Det var dags för revansch efter förlusten i premiären. Kosan styrdes mot och igenom Älmhult, via Delary och årets hittills mest intensiva regnskur, innan vi till slut angjorde Åvallen i Hallaryd. Där hade Lennart en gång i tiden skickat iväg en vänstervolley ner i Helge å berättade han. Det snesparkandet återupprepades av Winberg redan under uppvärmningen. Imponerande! Att solen dök upp lagom till uppvärmningen gjorde också gott!
I övrigt var både Hallaryd och Åvallen en mycket trevlig bekantskap.
De som fick äran att förgylla sin fredagkväll med lite bollsparkning var följande:
Gustaf
Kåve – Linne – Henke – Bucce
Hultan – Manne – Ludde – Guzt
Sallhag – Dadda
Bänken innehöll följande gottegubbar: Holger, Rejbsson, Tomas, Claeson och tidigare nämnde Winberg.
Om vi hade svårt att omsätta chanser i mål under inledningen av premiären så blidde det minsann andra bullar idag.
Innan fem minuter spelats ledde vi med 2-0. Det första var en soloprestation av Sallhag. Efter lite flipperspel fick han till slut kontroll på bollen vid straffområdeslinjen. Att det var trångt brydde han sig inte om, utan tvåfotade först bort en back, och sedan en till, och vips så var han ensam med målvakten. Då tvåfotade han bort honom också och rullade in bollen i ett tomt mål.
Dadda ville ju inte vara sämre, så i anfallet efter tar han emot ett uppspel med ryggen mot mål utanför straffområdet, vänder starkt bort sin försvarare och skickar in en högervrist i det bortre hörnet. 2-0 snabbt och lätt och alla var så glada så!
Inte mycket till mittfältsspel följde på detta. Långa bollar fram och tillbaka. Delvis berodde detta på en lite regntung och lite ojämn plan. Grön och fin var den dock. Luktade gott gjorde den dessutom.
En annan anledning var de ideliga avblåsningarna som kom för allt och inget. Det blev mest frisparkar och lyftningar in i straffområdet för båda lagen. Nu kan man ju tro att spelet var tufft och fult, men det var det alltså inte. Alls.
Efter 20 minuter står iallafall Hallaryd för ett avbrott i detta spel och efter ett anfall helt utan avblåsningar slår de till slut ett långt inlägg från vänster som nickas i mål vid den bortre stolpen, trots att Gustaf är millimetrar från att nå den. 2-1.
”Uddamålsledning verkar tråkigt”, tänkte Sallhag efter 28 minuter. ”Ja men gör något åt det då…”, tänkte alla vi andra. Så det gjorde han.
Bollen gick ut till John på vänsterkanten. Blixtsnabbt lurade han sig förbi ytterbacken, och i höjd med straffområdet valde han att gå på avslut. Mycket elegant böjde han in en inåtskruvad bredsida vid den bortre stolpen utom räckhåll för Hallarydsmålvakten. 3-1.
”Det här med att John har gjort fler mål än mig, det gillar jag inte”, tänkte Dadda efter 41 minuter. ”Ja men gör något åt det då…”, tänkte alla vi andra. Så det gjorde han.
Framspelad i djupled av just den gode Sallhag, tittade Dadda upp och såg att det var ett utomordentligt fint läge för en lobb. Sagt och gjort så slog han en bredsida över målvakten och in i mål från 20 meter. 4-1 och lite andrum. Tack för det!
En ”ganska” händelserik första halvlek var inte över i och med det. Nej då. När klockan tickar upp mot 45 minuter får en Hallarydsspelare sitt andra gula kort på kort tid och visas ut. Helt rättvist efter två brutala överfall…
Det var inte riktigt sant det där. Att han åkte ut var sant, men det där om överfallen kan ha varit lite kryddat. Det första kortet tror jag kom för snack, och det andra kom efter en närkamp som väl förmodligen skulle varit frispark till oss, men inte mer. Billigt som satan således, men ändå ett faktum.
Trots de desarmerade styrkorna hos Hallaryd lyckas de reducera innan det blåses av för paus.
Dessvärre är det med tungt sinne och gråten i halsen jag måste konstatera att Linne får ta på sig det målet. Han slog en passning rakt till en motståndare som stack iväg och satte 4-2 fri med Gustaf. Ni ska alla veta att det inte är med någon glädje jag hänger ut någon som syndabock, men ibland måste det göras.
Nu ljög jag igen. Jag njuter i allmänhet i fulla drag när jag får såga någon vid fotknölarna, och när det handlar om Linne, ja då spricker jag alltid upp i ett leende och mår så där innerligt bra som man bara kan göra när man är riktigt riktigt lycklig.
Sen var det paus.
Om vi jämför den andra halvleken med den första så konstaterar vi att det var bra mycket lugnare nu. Det dröjde dock inte länge innan vi fick se två straffsituationer.
Den första är en handssituation i vårt straffområde. Efter ett inlägg från vänster slår en Hallarydspelare vid bortre stolpen tillbaks bollen in i gröten framför mål, och där träffar den någons arm (det såg så ut iallafall från där jag stod). Kom inte ihåg vems arm det var, men den hängde där den skulle utmed kroppen och vederbörande hann inte få undan den. Assisterande domaren ville ha straff, men huvuddomaren tyckte annorlunda och friade.
Jag kan väl tycka som så här att det är aldrig direkt felaktigt att blåsa hands om bollen tar på handen/armen, men att det hade varit ganska elakt att blåsa där.
Bara minuterna senare kommer nästa situation. Denna gång i Hallaryds straffområde. Sallhag stressar backar och målvakt framgångsrikt och snor åt sig bollen. När han sedan runnit förbi gör Hallarydsförsvararen (kommer inte ihåg om det kanske t.o.m var målvakten) det enda rätta. Han chansar med en glidtackling. Det gick inte. Han träffade John men inte bollen. Straff.
Med risk för att verka fruktansvärt enögd så var den solklar. Det var inte heller några våldsamma protester som följde på domslutet.
John slog straffen, och innan den slogs var Bucce den ende rejbianen som missat en straff i den vita tröjan. Det var han även efter Johns straff. Pang! 5-2.
Nu gick luften ur både matchen och hemmaspelarna. Stora delar av den andra halvleken blev ganska avslagen. Hallaryd stod upp bra ändå, med tanke på utvisningen i slutet av första halvlek.
Tomas byttes in, och då han utlovat ett mål i halvtimmen när han spelar var han ju tvungen att göra ett nu också. Det gjorde han. En retur petades in från ett par meter. Classic Anyuru! Anfallet höll dessförinnan hög klass med en snygg crossboll och ett fint inlägg från Winberg. 6-2
Då hade vi spelat 75 minuter och så värst mycket mer finns det inte att skriva om. Matchen slutar så, och segertåget som spårade ut i premiären har nu tuffat igång igen. Återstår att se hur länge det han hålla sig på rätt kurs.
Gotte på det! Mumma!
3 påsar fotbollsgodis: John Sallhag. Hattrickskytt och eventuellt en nominering till Årets Mål för solot i första halvlek. Förmodligen toppar denna insatsen 5+2-matchen mot Ljungby förra året och räknas nu som den bästa insatsen i IF rejban.
2 påsar fotbollsgodis: David Johansson. Två mycket vackra mål. Det räcker så!
1 påse fotbollsgodis: Henrik Nordfält. Oumbärlig i backlinjen när spelet blev som det blev med alla avblåsningar och långa bollar in mot straffområdet.
That’s all! Adjö.