Furuby – IF rejban 0-3 (0-3)
Aahhhhh… Det var ett tag sedan sist, men nu var det åter dags att besöka Furuvallen, med allt vad det innebär.
Trevliga minnen från just den platsen, då vi i föreningens linda träningsmatchade på deras grusplan med fina resultat, och sedan då och då även fick låna Furuvallen som hemmaplan med lika fina resultat under de två första årens seriespel.
Solen sken, mattan var grön, och Pelle Strandberg var på plats. Dags att sparka igång!
Såhär formerade vi oss för aftonen:
Det gav frukt i form av ett antal hörnor redan de första 7-8 minuterna. Hörnorna slogs med god precision, och med lite tur (och om inte Super-Nick dragit en boll utanför från 4 meter…) hade vi haft både ett och ett par bollars ledning innan klockan stod på 10 minuter.
Vi tog oss fram på lite olika sätt till några hyfsade lägen utöver det. Furuby sökte sig mest fram via kontring och på sin högerkant. Trebackslinjen med hjälp av Anton Fäldt avstyrde dock det mesta tämligen smidigt.
Utdelningen kommer efter 23 minuter. En andraboll efter ett inlägg träffar Henrik Gustafsons vackra panna och nickas i en perfekt båge mot Eric Rosander. Eric blir 17 år igen, tror att han är spänstig och vig, hoppar upp och ger sig på en form av saxspark i luften.
Och dra mig baklänges på en vinglig liten vagn, farbror kan än, och Rosander klipper in 1-0 på ett mycket vackert vänsterskott! Heja!
Efter 32 minuter slår firma H Gus/Rozie till igen. En ytterskruvad hörna från lillebror Jacob Gustafson knoppas mot mål av storebror Henrik. Lite flipperspel vid mållinjen, men det är återigen herr Rosander som på andra försöket petar in 2-0. Ett oerhört mycket fulare mål än det första, men värt exakt lika mycket i protokollet.
Vi jobbade vidare med 9-minutersintervaller, för efter 41 minuter slår Anton Wijk till.
Minns inte exakt upprinnelsen, mer än att Super-Nick har gjort anspråk på assisten, och ingen har överklagat.
”Jag vallar fram den på en försvarare!” – Super-Nick.
Bollen hur som haver till Wijken ganska långt ut till höger på gränsen till straffområdeslinjen. Därifrån drar han till med högerfoten, och ser bollen böja sig in i det bortre krysset via stolpen så jäkla nära klykan du bara kan komma. 3-0 till IF rejban.
Alla med hyfsat fotbollsöga såg och vet att Wijkens skott egentligen bara var ett fruktansvärt dåligt inlägg, men det berättar vi inte för honom…
Paus. Ledning 3-0.
Då Furuby dragit på sig ett rött kort i slutet av första halvlek (två gula, en lite sen tackling och en…kallar det ”onödig” för att jag är så snäll) vill vi gå ut i början av andra halvlek och visa att vi minsann inte kommer slå av på takten och inte tänker bjuda på någonting.
Ett hyfsat farligt frisparksläge för Furuby som Fäldt plockar enkelt får de i inledningen, sen är det stopp.
Mycket handlar för rejbianerna sedan om att stänga ner det här kalaset. Chanser skapas en del, men efter minut 60 någoting går tempot ner, när samtliga spelare på planen börjar känna att det här är avgjort.
Mest minnesvärt får vi nog säga är Olof Franssons ständiga älgande utmed högerkanten. Mannen som har kronisk fobi för motståndarnas planhalva måste fått något konstigt i lunchgroggen, för han sprang som besatt upp och ner på bortre långsidan. Kul, och lite lite surrealistiskt.
Inga fler mål produceras framåt, trots en mängd lägen, men framförallt hålls nollan intakt bakåt och Furuby får aldrig vittring.
Lyckligt slut på denna fredagkväll således.
Tack för visat intresse!
/Salo