Efter ett veckolångt besök i Mittens rike har jag då återigen landat på Norremark för att skriva ett högst personligt och oprofessionellt referat av IF rejbans match mot Guddarp. Stressad som en gnu i en lejonflock fick jag cykla ut till Norremark och inmundiga den obligatoriska fredagsölen i solen samtidigt som de vita eleganterna värmde upp och laddade inför matchen.
Guddarp var en för oss ny bekantskap som hade lyckats skrapa ihop samma poängskörd som rejban, det vill säga 10 pinnar. Vi har visserligen spelat mot Dörarp, men det är enligt Sunnerbosonen Jan Salomonsson inte alls det samma. Vi får tro på honom i detta fall. Guddarp hade också med sig en med division fyra mått mätt stor, och som det senare skulle visa sig högljudd och enögd, hejarklack.
Följande elva vita, välsvarvade valkyrior gavs förtroendet att inleda dagens drabbning. Nyförvärvet Anton Fäldt som målman, Hultin, Linne, Manne, Bucce, Luke, Wijken, Ludde, Hultan, John & Dadda. Tillsammans med tränartrojkan återfanns i båset: Masse, Streby, Maccaroni, Danken, Åkesson.
Rejban inledde matchen förtroendeingivande med bra och distinkt passningsspel över hela planen. Till detta ska läggas en genomtänkt press-understödstaktik som tvingade Guddarp till felpass och långbollar. Redan i minut 5 serverade John en bra passning till Dadda, vars skott smet över ribban. Då plötsligt, lika oväntat som en billig öl på PM, ryckte sig Guddarps bäste spelare Robert Berg (med rutin från Ljungby IF) förbi sin försvarare och sköt ett stenhårt skott i ribban. Oj då!
Rejban hade bra kontroll på spelet i en halvlek som mest präglades av lågt tempo och ett får vi säga Guddarp som spelade en avvaktande, ja rentav tråkig fotboll, och tycktes känna sig nöjda med ett oavgjort resultat. I minut 19 stoppade gräsallergin Dadda från fortsatt spel och Masse gled likt en inoljad golvläggare in på planen.
Rejban skapade några halvchanser och Fäldt dirigerade med en stämma, inte olikt sin föregångare Jon, backlinjen med pondus. Fäldt fick också visa att han är en habil och skolad målvakt då han efter ett felpass på mitten i minut 32 fick göra en bra utrusning och avvärja till en hörna för Guddarp.
Likt barnen på julafton i väntan på tomten ställde vi oss frågan: När kommer målen att trilla in? Svaret kom omgående. Efter en perfekt hörna från Bucce missar Guddarps målvakt utboxningen och bollen landar vid bortre stolpen där Manne påpassligt befinner sig och stöter in 1-0 till If rejban i minut 35.
Tapen ur tunnan och i minut 39 slår Ludde en utmärkt krossboll till Hultan, vars inspel via Masse letar sig fram till samma bortre stolpe där Manne befann sig. Det är dock inte Manne som denna gång återigen påpassligt letat sig fram till nämnda stolpe, utan Luke, som dunkar in 2-0 i nättaket från nära håll.
Bara tre minuter senare missbedömer en Guddarpsback ett högt uppspel och nickar rakt upp i luften. John snor åt sig bollen, driver förbi ytterligare en stillastående back och placerar elegant upp bollen i bortre krysset, 3-0 till IF rejban.
Halvtidssignalen ljöd och rejban dominerade stort, även om 3-0 kanske var en något i överkant stor ledning. Guddarp såg lite tagna ut och förutom någon slumpchans visade man inte upp mycket till ordnat spel. Eller rättare sagt, rejban spelade klokt och tålmodigt och Guddarp hade inte något direkt svara att ge.
Halvtidssnacket bland den kunniga delen av publiken kretsade kring hur rejban skulle försvara sin ledning. Jag trodde naturligtvis att vi inte skulle släppa denna ledning, men utan att vara djävulens advokat påpekade jag att det är viktigt att hålla tätt de första 10-15 minuterna, annars kan det bli nerv i matchen och Guddarp får ny energi.
Jag ville inte ha rätt, men dessvärre fick jag det. Guddarp börjar andra halvlek aggressivt och kom ut som ett nytt lag i andra halvlek. Hårtorken hade varit på i omklädningsrummet. Matchuret stod på 49 när 3-1 var ett faktum efter en tilltrasslad situation i straffområdet.
Om nu den första halvleken dominerades av rejban och var, förutom målen, rätt händelsefattig blev det desto mer livat i den andra halvleken.
Guddarp flyttade upp och spelade med hög backlinje vilket gav rejban möjligheter till vassa kontringar och omställningar, men full satsning framåt innebar också att Guddarp skapade allt fler halv- och helchanser ju längre matchen led.
Linne drog på sig en varning i minut 57 och dessvärre upprepade sig samma procedur som i matchen mot Växjö Norra. Efter lite tveksamheter i försvaret drar Linne på sig en frispark, även om flera av oss knappast tyckte det var frispark, utan snarare ett hopslag. Domaren kontaktade linjemannen och efter lite konfererande blev det frispark till Guddarp (inget att protestera mot) och dessvärre det andra gula kortet för Linne (mycket att protestera mot), och hastigt men mindre lustigt var vi 10 man mot 11.
Som om inte det varit nog så lyckades Guddarp smälla in frisparken till 3-2. Nu hade det verkligen blivit match av det här som såg ut att vara en kassaskåpssäker seger.
Nu utvecklades sig matchen till kamp och raggarfotboll. Direkt tumultartat blev det i matchminut 83 då Hultin kommer in sent i en närkamp och fäller en Guddarpsspelare. Ytterligare en Guddarpsspelare ansluter efter en rusch på 20 meter och knuffar omkull Hultin. Flera av rejbans spelare tar Hultin i försvar och Fäldt visar att han inte bara dirigerar sin backlinje, utan också har ett hett temparament. Domaren är tveksam och kontaktar återigen sin förtrogne linjeman (på andra sidan planen?). Supportrarna i Guddarp vrålar på utvisning och vi är inte sämre och hjälper högljutt till att peka ut nummer 17 som skyldig till knuffen efter avblåsningen. Domaren sköter sig utmärkt och Hultin och Fäldt får varsin varning och nummer 17 i Guddarp fick snällt om än motvilligt lämna planen.
Nu var vi 10 man mot 10 och efter denna batalj gick luften ur Guddarp. I minut 87 serverar Ludde en utmärkt djupledboll till John som glider förbi försvararen och placerar iskallt in 4-2 i bortre krysset. Även om domaren lade till 5 minuter var matchen körd för Guddarp och rejban kunde lägga ytterligare en trepoängare till samlingarna.
Då Kriss numera intagit en mer blygsam roll som hängiven och inte minst högljudd supporter fick undertecknad, Hultans mor och Ulla agera som firma för rejban. Jag påtalade detta för Kriss och efter några minuters funderande fick vi äntligen se Kriss i en magisk segergest när John stänkte in 4-2. En rusning ut på planen med knutna händer och utsträckta armar och vänd mot Guddarpsklacken vrålar Kriss ut äkta skadeglädje. Så ska det se ut!
Det känns som att vi äntligen fått spelet att lossna och då trillar också målen in. En säker seger till slut, även om det i mitten av andra halvlek blev onödigt spännande. Nu tittar vi uppåt i denna mycket jämna serie där alla lag tycks sno poäng av varandra.
Docent Johansson