2014
Historia 2014
Lyckat kval i slutet av föregående säsong innebar debut i div. 4 för De Vita Eleganterna från Växjö. Ingen visste vad som väntade, men målsättningen och svansföringen var, som så många gånger förr, hög.
Div. 4-avancemanget gjorde också att vi fick stifta lite nya bekantskaper. SUF och Växjö Norra hängde med från året innan, men nu fick vi också en ny derbykompis i form av Sandsbro och ett lokalt tillskott i form av Hovmantorp bland annat.
Spelartruppen hölls i sedvanlig ordning tämligen intakt. Under säsongen tappade vi ett par spelare p.g.a. flytt, där det mest kännbara givetvis var de två föregående årens skyttekung i Kronoberg, John Sallhag.
Målvaktshjälten Gustaf Möller tog pappaledigt på 100%.
Nya spelare tillkom såklart, och de var såväl många som bra och trevliga.
En lucka fanns på målvaktssidan, men eftersom vi är födda med obeskrivlig tur och skicklighet så dök Anton Fäldt upp lagom till seriestart. En dimmig afton hos Adam Bengtsson åkte det klassiska kaffefiltret fram, och en signatur senare var han klar.
Anton Wijk och Ramin Afram vaknade till slut och hittade hem till IF rejban. Wijken hade ju dyrt och heligt lovat redan ett år tidigare att han skulle komma hem, men spontanitet och snabba beslut är inte hans starkaste sidor, så det tog ett år extra.
Ramin gjorde som normala människor gör och föll offer för grupptrycket. Ett kaffefilter trollades fram på nyårsafton, och Ramin signerade. Med lite distans till detta yttrade han de redan bevingade orden ”Blir man inte pressad tar man inte rätt beslut”.
Vidare övergav Joakim Lindblom tränarsysslan i Hovshaga och snörade på sig skorna igen. Det resulterade i 90 minuters framgångsrikt spel mot Lagan, en toktrasig kropp från topp till tå, och sedan en definitiv pensionering från allt matchspel.
Viktor Hultin dammade av dobbskorna och blev en viktig pusselbit under säsongen på ett flertal positioner.
Sist och skäggigast så tog Jonas Cullsjö beslutet att spela i fotbollsvärldens coolaste och trevligaste tröja. Han hade redan under hösten inlett studier i Växjö och tränat med oss, för att pendla hem till västkusten och spela matcher. Nu blev han rejbian på riktigt.
Det gänget skulle göra det, och debuten skulle spelas på Norremarks IP den 18/4 mot Slätthög. Anton Wijk la ribban för säsongen när han satte 1-0 med sitt första mål i den vita tröjan i sin debutmatch, och då Eric Danielsson säkrade nollan hemåt blev det tre finfina premiärpoäng för IF rejban.
Resan gick vidare till Lagan och vad som blev Jockes avskedsmatch. Vår seger skrevs till 4-2 efter en chocköppning där vi hade 3-0 efter en halvtimme. Här gjorde Ramin Afram öppningsmålet, så även han fick redan tidigt på säsongen göra sin första balja i IF rejban.
Väl hemma på Norremark igen kom så första förlusten. Växjö Norra blev för tuffa och vann med 3-1, delvis p.g.a. en ganska tidig utvisning på Linus Kronberg. Det numerära överläget utnyttjades till fullo av Norra.
Även i nästa omgång inkasserades en förlust. Denna gång borta mot Hovmantorp. Vi blev totalt utspelade, och att siffrorna stannade vid 1-3 kan vi tacka en utomjordisk Eric Danielsson för i målet.
Någonstans där och då blev vi varse vad som kommer krävas för att utmana i toppen av serien och att avancera ytterligare i seriesystemet. Vi skruvade på en del knappar och tog ett gemensamt beslut att nu blir det fullt blås på alla träningar och matcher. Ett IF rejban 2.0 hade skapats, och vi skulle bli fruktansvärt jobbiga att ha och göra med.
Det rullade dock inte igång ett segertåg per automatik, utan nästa omgång bjöd på ett snöpligt kryss hemma mot Tingsryd, där vi inte lyckades avgöra trots att motståndarna var en man mindre i dryga timmen. Men känslan var att vi var på rätt väg.
Vi började tugga igång igen i Ryssby, och nu var all tvekan som bortblåst. Vi gjorde 2-0 de första tre minuterna och innan matchen var slut hade Lukas Rydén gjort hattrick när vi vann med tennissiffrorna 6-3. För Lukas var detta avslutningen på en hektisk period med 180 minuter fotboll och en halvmara i Göteborg på drygt 4 dagar. För detta vann han Årets Prestation på Fotbollsgalan.
Vi red på den vågen och städade av Guddarp med 4-2 på Norremark. En match där John Sallhag gjorde två fina mål. Ett av dem blev Årets Mål framåt hösten. Ett starkt genombrott och en klassisk rökare i bortre krysset.
De senaste årens antagonister SUF väntade sedan. Nu skulle de minsann få känna på 2.0-varianten av IF rejban!
Det räckte nästan hela vägen. Emanuel Nergård gav oss ledningen, SUF vände, och med kvarten kvar kvitterade Niklas Andersson. Det blev ett kryss, men ett kryss med mersmak.
Sedan väntade juni. Denna intensiva och ofta avgörande månad i lokalfotbollen.
Jonas Cullsjö satte sitt första mål i sin nya, häftiga klubb och Lukas avslutade målskyttet när Forsheda slogs tillbaka med 2-0.
Sedan kom en plump i protokollet i form av förlust i superderbyt mot Sandsbro. Vi är ju inte bara från samma stad, vi delar dessutom hemmaplan. Ett väl spelande Sandsbro vann med 2-1.
Upp på hästen igen! Resa till Ryd. Minicomeback efter skada av Ramin. Han visade med all önskvärd tydlighet att förluster inte accepteras, och bankade in alla tre målen i matchen vi vann med 3-1.
Midsommar kom, gick och glömdes, innan det var dags att besöka myggfabriken i Slätthög. En första halvlek som inte hade mycket positivt i sig, och där vi nästan ska vara tacksamma att underläget bara var 3-1, följdes av en kraftsamling av sällan skådat slag i den andra akten. Från minut 72 till 86 vände vi på steken. Lukas Rydén reducerade, Ludvig Kronberg kvitterade, och Anton Wijk föste in segermålet. Slutresultatet blev 4-3.
Innan sommaruppehållet skulle så även returmötet med Lagan äga rum. Vi nosade på toppen och de krigade i botten, så enligt historiedocentlogik: minst 10-0 till oss. De blev dock inte roligare än oavgjort. Lagan tog ledningen, Ludvig Kronberg kvitterade, och sen brände vi runt en halv miljon lägen och fick nöja oss med en poäng.
Sommaruppehåll firas traditionsenligt med Sommarfest. Denna gång på Östergatan. Lika gott som trevligt för drygt 70 gäster!
Höstsäsongen snurrades igång i början av augusti med matcher mot toppkonkurrenterna Växjö Norra och Hovmantorp.
I en svängig match på Åbo spelade vi 3-3 mot de förstnämnda, och på Norremark skulle sedan revansch tas mot Hovmantorp. Förnedrar IF rejban gör man inte ostraffat!
Sagt och gjort så presterar vi årets förmodligen bästa halvlek och går till vila med 3-0. I andra halvlek stängde vi igen butiken och de sista 45 minuterna blev mållösa.
Liten revansch skulle också utkrävas mot Tingsryd i nästa runda. Inga fler kryss. Nu var det trepoängare som gällde!
Våra anfallare hade stor show. John Sallhag och David Johansson stänkte in två mål var, innan Mats Strandberg avslutade kalaset genom att fastställa slutresultatet till 5-0.
Segertåget rullade vidare in i september med en seger hemma mot Ryssby, 3-2.
Sen gick det grus i maskineriet. Massor med grus.
Vi tog ledningen på svårspelade Kämpevallen i Guddarp, men fick stryk med 3-1. Så långt ingen fara på taket. Väldigt få lag tog trepoängare i Guddarp under året.
SUF i nästa omgång, och en oerhört sur och tuff förlust. 0-0 när klockan nådde 90 minuter. En hårt dömd straff och baklängesmål på övertid. 0-1.
Vi borde ändå varit stärkta av en mycket fin insats i föregående match när vi åkte till Forsheda för bortamatch. Då presterar vi den absolut sämsta och mest intetsägande fotboll vi någonsin spelat. Forsheda vann med 3-1, var helt överlägsna, och vi hade inte ett skott på mål. Vårt mål var ett självmål från deras sida.
Vi kände att både direktplats och kvalplats uppåt gled oss ur händerna. Oerhört viktig match mot Sandsbro väntade således. Vi både tog ledningen, tappade den och kvitterade innan Mats Strandberg kunde skjuta hem tre poäng efter 85 minuter. 3-2 till IF rejban och hoppet levde.
Sista matchen spelades hemma mot Ryd. SUF var klara seriesegrare och Hovmantorp hade greppet om andraplatsen, tillika kvalplatsen. Hovet gjorde sin plikt och slog Ryssby, säkrade kvalplatsen och tog sig senare upp i Elitfyran.
Vi skulle också göra vårt jobb. Vid matchstart fanns ju fortfarande chansen på kvalplats, och då det surrats om lag som skulle dra sig ur och begära ner sig från divisionerna ovanför visste vi också att tre poäng och en tredjeplats i serien kunde räcka långt.
Ramin Afram och Jonas Cullsjö såg med sina mål till att vi åtminstone gjorde vad vi kunde. Ryd besegrades med 2-0, och det blev en tredjeplats i serien med 40 poäng på 22 matcher.
Nu blev det en lång väntan för rejbianerna. Vad hände egentligen med lagen som eventuellt skulle dra sig ur?
Den 4 december 2014 kom så samtalet från den alltid lika trevlige Mats Larlind på Smålands Fotbollsförbund. En vakant plats hade uppstått i div. 4 Elit.
Tack vare högt poängsnitt, och tack vare att vi gjorde jobbet i den sista, just då, betydelselösa matchen mot Ryd, gick frågan till oss.
Jag fick personligen nöjet att omedelbart svara ja till detta, och 2015 ska IF rejban spela fotboll på en högre nivå än vad vi någonsin gjort tidigare!
Firande på Restaurang Båtsmannen såklart, och redan innan dess hade vi hunnit med en Medlemsfest på Östergatan den 8/11. Drygt 120 gäster ville vara med och fira ännu en väl genomförd säsong och delta i det allt mer urspårade lotteriet! Mycket mycket trevligt, och ett oerhört generöst bidrag från våra vänner till vår fortsatta verksamhet och utveckling. Tack för det!
Vi firade dessutom 5-årsjubileum och passade på att hylla vissa insatser lite extra.
Vår genom tiderna bäste målskytt John Sallhag fick välförtjänta ovationer. 94 mål han det bli innan den här sejouren i IF rejban tog slut i och med flytten till Göteborg.
Vår meste spelare genom tiderna David Johansson ärades också som sig bör, och han har nu gjort imponerande 106 matcher för IF rejban. Mäktigt!
Fotbollsgalan avslutade som vanligt året. Vi hyllar och sågar, delar ut priser, Joel Albertssons alterego skapar fler och fler ovänner, Martin Holgersson har alltid ett tal i innerfickan, vi äter gott, vi dricker gott, vi ljuger och pratar skit och har det alldeles alldeles underbart!
Steve Bengtsson prisades för Årets Citat: Piaåleif!
John Sallhag tog återigen hem titeln Årets Skyttekung för hans 14 mål på 15 spelade matcher.
Samme man petade dessutom ner Ludvig Kronberg från Årets Mål-tronen.
Lukas Rydén prisades som tidigare nämnt för Årets Prestation.
Diamantbollen gick till Andreas Hultqvist.
Racet mot Guldbollen – Världens bästa fotbollsspelare 2014, blev en ren duell.
I ena ringhörnan John Sallhag. I den andra Anton Wijk.
När krutröken lagt sig stod det klart att John fick abdikera efter två raka inteckningar, och vi konstaterade att Anton Wijk var bäst i världen 2014!
Nu laddar vi om för 2015 och ämnar göra en rejäl satsning för att springa rakt igenom div. 4 Elit och spela i div. 3 år 2016!