IF rejban – Gransholms IF 1-4 (1-3)
Premiärdags i div. 4 Elit, och även premiär på IF rejbans nya hemmaarena.
Myresjöhus Arena dukade upp en hyfsat rullvänlig gräsmatta, och efter den briljanta idén att korta planen lite för att bli av med problemet i ena straffområdet var den redo för spel.
Månghövdad publik, trevligt väder, och kulan i luften!
Så här ställde vi upp för dagen:
A Fäldt
M Axelsson – J Gustafson – O Fransson – H Gustafson
L Kronberg – A Wijk – J Cullsjö – N Andersson
S Ravelli – D Lukoczky
Avb: E Nergård, M Lexert, A Bengtsson, L Rydén och R Davoust.
Rivstart är lite fel ord att beskriva matchöppningen. Det här var snarare rivstarternas rivstart.
Inte ens två minuter är spelade när Gransholm gör precis det vi visste de skulle göra. De får inkast på offensiv planhalva och kastar långt. Vi anammar en klassisk ”det löser sig nog”-attityd, struntar i att markera nämnvärt, och vips så var det 0-1 i baken genom Emil Andersson Bark.
Repliken kom snabbt, när vi satte Simon Ravelli ganska fri i djupled. En liten dragning i armen senare hade vi fått straff. Fram stegade Daniel Lukoczky och satte den bombsäkert vid ena stolproten. 1-1, och då hade vi bara spelat 4 minuter. Det var hans första mål i IF rejban i hans första riktiga match. Heja och hurra och grattis!
Efter 8 minuter låg vi under igen. Vi testade samma taktik som senast vid fasta situationer, med exakt samma resultat. Notoriske målskytten Richard Andersson satte ledningsmålet. Mycket elakt. Vi trodde att Rickard var vår kompis, men vi får nog tänka om angående den vänskapen. Eller ja, kan han bara typ skita i att göra mål på oss så är ju allt lugnt…
1-2 efter 8 minuter. Sen blev det liiite lugnare. Båda lagen försökte få igång någon form av spel, men misslyckades. Gransholm var dock betydligt bättre och hetare på att plocka upp förlupna bollar över hela planen, och tog på så sätt initiativet.
Efter 22 minuter var det dags igen. Fast situation för Gransholm, och trots att vi faktiskt lyckas få bort bollen en liten bit i förstaläget, blir det för passivt i läge nummer två. Gransholms ytter Mario Delic får bra träff utanför straffområdet, och bollen letar sig in i mål. 1-3.
Reduceringsjakt för rejbianerna således. Inte särskilt framgångsrik. Ludvig Kronberg visar initiativlusta ett par gånger på högerkanten, men närmare än ett par farliga inspel kommer vi inte förrän vi också utnyttjar en fast situation. Nyss nämnde Kronberg kastar långt, Henrik Gustafson skarvar perfekt, och Niklas Andersson löper in i ytan på bortre stolpen som han ska. Fot mot boll, och 2-3…trodde nog de flesta. Målvakten Klas Johansson räddar, knappt utan att veta om det. Lite tur givetvis, men för att ens kunna ha den lilla turen måste man ju från början vara helt rätt placerad, och det var han onekligen.
1-3 i paus, och vi använde vilan till att snacka ihop oss om att försöka få igång ett eget spel. Det hade inte varit mycket av den varan i första halvlek. Att vi också var tvungna att markera sågs som en självklarhet, och det skulle bara lösas. Alla vet ju hur man gör.
Det gick sådär. Ett par byten iscensattes, där Lukas Rydén och Max Lexert sattes i spel, för att kanske matcha Gransholm bättre rent fysiskt. Ett hedervärt försök gjordes, men vi kan bara konstatera att stora delar av andra halvlek blir en lång gäspning. Vi får inte spelet att stämma helt enkelt, och Gransholm spelar med stort självförtroende och stänger ner de flesta av våra försök ganska enkelt. Emanuel Nergård och Robin Davoust byts in och ett sista tappert försök görs med att lasta folk framåt, dock utan framgång.
Istället får Gransholm sista ordet, när de skruvar in en frispark i straffområdet och Lukas Richardsson får kanonträff med pannan. Ribba in. Pang. 1-4 efter 86 minuter. Ridå. Snyggt mål, men att han fick gå upp alldeles för ostört och nicka räknar ni ut själva i den här matchen.
Lämnar matchen där. Den var tråkig, iallafall för oss.
Desto roligare att se var att allt runt omkring fungerade precis som vi önskat, om inte bättre. Firma Rosander/Jansson skötte både tekniken och speakeriet med bravur, utan någon som helst erfarenhet av detta. Jansson har väl förvisso enorm erfarenhet av att prata mycket och länge, men inte i just det här sammanhanget.
I restaurangen slet familjen Afram hårt för att servera över 70 ätande gäster, och i spelarfrulogen satt ett gäng damer och Thomas Paulsson och diskuterade livet.
Vad jag förstått så hade alla trevligt, och de tillresta Gransholmssupportrarna var ju dessutom nöjda med resultatet.
”Pay what you want”-konceptet blev en succé, och bättre ska det bli. Vi har ju valt att ha det på det viset för att alla ska kunna se oss spela fotboll och ha det trevligt på läktaren. Det kändes uppskattat!
Nu är premiären avklarad med allt vad det inneburit för föreningen. Nu är det bara att blåsa på under resten av året. Vi har 21 segrar att rada upp…
På återseende!
/Salo