Årets första match var 2011 en tävlingsmatch. Smålandscupen är en rolig liten sak, där man vid eventuell vinst får vara med och leka med de stora grabbarna i Svenska Cupen. Vi har ”en liten bit” kvar innan vi är där, men första matchen gick ju iallafall bra. Välbekanta Åby/Tjureda stod för motståndet. Det var ju just Å/T som förnedrade oss med 6-1 på Norremark förra våren i en regnblöt och konstig tillställning. Detta resultat mynnade till slut ut i en Diamantbollsnominering för ledarstaben 2010. Höstmatchen i Åby slutade 1-1, och således hade vi aldrig någonsin besegrat Å/T när matchen sparkades igång.
Träningarna har ju varit välbesökta under året, men då en rejbian av tradition är väldigt konstig, trevlig och genomkorkad, så blir det som det blir ibland. Detta bevisades med all önskvärd tydlighet när vi var 18 pers på den plågsamma löpträningen i torsdags, men fick slita hårt för att få ihop 15 man i truppen idag.
Så här formerades de 15:
MV: Jon – HB: Jansson, MB: Uppförsbacken, MB: Linne, VB: Bucce – HM: Rejban, MM: Jappe, MM: Holger, VM: Guzt – A: Kisset och Laaarschooo.
The bänk: Elle, Kåve, Sterner och #7 Ludvig Kronberg.
Matchen blåstes igång, och när den väl blåsts igång så blåstes det tamejfan konstant. Det var dock inte domaren som blåste sönder tillställningen, utan det var en vidrigt kall nordanvind som svepte över oss tappra fotbollsälskare. Domaren skötte sig däremot bra, och för vår egen del så skötte han sig alldeles lysande när han inte blåste straff till Å/T i inledningen av matchen. En straff de borde ha fått. Fotbollsvärlden är dock sällan rättvis och istället för en straff mot oss så lyckas vi smälla in 1-0 efter dryga kvarten. Bucce slår en usel hörna, men efter en mindre lyckad rensning når bollen den nykläckta rejbianen Johan ”Guzt” Gustafsson, som slår in ett fantastiskt fult ledningsmål i sin debut. Snyggt jobbat, och Bucce samlar assistpoäng i vanig ordning…
Strax efteråt stämplar Jansson ut. I en närkamp vid sidlinjen slår han skallen i marken/motståndaren och börjar blöda ur näsan och lite såna goa grejer. Fult spel av Å/T tänker ni kanske då? Inte alls, det var en helt ärlig närkamp, och fotboll är ju en kontaktsport så ibland slår sig folk, börjar blöda och måste byta. Istället får vi njuta av Kåve på fotbollsplanen igen, och det är ju alltid trevligt.
Några minuter senare kvitterar bortalaget. Nog för att de spelade bra i inledningen, men det hade känts lite bättre om de hade behövt anstränga sig för att göra mål. Daddas sambo slår en halvtask…nej, jag skiter i att försöka uttrycka det snällt. Han slår en precis jävla värdelös bakåtpassning till Jon, med det fundamentala felet att bollen inte är i närheten av att komma fram till vederbörande. Å/T’s anfallare tackar för kaffet och skjuter 1-1 ensam med den övergivne Jon i målet. I det här läget skyller vi dock på grusunderlaget, och att bollen tar sig friheten att studsa lite lustigt då och då.
I övrigt kan vi konstera att Å/T nog är lite bättre än vad vi är i första halvlek, men de får inte skapa sådär värst många målchanser. IF rejban slår lite för mycket långbollar, men är giftiga när Guzt krigar fram bollar på vänsterkanten och framförallt när Rejban himself har stor show på högerkanten med snabbhet, hänsynslöshet, Gareth Bale-dribblingar och tyska inlägg. Dessa lyckas vi inte förvalta, och visst märks det att det fattas lite tajming i löpningar och avslut. Det hade ju varit förbannat konstigt om det inte vore så… 1-1 i paus iallafall.
I den andra halvleken får rejbianerna lite bättre ordning på saker och ting. Försvaret känns säkert och offensivt är det fler som kliver fram. Ett antal fina kombinationer ger några hyfsade lägen. Det är dock först under matchens sista 20 minuter som det känns att vi tar över ordentligt. Man kunde faktiskt ana att det var ett vältränat lag vi ställde på benen. Intervallerna har gett resultat…
Guzt får ett par fina lägen, men nu var det flera meter till mål så det gick käpprätt åt skogen (eller snarare himmeln i vissa fall). Det bästa läget får nog Kåve, som efter ett utsökt anfall har smugit upp från högerbacksplatsen och avslutar bra i straffområdet. Å/T’s målvakt gör en fin parad, och ställningen är alltjämt oavgjord.
Flera byten görs. Elle avlöser Rejban, Ludde ersätter Holger, och Sterner kommer in istället för Guzt. Detta ger önskvärd effekt, och efter matchen kunde man höra kommentarer som ”ja, det här var ju en klockren tränarseger”, ”ojojoj, vilket genidrag” och ”varför är inte jag förbundskapten?”.
Var kom då dessa blygsamma kommentarer ifrån? Jo, det var alltså docent Lennart Johansson som gick och pratade med sig själv medan han letade efter bortskjutna bollar nere i ån.
Effekten i fråga är att Sterner avgör matchen med 5 minuter kvar. Efter ett flygande anfall kommer ett inspel från högerkanten. Runt 15 pers lyckas missa bollen i straffområdet, innan den letar sig fram till bortre stolpen där Sterner dyker upp och behärskat smeker upp bollen i nättaket. Vild glädje utbryter och Janssons redan skadade huvud håller på att explodera i ett lyckorus vi inte sett sedan han lyckades stjäla två folköl av pappa Stefan och kom undan med det den gyllene hösten -99.
Matchen blåses av, och den fullt realistiska drömmen om en seger i Svenska Cupen lever vidare!
Nu ska vi dela ut gottepåsar. Värt att notera är att dessa påsar räknas när vi i slutet av säsongen räknar ihop den totala mängden fotbollsgodis. Det var ju en tävlingsmatch…
3 påsar fotbollsgodis: Johan Gustafsson. Sätter man dit 1-0 i sin debut och är i övrigt jävligt bra, då ska man han rejält med götte.
2 påsar fotbollsgodis: Fredrik Streby. Magisk första halvlek som nog var värd 4 påsar. Något mer anonym men ändå bra i andra genererar två påsar till den gamle Rejban.
1 påse fotbollsgodis: Adam Bengtsson. Tufft beslut, det var många om budet, men när vi lyckades sätta ordentlig press på Å/T och nöta ner dem i andra halvlek var Bucces fina passningar och inlägg den kanske mest bidragande faktorn. En assist dessutom.
Det var det hela. Bättre än så blir det inte!