Att hitta till Guddarp är för vanliga människor inte helt lätt, men för de rutinerade fotbollsveteranerna murarmästaren, direktören och docenten var det naturligtvis inga problem. Guddarp har inte mer än 40 bofasta invånare, så vi förstår att varje fotbollsmatch är en stor händelse i den lilla byn. Det är alltid lika trevligt att komma till dessa välskötta landsbygdsklubbar, med fin kiosk, grillad korv och en alldeles exceptionell och härlig speaker.
De vita valkyrior som steg in på planen denna soliga söndagseftermiddag var: Anton, Nick, Hultin, Holger, Åkesson, Luke, Ludde, Wijken, Ramin, Masse och Dadda. På bänken Streby, Danken, Unge herr Jansson, Maccan, Cleijs.
Det är lika bra att inleda med att säga att detta var en ytterst tråkig och dålig fotbollsmatch. Inte bara för att vi förlorade, utan matchkvaliteten var långa stunder under all kritik. Vi gjorde en slät figur och Guddarp behöver inte be om ursäkt för segern. Vi ska inte skylla på att John har flyttat till Göteborg, att vi hade ett helt nytt mittbackspar och att vi fick göra flera omdisponeringar i laget. Alla kämpade och slet, men ibland stämmer det bara inte. Det händer alla lag i alla serier.
Det blir därför ett ganska kort referat, med tanke på att mitt intresse för felpassningar, tjongbollar och skott till ormarna är i princip obefintligt.
Visst skapas det en och annan chans i första halvlek. Dadda, Masse och Wijken hade några halvbra lägen, och Ludde en farlig nick på hörna, men även Guddarp skapade en och annan farlighet. Guddarp körde mest långbollar och dessvärre kom vi in i samma trall. Vi vet av erfarenhet att det är ett spel som inte gynnar oss. De oftast långa och stabila mittbackarna nickar enkelt bort bollarna, till skillnad om vi spelat ett snabbare spel, bollen på marken och med mer rörelse.
Jag brukar inte kommentera domarens insats om den inte är superb eller katastrofal och dagens domare hamnade väl någonstans i mellanskiktet. Vad han inte blåste för speciellt ofta var tuffa tacklingar i ryggen, vilket naturligtvis ytterligar gav Guddarps mittbackar en fördel när de skulle nicka undan långbollarna och gick tufft in i ryggen på våra anfallare och mittfältare.
Första halvlek såg ut att sluta mållös när rejban i slutminuten fick en hörna. Bollen hamnar hos Luke som skjuter mot mål men träffar istället Dadda i skrevet. Kanske hade bollen gått i mål, vem vet, men Dadda tog vara på sin egen pittstuds, vänder om och skickar upp bollen i nättaket. 1-0 till rejban och ett psykologiskt viktigt mål före pausvilan.
Om första halvlek slutade i dur så börjande andra halvlek i moll. Efter bara dryga minuten letar sig bollen in i rejbans straffområde och det hela ser helt ofarligt ut. Dessvärre missförstår Anton och Holger varandra och går på samma boll. Hopslaget studsar olyckligt till en helt fristående Guddarpare som helt omarkerad kan promenera in med bollen i mål, 1-1.
I minut 57 var det dags för ytterligare en spik i den rejbanianska kistan. Denna gång var det emellertid inget slumpmål. Guddarp vinner boll på mittfältet och inspelet letar sig fram till en Guddarpare som med ett välplacerat skott på halvvolley trycker in 2-1 till Guddarp.
Tio minuter senare spikades slutresultatet då bollen blir kvar efter en hörna och på ett långt inlägg mot bortre delen av straffområdet når en Guddarpare högst och skallar in 3-1.
Både rejban och Guddarp skapar några ytterligare halvchanser, men matchen avslutas med idel långbollar från båda håll. Vi var egentligen aldrig riktigt nära att få till en reducering och kvittering. Guddarp var som sagt värdiga segrare i denna mycket medelmåttiga fotbollsmatch.
Nu får ta vi nya tag och blickar nu framåt mot seriefinalen mot SUF Star. Skam den som ger sig!
Docent Johansson