Det var inte många av rejbans trogna fans som rest de dryga sju milen till Forsheda denna vackra höstlördag. Undertecknad och mamma Streby var de enda som var nyktra nog att medelst bil ta sig till Bollagården. Ett märkligt namn på en, tycktes det mig, ofantligt stor fotbollsplan.
Före dagens match låg Forsheda på nedflyttningsplats och rejban på kvalplats. Av tabellen att döma ett bra fotbollslag mot ett mindre bra fotbollslag. Matchen på Bollagården visade sig dock väl leva upp till den gamla klassiska devisen att motivation slår klass, även om jag tycker att också rejbans spelare skulle varit väl motiverade för att behålla kvalplatsen. Så blev det dock inte. Rädslan för att åka ur serien gav mer energi än viljan att behålla en kvalplats. Naturligtvis ingen medveten strategi, men det var dessvärre ett håglöst rejban som äntrade planen denna lördagseftermiddag.
Det är som jag nämnt tidigare inte lika inspirerande att skriva referat när rejban förlorar. Undertecknad är dock stark i anden och levererar härmed ett kort referat av denna match.
Väl framme i Forsheda hade följande vita Vaxholmsbåtar att förbereda sig på spel: Anton, Cleijs, Ludde, Manne, Åkesson, Nick, Wijken, Cullan, Luke, Dadda och Ramin. På bänken Streby, Danken, Masse, Jacke och Hultan.
Det var kanske lite väl elakt i överkant att säga att rejbansspelarna uppträdde håglöst, för på uppvärmningen och i matchens inledning såg det bra ut. Ju längre matchen led desto mer visade det sig emellertid att den riktiga glöden saknades. Inte så att vi inte ville och inte kämpade, men det där lilla extra saknades. Försvarsspelet var slarvigt, mittfältet tappade boll och anfallsspelet var helt frånvarande.
Nåväl, Forsheda var inte mycket bättre men skapade ändå ett par hyfsade lägen. I minut 27 råkar Ludde trampa på bollen som sisteman och Forshedas anfallare tackar och tar emot och bredsidar enkelt in 1-0. Det kändes naturligtvis snöpligt, men inte helt orättvist sett till hur matchen utvecklade sig.
Det hände inte speciellt mycket mer värt att notera innan domaren blåste förhalvtid.
Andra halvlek kunde bara bli bättre från rejbans sida och nyinbytte Hultan började så sakteliga riva hål i Forshedas försvarsmur med sina löpningar och krokiga finter. Detta ger också utdelning i minut 53 då vi bygger upp ett bra anfall från mittplan, bollen hittar ut till Hultan som slår ett hårt och flackt inlägg som en Forshedaback vänligt nog nickar i eget mål. 1-1 på matchtavlan.
Nu ska det väl äntligen lossna tänkte jag och mamma Streby. Bara ett par minuter efter kvitteringen skapade rejban också ett bra läge. Målvakten fumlar med bollen vid en inläggssituation. Dadda snor åt sig bollen, men målvakten reparerar sitt misstag genom en bra räddning på detta närskott.
Dessvärre måste även jag som enögd referent sorgligt nog konstatera att efter denna målchans skapar rejban inte något av värde i anfallsväg. Då blev det oavgjort tänker ni? Alls icke, Forsheda ville annorlunda och i matchminut 63 slarvar vi över hela planen och ett välriktat skott en bit utanför straffområdet letar sig in i burgaveln bakom Anton. 2-1.
Rejban tryckte nu på för att åstadkomma åtminstone en kvittering och flyttade fram allt vi hade. Istället får att få till en kvittering hände det som brukar hända i matcher där det inte riktigt vill sig. Forsheda bryter ett anfall och med ungefär tre anfallare mot en ensam rejbanback gör de proceduren kort och skickar in 3-1 bakom en chanslös och övergiven Anton i målet.
Jag har sagt det innan och med risk för att vara tjatig säger jag det igen. Rejban gjorde en dålig match och skapade nästan inget i anfallsväg. Symptomatiskt är väl att det ända mål vi lyckas åstadkomma var ett självmål. Det känns snöpligt att förlora kvalplatsen på detta sätt. Desto gladare var naturligtvis Forsheda som i och med segern har chansen att ta sig förbi Ryd och upp på negativ kvalplats.
Nu måste det till en skärpning i nästa match mot Sandsbro, annars är den sista omgången av serien betydelselös för rejbans del, och det är det väl ingen som är betjänt av!
Docent Johansson