Matchen mot förra årets seriesegrare SUFStar på Araby Park Arena skulle gått av stapeln kl. 19.00. Då någon form av dubbelbokning förekommit var matchstarten flyttad till 19.30. I denna tro anlände undertecknad till matchen i god tid, trodde jag. Det visade sig nämligen att matchen redan var i gång och enligt den välinformerade Göran Björk så startade matchen ca 19.17 och enligt samma uppgiftslämnare hade inte mycket av intresse uträttats de första 10 minuterna. Således börjar detta referat ca 10 minuter in i första halvlek.
Låt oss emellertid börja med att informera om vilka 11 vita, viktlösa, ventilgummin som fått förtroendet att inleda denna match: Anton, Maccaroni, Hultin, Manne, Bucce, Luke, Ludde, Wijken, Nick, John och Masse. Väl påklädda inhoppare denna kylslagna afton: Dadda, Streby, Åkesson, Danken, Cullan.
Jag hann precis lyfta pennan när rejban fick en hörna, vilken som brukligt slogs med god precision av Bucce. Jag har tidigare skrivit att rejban överlag är rätt svaga huvudspelare och har svårt mot lag som slår långa och höga inlägg mot vårt straffområde. Jag vidhåller detta, men gladde mig desto mer när Manne nådde högst på nämnda hörna och med skallen styrde bollen i mål. 1-0 till IF rejban.
Därefter, får jag nog tillstå, tog det roliga slut. SUFStar dominerade bollinnehavet kraftigt utan att skapa några direkta farligheter. Vi var naturligtvis beredda på deras snabba kortpassningsspel, men hade svårt att få till något eget ordnat och mer långvarigt anfallsspel. Vårt försvar sjönk allt djupare och i minut 28 tvingades Anton till en superb räddning på ett närskott.
Det oundvikliga, likt en blodig avslutning i ett drama av Shakespear, inträffade i minut 36. Ett snabbt anfall av SUFStar, Manne hakar i den löpande anfallaren och domaren blåser straff. Jag stod visserligen i en dålig vinkel, men avger så här i efterhand inga större protester mot denna straff. Manne vet möjligen bättre? Straffen förvaltades utan pardon och ställningen var 1-1 när halvtidssignalen ljöd.
I halvlek bytte Cullan av Ludde och Dadda kom in istället för Masse. Vad som sades i omklädningsrummet är en väl förborgad hemlighet, men rejban kom ut med en mycket bättre intensitet i andra halvlek. Låg närmare sina motståndare, vann närkamper och kunde successivt flytta upp allt mer av spelet på SUFStars planhalva.
Därför kom 2-1 till SUFStar i minut 50 något ologiskt även om det var ett mycket snyggt anfall. Nu krävdes hög lagmoral för att i vart fall få med oss en pinne. Rejban fortsatte att mala på, utan att skapa mer än några hörnor och en eller annan halvchans. SUFStar mattades betydligt i andra halvlek, även om de stack upp då och då med en del farliga instick och inspel. Som tur var för rejban tycks spelarna i SUFStar överskatta sin skottförmåga och flera av deras potentiellt farliga anfall rann ut i sanden, då de hellre sköt vilt, snett och högt 20 meter utanför straffområdet.
I minut 75 blir den rejbanianska glädjen total. John tar emot en långboll nere i planens vänstra hörn, skickar in ett hårt och lågt inlägg och på bortre stolpen dyker Nick upp, likt sin namne Nicke Nyfiken, och petar in bollen i mål. 2-2 och nu gällde det att inte förivra sig de sista minuterna av matchen.
Med hjärtat i halsgropen kunde vi konstatera att SUFStar i minut 83 prickar stolpens utsida. I övrigt tycktes båda lagen rätt till freds med ett oavgjort resultat. Ser vi till den andra halvleken så var resultatet rättvist. Om ni som jag tycker att man också ska räkna med den första halvleken, så låg SUFStar närmast segern.
Ett oavgjort resultat mot SUFStar på bortaplan är fullt godkänt. De kommer att ta många poäng efter en lite darrig inledning av serien. Det är många matcher så här före sommaruppehållet, varför matchreferaten troligtvis kommer att sakna den där extra klon. Jag har stundom lite annat att göra!
Docent Johansson