2018 – Tack och hej Myran

Inför säsongen 2018 flyttade i ut från Myran. Av två anledningar. Den ena var att vi väl kände oss ganska färdiga med det. Visst uppskattade vi ”vårt eget” omklädningsrum mycket, men nja, det började kosta mer än det smakade.

Den andra anledningen var en av föreningarna som fortfarande huserar på arenan, och kanske har en aura av att vilja ha mer än de ger. Nu ”ville de väl ha något” igen.

Den föreningen heter inte Östers IF.

Nåväl, vi flyttade faktiskt inte ”hem” till Norremark, utan bestämde oss för att testa C-Plan på Värendsvallen som någon slags hemmaborg.

Det ska väl villigt erkännas att det inte blev någon jättesuccé, och det experimentet blev ettårigt.

Nåväl, det var ett märkligt fotbollsår detta.

Fokus låg någon helt annanstans i inledningen av året p.g.a. tidigare nämnda och välbekanta anledningar.

Vi tog iallafall mod till oss och körde en träningsmatch mot Nöbbele i februari. Den enda vägen är liksom framåt och uppåt, tillsammans.

Snöovädret från helvetet välkomnade oss till match. Håkan Kronberg sprang runt och försökte skotta fram linjer. Vi ramlade på något sätt in en ledning med 5-1 innan matchen bröts med 20 minuter kvar, och vi hade åter sådär roligt tillsammans som vi bara kan ha i IF rejban.

Detta fortlöpte med vår årliga pingpongturnering i Skir (Ulf ”Gytten” Gustafson vann givetvis. Ni behöver inte fråga.), och vi började någonstans ”bli oss själva” igen.

Träningsläger i Spanien även 2018. Samma succé som året innan. Det gjorde oss gott det lägret. Som ständig observatör av gruppdynamik konstaterar jag att detta läger var mycket värt för IF rejban anno 2018.

Adam Bengtsson hade avbeställt maten alla skulle få när vi kom fram sen sen kväll. Det landade inte så väl kan vi väl säga.

Dessbättre kom det inte fram att han hade gjort exakt just detta förrän dagen efter, så han överlevde.

Men men, Helvetesbollen 2018 avgjordes där och då.
Aaaand the rest is silence från Spanien.

Vi hade inför premiären välkomnat Samuel Kronmar till föreningen, men det blev en kort visit. Toni Ringberg lovade att vara med. Andreas Jeppsson likaså. En Oliver Fornander lyckades vi också locka till oss, med löfte om att han fick springa så mycket han ville, och nästan vart han ville också

När försommaren kom anlände även Nicolas Paredes Inostroza, och på sensommaren gjorde Filip Kjellsson entré.

Premiär hemma mot Lessebo. Känslorna utanpå. Både med tanke på fjolårsmatchen i Lessebo och tiden vi hade bakom oss.

Inget skönspel. Mycket vilja. Mycket kärlek. Seger. 2-0. Andre Williams och Toni Ringberg skötte måleriet.

Vi har ju i de här historieskrivningarna kanske något begränsat intresse av att återge alla resultat, men våren tickade på som de gjort de senaste åren. Lite upp, lite ner. Vi gnuggar på!

Nästa nedslag görs den 25/5. Åseda hemma. Vi vann. 1-0. Jacob Gustafson gjorde målet på straff. Det var vad som krävdes för att överlista målvaktsfantomen ”Gunnar” i Åsedamålet.

Men framförallt livesände vi matchen. Med kommentator. Kommentatorn hette Christoffer Jansson, och det blev en upplevelse. Han fick en bit in i matchen sällskap av en Johan Axmarker, som hade ”grundat lite” hemma.

Braksuccé! Finns inget annat sätt att beskriva det. Det var kul!

Under sommaren lämnade dessvärre en av föreningens pionjärer oss. Håkan Lindahl, som tränade oss tillsammans med Håkan Kronberg initialt och bidrog till att vi ens vågade starta IF rejban, gick bort efter en tids sjukdom.

Vi minns ”Hogge” framförallt för hans stora hjärta, hans värme och hans humor.

Tack för allt Hogge! Du fattas oss! ❤️

Höstsäsongen inleddes på samma sätt som våren flutit på, men efter att ha blivit frustrerat besegrade med 1-0 av Växjö Norra på Åbo den 17/8 började maskinen tugga igång ordentligt.

På seriens 7 sista matcher tog vi sedan 6 segrar, och Filip Kjellsson började visa sitt värde för oss.

Kanske i synnerhet på Hagavallen den 21/9. Matchen var tät, stod och vägde, och ställningen var 1-1. Klockan gick mot de 90, och då var det dags för show tyckte Mr. Magic. På egen hand snurrade/slet/sulade han sig loss i straffområdet, skapade sig en liten yta med ännu mindre vinkel, och daskade upp segermålet rakt upp i nättaket med vänstern. Superbt!

Årets Mål 2018? You bet!

Eric Danielsson vaktade kassen på sin barndoms fotbollsplan. Han var nöjd med segern!

Bara dagen efter gick vår årliga golftävling av stapeln. Jag hade väldigt trevligt runt Växjö GK. Jag är sannerligen ingen golfexpert, men jag är i grunden en positiv människa, så kvaliteten på spelet beskriver jag som ”något bristfällig”. Beskriver i övrigt dagen med en bild.

Ludwig Ernstsson vann! Det var väl iallafall kanontrevligt! Och vädret var utsökt!

Vi avslutade serien i Vislanda, vann med 6-2, och Christoffer Janssons gjorde (rent objektivt bedömt) historiens bästa inhopp.

Vi slutade sexa i serien, men har fått blodad tand inför 2019 efter den fina avslutningen. Let’s go!

Välförtjänta priser delades, som traditionen bjuder, ut på Fotbollsgalan.

Helvetesbollen vet ni att Adam Bengtsson enkelt sopade hem. Att Filip Kjellsson vann Årets Mål vet ni också.

Toni Ringberg stod för Årets Citat:

”Är ölen bara till utställning…” fick vi alla höra när Toni var besviken på öltempot i Spanien. Han tog uttrycket ”att falla på eget grepp” till en ny nivå…

Andre Williams fick pris för Årets Skyttekung med sina 7 mål.

Eric Danielsson fick priset för Årets Prestation, efter en slags minicomeback med briljant målvaktsspel och glatt humör!

Till sist fick storebror Henrik Gustafson abdikera och lämna över kronan till den nya kungen i IF rejban;

Jacob Gustafson – Världens bästa fotbollsspelare och vinnare av Guldbollen 2018!