativt motstånd som Araby. Bra Linne!
2 påsar fotbollsgodis: David Johansson. Inte hans bästa match i år, men han gör ett mål, och står för två mycket vackra målgivande passningar. Inblandad i de tre första målen.
1 påse fotbollsgodis: Tomas Anyuru. Tvåmålsskytt senast utan att få götte. Tvåmålsskytt idag igen på 20 minuters spel. Det är ändå fruktansvärt imponerande. Sallhag får klara sig utan götte den här matchen trots 2+1, men det är ju ändå en oerhörd försämring jämfört med 5+2 senast. Formsvacka på gång kanske? Näääää, skulle inte tro det va.
Det var allt. Adjö!