IF rejban tog på torsdagkvällen sitt pick och pack och drog till Horda för att lira träningsmatch. ”Det verkar onödigt, finns det inte träningsmotstånd närmare än Horda?” Jo, det gör det givetvis, men Horda var trevliga nog att bjuda in, och dessutom var det gräsplan utlovat. Gräsplan blev det, och även om den var lite ojämn (konstigt vore väl annars) så var det gräs, och det är jävligt trevligt. Min gissning är att det kommer bli en fantastisk resa till Horda under serien, och att planen då är bland de bättre vi får uppleva under året, med tanke på hur pass bra den var redan igår.
Horda deltar nämligen i samma serie som IF rejban i år. Förra året spelade man i div. 5, men trillade ur, och får börja om i sexan. Med vetskap om detta var det extra kul att mäta krafterna med dem igår.
Trots den något speciella speltiden en torsdagkväll, och trots lite kort varsel, fick vi ihop en spelsugen och bra trupp. Såhär tyckte vi för dagen att den skulle formeras.
MV: Jon, VB: Bucce – MB: Uppför – MB: Linne – HB: Ida Wallentins killes svåger, VM: Osse – MM: Holger – MM: Persson – HM: Guzt, A: Dadda & Kisset.
Förstärkning: Gustaf, Winberg, Lausche och Freja.
Som ni ser är det två debutanter med; Gustaf, som äntligen fick vara med och leka och hoppa in i målet efter paus, och Freja, den förlorade sonen som äntligen fick dra på sig den vita och vackra tröjan.
Matchen drog igång, och det visade sig ganska tidigt att rejbianerna tyckte det här med fotboll på gräs var hur roligt som helst. Det rullades på bra hela vägen från backlinjen. Mittfältet vann mycket boll, och hade det där lilla lugnet med boll som gjorde att vi hann få med en hel drös med folk i anfallen. Anfallarna tog emot bollar, rullade vidare, gick på avslut och sköt på allt som rörde sig. Längst bak stod Jon och fick frysa efter en fin dubbelräddning när vi bara spelat 5 minuter.
Trots alla dessa fina anfall och bra lägen var ställningen ganska länge mållös. Med halvtimmen spelad får vi se den snyggaste upprullningen så långt. Bollen väggspelas några gånger hela vägen fram till Guzt på högerkanten, som gör sin back och bryter in i straffområdet. Väl där så försökte han sig på något lustig variant av avslut som gjorde att bollen hamnade hos Osse som fick öppet läge från 10 meter, men fick bollen på fel fot.
Om ni nu föreställer er en rosa älg som försöker dansa med en traktor, så förstår ni ungefär hur konstigt det såg ut när Osse sköt med högern, men skitsamma, för bollen placerade han upp i nättaket. 1-0. Pang.
Detta medförde islossning under första halvlekens sista kvart. Bara minuter senare får världens bäste fotbollsspelare 2010, Martin Holgersson, bollen i ett perfekt upplagt läge rakt framifrån mål vid gränsen till straffområdet. Holger sträckte vristen och tryckte till, och bollen borrade sig in i nätet till höger om målvakten. 2-0. Vi fortsatte ösa på och bjuds på lite fotbollsgodis signerat Joel Persson, som uppenbarligen fattat det här med att om man ska göra sitt första mål för IF rejban, ja då ska det vara djävulskt snyggt också. Efter lite spel på Hordas planhalva får Persson bollen drygt 20-25 meter från mål, tittar upp och ser att målvakten står lite illa till och ropar ”Ojojoj, kolla in det här! Det här blir fint som faan”. Sen avlossar han skottet. Lagom lätt och ledigt skruvar han bollen i en båge över målvakten och hänger på så vis in vårt tredje mål. Så minns jag det iallafall, men det kan vara så att det bara var i mitt huvud som han skrek sådär innan skottet. I övrigt är det sant…
I första halvlekens slutskede får vi också se Kisset rulla in 4-0, även detta ett ganska vackert fotbollsmål. Själva avslutet i sig var väl inte sådär värst imponerande förutom att ”han var där”. Det fina i sammanhanget var spelet fram till Osse, som blev fri i vänsterinnerposition. När han kom fram till målvakten glömde han skjuta och rundade honom istället. Bollen kom då alldeles för nära kortlinjen, t.o.m för nära för att Hybris-Osse skulle våga avsluta, så han friställde Kisset framför mål istället.
Så kan det gå när rejbianerna lirar boll. Horda hade utöver sin chans i matchinledningen endast ett långskott som Jon släppte (?) i ribban. Pausen var ganska lugn, med konstateringen att ”fan, vi borde kunna spela ännu bättre”. Gött att höra!
Till den andra halvlekens början byter Gustaf av Jon, Winberg tar Osses plats, Freja ersätter Holger och den gamle Larschooo förpassar Kisset till ljugarbänken vid sidan, och ljögs det gjorde det fanimej konstant.
Andra akten började ungefär som den första slutade, och rejbianerna spelade ut i den friska vårluften. Spelarna njöt, ledarna njöt och klacken njöt. En klack som idag bestod av Bosse Holgersson. Inget läktarvåld där inte, bara trevligheter…
Han och vi andra fick se Hultängssonen och dalmasen (jodå, det stämmer, även om det verkar kosntigt) Freja Frejfors smyga upp i straffområdet, vända bort sin back och säkert placera in 5-0 med vänstern i det bortre hörnet. Rullet fortsätter efter detta och chanser skapas på löpande band. Flest chanser får Dadda. Eller får och får, han skapar ju ganska många själv. I vilket fall som helst körde han den klassiska taktiken att spara målen till serien istället. Skitsnack givetvis, och ingen spelare inom 20 mils radie var mer målsugen än David Johansson vid den här tiden.
Winberg visade hur det skulle gå till istället. Efter ett fint anfall på högerkanten får han bollen vid straffpunkten och gör ett s.k. ”placeringsknappen på FIFA”-avslut, när han lägger in bollen i det vänstra hörnet. 6-0. Vi fortsätter rulla runt med lite byten. Linne gick ut och Guzt gick ner som mittback, möjligtvis med premiären i åtanke hos ledarstaben. Persson fick välförtjänt vila. Dadda lämnade planen mållös o.s.v. Detta påverkade dock inte nämnvärt och IF rejban skulle skriva historia ikväll igen. Det var ju ett tag sen sist. Så stor seger som 7-0 har vi nämligen inte tagit förut, och det sjunde målet signerar återinbytte Kisset när han petar in en retur från Buccelibacks frispark. Matchen avslutas med att Kåve får en hockeytackling i bröstkorgen. Han överlevde dock. Sen blåste vi av kalaset.
Genrepet inför serien blev alltså ganska lyckat. Vi kan konstatera att vi på fyra matcher släppt in ett mål, och det bjöd Linne på. Framåt har vi orkat med 11 baljor. Det känns alltså hyfsat iallafall inför premiären. Då möter vi Vislanda. De har vi aldrig slagit. Ni förstår ju själva hur trevligt det hade varit om vi lyckades med det nu…
Nu ska här delas ut godsaker. Dessa gills inte i totalen, men det där kan ni ju…
3 påsar fotbollsgodis: Joel Persson. Matchens gigant alla kategorier. Bollvinnare, spelfördelare, framspelare och målskytt. Hallelujah!
2 påsar fotbollsgodis: David Johansson. Som en vansinnigt klok man (jag alltså…) konstaterade, så har man nog sällan sett en forward vara så bra utan att göra mål i en 7-0 seger. Mycket imponerande dock, och han är inte långt efter han som fick tre påsar. Dadda – IF rejbans Wayne Rooney. Han var överallt.
1 påse fotbollsgodis: Tomas Anyuru. Ja vad fan, han gör ändå två mål. Det var det ingen annan som gjorde, även om många var förbannat bra. Så var det med det.