2013
Historia 2013
Efter den mycket trevliga, men också väldigt frustrerande, säsongen 2012, var tanken att vi skulle sopa hem varenda match med 5-6 bollar och vinna serien i överlägsen stil 2013.
Det är alltid tanken…
Nytt matchställ införskaffades. Det var dags för det. Och eftersom vi kan designa kalaset själva så blev det traditionellt vitt/vitt/vitt, men nu valde vi att ha guld som accentfärg istället för svart.
Snyggt tyckte vi, coolt tyckte vi, och så retar det väl alltid någon när man har gulddetaljer på dräkterna. Det är kul.
Nya spelare ramlade in, och i rask takt kunde vi välkomna Lukas Rydén, Mats Strandberg och Niklas Andersson till IF rejban. Tre mycket välkomna tillskott, som äntligen förstått var de hör hemma.
Under den ljuvliga sommaren fick vi också sällskap av Christofer Niklasson. Välbehövligt, eftersom det försvann 4-5 spelare under våren/sommaren.
Som vanligt väntade Årydscupen i månadsskiftet januari-februari någon gång. Jag minns inte mycket av 2013 års upplaga, så det måste ha gått dåligt för oss. Och eftersom jag inte gillar att skriva om saker som går dåligt för oss så lämnar vi Årydscupen för i år. Vi hade säkert roligt i alla fall.
Smålandscupen blev kuligare! Vi mosade hem gruppen efter segrar med 4-0, 1-0 och 7-0 mot i tur och ordning SUFstar, Tolg och Åby/Tjureda.
Vi gick vidare från gruppen, men det hoppas jag att ni räknade ut…
I första utslagningsrundan väntade Moheda i Moheda. Då matchen låg inklämd mellan två seriematcher för båda lagen, så blev elvorna lite spännande. Strålande jobbat av SmFF, som arrangerade cupen, men var flexibla som en bergvägg när vi hade hittat ett annat datum som passade båda lagen perfekt… Matchen blev kul, och inget ont som inte för något gott med sig. Elias Awadis exempelvis, normalt sett ytterback, runt 1,20 lång och vikt på ca 46 kg fick stångas som mittback i 90 minuter och var bäst på plan. Bara en sådan sak…
Sen avgjorde Moheda med 10 minuter kvar. 0-1 i baken och cupen var över för IF rejbans del. Hepp!
2013 var också året vi åkte på träningsläger för första gången. Stora Heddinge i Danmark var resmålet. Alla som åkte med dit kom också med hem, så lägret var lyckat. Vad som skedde där i övrigt finns väl bevarat i våra minnen, och till viss del i bildformat. Martin Holgersson har i alla fall fått en ny rrrreeeeeeeeeeejban-keps nu.
Träningsmatch spelade vi där också. Vi vann. 8-0 mot ett lag från Skåne. Segersång och Gammeldansk på det. Hurra!
Så blev det så till slut premiärdags även 2013!
Konga SK välkomnades till Norremarks IP, men fick åka därifrån med en förlust i bagaget.
Forwardsduon David Johansson och John Sallhag visade att de minsann tänkte peta in en del bollar även i år. David två mål, John ett, och seger med 3-0.
Redan i andra matchen kom ett tufft test. Bortamatch mot Vederslöv/Dänningelanda. Som tur är för oss så trivs John Sallhag alldeles utmärkt på Dänningevallen. Han gjorde två mål och vi vann med 2-0. Mats Strandbergs inhopp är också värt att nämna i den här matchen, med klackar och fan vet allt som normala människor inte behärskar.
Som om inte det testet vore tufft nog ställdes vi i nästa omgång mot SUFstar hemma på Norremark. Visst, vi slog dem nyligen med 4-0 i cupen, men här skulle det bli åka av, det visste vi.
I en mycket märklig match, utan så värst många målchanser, skrivs slutresultatet till 3-4, och vår första förlust var ett faktum.
Nästa anhalt var Bokliden, och förra årets serietvåa Liatorp, så ni förstår alla att det var en tuff inledning på säsongen.
Matchen slutar 2-2. En match som vi i ärlighetens namn borde vunnit, men Liatorp är svåra att bli av med, och när vi skjuter bollar i skogen istället för i mål från 7 meter så får vi kanske vara nöjda med en poäng.
Man ska ha förbannat klart för sig att det inte kryllade av lätta matcher i den här serien, men visst såg de kommande matcherna mer överkomliga ut.
Under maj månad hann vi besegra Virestad hemma med 4-1, Johansfors borta med 3-2, broderföreningen Furuby IF på hemmaplan med 3-0, samt Grimslöv/V.Torsås på hemmaplan med 3-0.
Väl inne i juni ställdes vi mot tuffast möjliga motstånd igen. Krafterna skulle mätas mot Växjö Norra på Åbo Idrottsplats. Ett Växjö Norra som sjunkit som en sten genom seriesystemet de senaste åren, men nu fått fart på laget igen och var fast beslutna om ett snabbt återtåg uppåt.
En jämn och tuff match slutar med Växjö Norra-seger, 1-0. Det var tungt. Ännu tyngre var att vi efter matchen tvingades acceptera att det nu var färdigspelat för Johan Gustafsson i IF rejban för den här gången. Flytt väntade, och virvelvinden från Västergötland som mer eller mindre bäst av alla personifierat vad IF rejban står för, försvann. Dock aldrig saknad, och aldrig glömd. That’s the beauty av att spela här; har du väl kommit med, så kommer du aldrig ur skiten
Vi lyckades inte komma tillbaks på vinnarspåret i nästa match, utan kryssade, 0-0, borta mot Hallaryd. Ett försvarsstarkt Hallaryd, som lyckades med bedriften att på hemmaplan spela 0-0 mot de lag som till slut hamnade topp 3 i tabellen; vi, Växjö Norra och SUFstar.
Segertåget rullade sedan igång igen på Tallevi i Vislanda. Precis som vanligt så var det jämnt och svårspelat mot Vislanda, och segersiffrorna blev 1-0 efter att David Johansson gjort matchens enda mål i början av den andra halvleken.
Vårsäsongen avslutades den 29/6 med klang och jubel i Konga. Första målet av Niklas Andersson med halvminuten spelad, och 5-0 i paus. Sedan slogs det av på takten och matchen slutade 5-0.
Då styrdes kosan illa kvickt mot Växjö igen, och stundande Sommarfest med IF rejban hos den nya huvudsponsorn Restaurang Östergatan.
Grillbuffé, sång, dans och sommarledighet. Mumma!
Höstsäsongen inleddes den 9/8 med en förvånansvärt säker seger med 3-0 hemma mot Vederslöv/Dänningelanda, innan SUFstar återigen stod för motståndet.
På Araby Park Arena höll vi 0-0 i en halvlek. Andra halvlek var ren och skär uppvisning från SUF-spelarnas sida. Matchen slutade 3-0 till SUFstar, och det var bara att tacka för lektionen!
Där någonstans kände vi väl att serieseger kommer bli svårt, för SUFstar i nuvarande form lär inte släppa många poäng.
Så blev det också. SUFstar vann serien, synnerligen rättvist, eftersom de var bäst. Inte mycket att tjafsa om. Fokus flyttas istället till striden om kvalplatsen mellan i första oss, Växjö Norra och Liatorp. Minst ett, kanske två lag skulle få kvala.
Vi verkade inte deppa för mycket över att seriesegern verkade flyga sin väg, utan redan i nästa match gör vi en kanoninsats och slår tillbaka Liatorp med 4-1 på Norremark. Matchen efter vinns även den med 4-1, borta mot Virestad. Den matchen minns vi mest för att Mazdak Shiasi hoppade in som målvakt i slutminuterna när Gustaf Möller fick ett diskutabelt rött kort.
Först ställde han upp muren på den efterföljande frisparken så fel att man får vara glad att den hamnade på rätt planhalva. Sen fick han frisparken slagen ganska löst en meter vid sidan om sig, kastade sig, och släppte in bollen under sig. Fantastiskt dåligt!
Innan augusti månad var slut väntade Johansfors på hemmaplan. Islossning var ordet, och vi vann med 12-1. John Sallhag gjorde fem mål i samma match för andra gången i sin IF rejbankarriär, och Christoffer Jansson fick sätta sitt första mål i IF rejbans tröja. Pang sa det, och sällan har så många blivit så glada över ett mål som innebär 10-0. Vackert!
När september inleddes hade vi greppet om kvalplatsen, mycket beroende på att övriga lag vi slogs med hade varandra kvar att möta allihop. Vi hade ”bara” Växjö Norra.
Därför var det en onödig plump i protokollet när månaden inleddes med en förlust borta mot Grimslöv/V.Torsås, 2-3.
Chans till revansch kom tämligen omgående, och hemmamatchen mot Växjö Norra fick nu en ännu större betydelse än vad vi hoppats. Ledning 1-0 i paus blev seger med 2-1 vid full tid, efter att Växjö Norra reducerat sent. Andra halvlek av den matchen finns på Youtube för den som vill se.
Nu visste vi att kvalplatsen var i våra egna händer. Segrar i de avslutande matcherna skulle innebära kval uppåt, om det sedan var som tvåa eller trea i serien hade mindre betydelse.
Anhalt ett var Hallaryd hemma. Segern skrevs till 3-1, men det satt hårt åt. Inte förrän Eric Claeson satte dit trean i slutminuten kändes det säkert.
Nästa stopp var Myresjöhus Arena. Efter bra försäljning av årskort till Östers matcher föregående år, fick vi chansen att spela en match just där. Vi ville väldigt gärna att Furuby skulle vara motståndare, och så blev det!
En mycket trevlig upplevelse givetvis, och matchen slutade med seger, 5-0, för de vitklädda. Bilder finns i mängder (jag bjuder på några), och hela matchen bandades av Stefan Jansson.
Ludvig Kronberg kollar på matchen ofta. Eller kanske framförallt sekvensen där han får bollen 10-15 meter utanför Furubys straffområde, avancerar framåt, skottfintar bort en back, och sedan vräker upp en utsida i krysset. Han gillar den sekvensen.
För detta mål vann han också Årets Mål för andra året i rad på Fotbollsgalan, strax före John Sallhags uppvisning i Virestad, där han klacktunnlade bort en motståndare på mittplan, såg att målvakten var långt ute, och från 40 meter drog in bollen precis under ribban.
Faktum är att kvalplatsen redan här var säkrad, men alla matcher ska vinnas, även serieavslutningen hemma mot Vislanda. IF rejban spelade ut och vann med 7-2.
Skyttekungen John Sallhag stod för fyra mål i matchen, och för andra året i rad sopade han hem Kronobergfotbollens Skytteliga, i år på 28 gjorda mål.
Tredje plats i serien efter suveräna SUFstar och Växjö Norra. Kval väntade mot Möre BK borta och Gullabo/Gullaboås hemma.
Invecklade förutsättningar gällde, men vi tyckte det verkade smidigast att vinna båda matcherna så blev det liksom inget tjafs.
De planerna verkade grusas å det grövsta när det väl var dags för match i Möre. Innan 10 minuter var spelat ledde Möre med 2-0, och hade det inte varit för Gustaf Möllers idioträddning minuter senare hade de satt trean också.
Vi gnuggade oss in i det. David Johansson reducerade och John Sallhag kvitterade innan paus.
Andra halvlek var vi mycket bättre, och tryckte på för ett segermål. Till slut, efter drygt 80 minuter, kommer ett långt inlägg från vänster mot den bortre stolpen. Där dyker Fredrik Streby upp och levererar ett tekniskt nummer av finaste märke. Högt upp i luften lyckas han konstsparka (i vardagligt tal beskriver vi det som ninjapassningen) bollen utmed mållinjen rakt på David Johanssons högra bredsida. David är på hugget, och trycker in 3-2 i nättaket.
Vi håller undan sista 10, vinner, och firar som sig bör. Vi vet att i och med den här segern har vi ett och ett halvt ben i div. 4.
Det kunde bli helt klart nästa helg, trots att vi var spellediga. Om Möre INTE bortaslog Gullabo/Gullaboås skulle saken vara klar.
Hemmalaget gjorde 1-0 tidigt. Bortalaget kvitterade efter en halvtimme. Gullabo/Gullaboås gjorde sedan 2-1 i början av andra halvlek. Nu var det alltså nära…
I takt med att tiden gick och Möre behövde göra två mål, insåg vi att det här går nog vägen.
Slutsignalen går. 2-1 blir resultatet, och IF rejban blir klart för div. 4. Vilt firande på läktaren, och sedan fortsatt groggbuffé hemma i Växjö igen. En etapp till avklarad på vägen mot Champions League.
Sista betydelselösa matchen spelades hemma mot Gullabo/Gullaboås. Vi vann med 7-0. Sen firade vi igen.
Även Växjö Norra mosade hem sitt kval, så vi lär stöta på både dem och SUFstar även under 2014.
Årlig Medlemsfest följde såklart. Nytt rekord med runt 115 deltagare, som i år roade sig på Restaurang Östergatan.
Även Fotbollsgala anordnades enligt sedvanlig tradition. Följande blev nominerade och prisade:
Årets Citat: Eric Danielsson – ”Bjuds det bränne?”
Årets Skyttekung: John Sallhag
Årets Mål: Ludvig Kronberg
Övriga nominerade: John Sallhag, Martin Holgersson och David Johansson
Årets Prestation: Christoffer Jansson
Övriga nominerade: Håkan Kronberg, John Sallhag och Jonas Wallentin
Diamantbollen: Linus Kronberg
Övriga nominerade: Johan Gustafsson, John Sallhag och Mazdak Shiasi
Guldbollen – Världens bäste fotbollsspelare 2013: John Sallhag
Värt att nämna är också att för andra året i rad startade vi en digital insamlingsbössa till förmån för Musikhjälpen. Ni med gott minne minns den galna summan från 2012 på 36750:-
Det toppades 2013. Delvis beroende på välvilliga givare från Nuna i Växjö, EcoSign och framförallt ER Mediakonsult i Växjö, men väldigt mycket beroende på generösa och godhjärtade människor i vår omgivning.
När insamlingen var slut hade vi samlat in 61700:-
Makalöst! Fullständigt makalöst!
Julbord arrangerades i IF rejbans anda där fokus låg på mat och dryck. Mest dryck. Det var gott.
Julafton vet ni var vi finns. En stor samling var på Bishops även detta år. Lika gott som trevligt!
Sen firade vi av det här året med pompa och ståt, bomber och granater, vin sång och dans! Drygt 70 pers var vi som firade att det blev 2014.
Ett 2014 som innebär spel i div. 4 för första gången, och som också innebär 5-årsfirande för IF rejban. 4/10 2009 bildades vi, så framåt hösten blir det kalas!
Det var det det.
2013 – ett bra jävla år ändå!