Fredagkvällen bjöd på underhållning av stora mått. IF rejban flyttade hem till Norremarks IP, och publiken strömmade till som vi nästan aldrig varit med om förut. De gamla trotjänarna var där i vanlig ordning, och sen var det en klick som satte lite extra färg på tillställningen. Från Campus anlände de lagom till matchstart, eller ja, lite senare, vilket föranledde lite oro i omklädningsrummet eftersom jag vägrade släppa ut laget innan alla förberedelser var färdiga. I ett slags organiserat kaos radades det upp folk vid sidlinjen, och när de ansåg sig vara redo släpptes spelare och ledare ut från omklädningsrummet. Snacket gick om att det kanske skulle vara någon inmarschlåt, men nej, det hade varit alldeles för enkelt. Istället lystes himmeln upp och välkomnade rejbainerna ut till match, och det la sig en dimma över planen som inte så lite påminde om Serie A. De vitklädda herrar som entrade planen i detta inferno var följande:
MV: Gustaf – VB: Bucce, MB: Jacke, MB: Linne, HB: Guzt – VM: Osse, MM: Persson, MM: Manne, HM: Winberg, A: Dadda & Larssons Creek.
Avbütare: Salo, Kåve, Jansson och Swanberg.
Så här såg det ut:
Fyllda av förväntan och spelglädje, men totalt oförmögna att hantera pressen som den tillresta klacken innebar, sparkade IF rejban igång matchen. Hade det inte varit för stämningen på läktaren hade med all säkerhet alla inblandade somnat lugnt och skönt. Sällan har tråkigare fotboll spelats än det som presterades under första delen av matchen. Vissa ljusglimtar fanns där givetvis. Winberg hade stor show på högerkanten, Dadda var stark som en oxe i anfallet men aggresiv som en sengångare när bollen skulle in i mål, och Guzt hade inte gjort i byxan, trots att han spelade endast ett fåtal meter från huliganerna under första halvlek. Det var ju ”lite” Guzts förtjänst att de hade masat sig till matchen…
Den som till slut tröttnade på skiten och tyckte att det minsann fick hända något var ingen mindre än David Johansson. Ni som minns förra årets hemmamatch mot Araby kommer säkert ihåg att han drämde in ett sjuhelvetes långskott i bortre burgaveln som sånär räckte till priset för Årets Mål. Då föll han på målsnöret i den mest rafflande omröstning vi haft i Fotbollsgalans historia. Klok som han är (nåja…) räknade han snabbt ut att det är lika bra att göra ett liknande mål, fast lite snyggare. I vänsterinnerposition tog han med sig bollen några meter framåt och drog till med högern från 27,6 meter. Stenhårt och med den klassiska gamla vristytterskruven drog sig bollen upp i målvaktens bortre kryss. Otagbart, något djävulskt snyggt, och 1-0 till IF rejban. När man firar sådana mål ser det ut så här:
Nu skulle väl spelet lossna tänkte alla, men icke då. Det gnuggades på i ett halvtaskigt tempo och när domaren blåste av för halvtid hade vi fått uppleva 44 min och 58 sekunders gåfotboll och 2 sekunders fotbollsmagi. Tack Dadda!
Andra halvlek rivstartade med ett nytt inferno från vår Campus-klack. Det såg ut så här:
Spelet i andra havlek rivstartade…inte. Med god vilja gick det att skönja en viss förbättring och en liden liden tempohöjning. Passningarna var lite säkrare och mer välriktade men när det skulle skjutas bollar i mål brast det betänkligt. Det som var positivt var att Gustaf stod sysslolös och vi släppte inte till något bakåt överhuvudtaget.
Efter 70 minuter får vi se dagens första riktigt bra slagna frispark. Bucce knorrar in den med vänstern, och där stormar Manne fram med sin av den turkiska solen blekta kalufs och skarvar ganska enkelt in 2-0 vid den bortre stolpen.
Matchen i och med detta stängd kändes det som, då vi egentligen inte haft en enda målchans mot oss fram tills dess.
När klockan tickade upp mot stopptid fick också Guzt chansen att sätta en balja inför sina fans. Swanen blev nergjord i straffområdet, och eftersom Guzt vann torsdagsträningens straffturnering var det han som stegade fram. Ord är i det här läget överflödiga och jag visar det med bilder istället:
3-0, slut och vinst för IF rejban. Stort stort tack riktas till dårarna som förgyllde denna tämligen mediokra fotbollsmatch. I övrigt var givetvis det roligaste Daddas mål och Gustafs hållna nolla i tävlingsdebuten.
En av initiativtagarna till detta dårskap heter Mattias. Han ser ut så här:
Ni förstår ju själva att det bara kunde bli precis hur jävla trevligt som helst…
Götte ska delas ut. Det är trevligt.
3 påsar fotbollsgodis: David Johansson. Förtjänar nog några påsar genom sitt spel under hela matchen, men det skiter vi i nu. Gör man ett sådant mål så får man tre påsar götte. Inga som helst konstigheter, om nu inte någon gör ett ännu snyggare…
2 påsar fotbollsgodis: Carl Winberg. Bäst på plan i 50% av matchen. Det var den första halvleken. Inte lika framträdande i den andra, men två påsar götte har han förtjänat.
1 påse fotbollsgodis: Johan Gustafsson. Går väl egentligen inte ge den till någon annan. Matchens huvudfigur på måga sätt. Satte en straff också. Det du Bucce!