2022 – Segersviten

Så skrev vi äntligen 2022! Pandemin var kanske inte över, men restriktionerna var iallafall ett minne blott!

Redan sent under 2021 hade vi fått sällskap i truppen av Pontus Svensson och Anton Jarl.

Till säsongen 2022 lurade vi tidigt med oss Samuel Gunnarsson och Björn Holmgren under en blöt kväll i PM’s vinkällare.

Lite senare hängde Adam Lindqvist Mannsåker på, och ”tack vare” tunna trupper i ett par träningsmatcher fick vi med Alfred Ingemarsson och Oskar Berglund.

Strax efter serien hade haft premiär snubblade vi över Linus Bladh. Eller ja, det var nästan han som snubblade över oss.
En träning senare var han klar, och det har varken vi eller han ångrat sedan dess.

Vi hade också lidit förluster. Vår stora supporter, den obesegrade pingisvirtuosen, och Bröderna Gus Pappa; Ulf ”Gytten” Gustafson, somnade in med bara dagar kvar av 2021 efter en tids sjukdom.
Vi kan bara tacka för all support, omfamna alla glada minnen, och erbjuda våra lagkamrater all kärlek när de behöver den som mest!
Tack för allt Gytten! Vi saknar dig ❤️

Det var dags för nytt matchställ 2022. Vi valde vitt den här gången. Från Adidas. Vi brukar göra det…
Även träningskläderna var dags att uppdatera.
Då är vi så enormt tacksamma att det fortfarande finns folk som tror på oss och vad vi gör, och är villiga att stötta GENERÖST ekonomiskt.
Den här gången var det, utöver Adidas, Klippkungen, El-Info, Restaurang Skai och Citiboard som gjorde det möjligt att ha såväl funktionella som snygga kläder.

Att ha snygga kläder att spela match i, är för mig inte något ytligt trams. Det är högtidsstunder när vi får spela match tillsammans, och då vill jag att vi klär upp oss i det finaste vi har.
Att man dessutom ser enhetliga ut under gemensamma aktiviteter borde vara en självklarhet för alla som håller på med lagidrott.
När rejbankläderna är påtagna är vi på samma villkor, oavsett vilken bakgrund vi kommer ifrån, vad vi är idag, eller vilken nivå man råkar hålla rent fotbollsmässigt. Då läggs titlarna åt sidan så att säga.
Så, då fick jag slå ett slag för enhetlig och snygg klädsel också. Viktigt. Nu vet ni varför.

Tack för ert stöd. Ovärderligt!

Nåväl, en försäsong kom och gick i vanlig ordning, och trots en vid första anblicken manstark trupp, var det lite jobbigt när vi skulle åka och spela premiär i Markaryd.

Hemmalaget var bättre, men vi var oerhört nära att gnugga till oss minst en poäng.

Kosan styrdes hemåt till Norremark och gästande Gransholm. De slogs tillbaka med starka 3-1.
Bäst minns vi inhoppet från Pontus Svensson. Som anfallare. Företrädesvis för att försvara ledning.
Hans första insats innefattade en 60 meters löpning hemåt, en brytning, en boll på pungen och ett uttåg ur matchen igen.
Sen mådde han kräkdåligt hela helgen.

Storförlust mot ett starkt, och under hösten överlägset seriesegrande, Växjö BK och ett frustrerande kryss hemma mot Moheda följde.

I matchen mot Moheda var vi klart bättre, men låg ändå under med 2-0 med dryga halvtimmen kvar.
Johan Roos ändrade på det med två mål, och han borde i ärlighetens namn nästan avgjort också. 2-2 och en poäng fick räcka.

Samma meny följde kommande veckor. Onödigt kryss borta mot Alvesta GoIF, där vi fick jaga i underläge, samt en klar förlust hemma mot Ljungby.

Från den 28/5 fick vi upp ångan ordentligt. Filip Kjellsson avgjorde en match vi borde vunnit mycket större än med 1-0 hemma mot Vederslöv/Dänningelanda.

1

Sen väntade Grimslöv på Furuskans.

Adam Bengtsson satte ganska tidigt en hörna direkt i mål. Sen försvarade vi. Och försvarade. Och försvarade.

Bröderna Gustafson stängde i mitten. Linus Bladh och Alfred Ingemarsson fick på varsin ytterbacksplats visa hur värdefulla de var och skulle bli, och allra längst bak stod Andreas Holmqvist och tog allt som ”blev över”. En del enkla räddningar, en del omöjliga.

Seger. 1-0. Hurra!

2

7/6 städades Markaryd av på hemmaplan av bara farten. 3-1. Särskilt minnesvärt var samarbetet mellan Filip Kjellsson och Christopher Holmér fram till sista målet. Den sistnämnde målskytt.

3

Hemmamatch igen bara dagar senare. Slätthög motståndare. Christopher Holmér öppnade målskyttet, och Jacob Gustafson stängde matchen när han våldsamt skyfflade upp en straff i krysset efter att Johan Roos hade haft en egen uppvisning. Seger. 2-0.

Det var även här Linus Bladh på riktigt fick upp ögonen för sin lagkamrat Filip Kjellssons storhet. ”Han spelar ju för fan innebandy…MED EN FOTBOLL!”

4

En onödigt spännande tillställning väntade sedan i Alvesta mot Alvesta United. Tidigt underläge, men Oscar Croby och Oliver Fornander vände till 2-1.

5

På tal om onödigt jämnt…

Liatorp/Eneryda kom på besök dagarna innan Midsommar. Samuel Gunnarsson gjorde 1-0, och Jacob Gustafson satte en stilig frispark till 2-0 med timmen spelad. Reducering till 2-1 bara minuter senare.

Visst, det blev väl aldrig riktig nerv i det hela, och vi vann med 2-1, men vi borde vunnit…större. Och då är jag ödmjuk.

6

Innan sommaruppehållet hann vi med ett besök på Granvallen. Som så ofta mot Gransholm, tätt, tufft, trevligt. Vi drog det längsta strået, och Samuel Gunnarssons mål efter en timme gav oss slutresultatet 1-0.

7

Vi gick till sommarvila med 7 raka segrar. Något vi aldrig uppnått tidigare. Makalöst imponerande och lika trevligt. Växjö BK höll dock ifrån i toppen, och det såg ut som att striden om andraplatsen och kvalplatsen skulle stå mellan oss och Markaryd under hösten.
Liiite beroende på hur det gick i första höstmatchen, där just Växjö BK väntade.

Och DÄR tog segersviten slut. BK var starkast, och vann med 3-1. I praktiken var serien avgjord där och då, och BK gick obesegrade fram till sista matchen.

Vi påbörjade dock raskt en ny svit!
Moheda besegrades på bortaplan med 4-2. Johan Roos öppnade målskyttet när han vackert tog emot ett inlägg på bröstet och dundrade upp bollen i nättaket. Årets Mål-nominering på det!

Alvesta GoIF slogs lika säkert tillbaka på Norremark. Seger 3-1.

Sen blev det show! Vi åkte till Dänningevallen för att möta ett sladdande Vederslöv/Dänningelanda. Jag kallade Christopher Holmér för en blandning av en traktor och en Ferrari innan match, och han gjorde processen kort med motståndet. Ledning 3-0 i paus. Han hade gjort alla 3. Innan matchen var slut hade han gjort 5, spelat fram till 2, och lotsat IF rejban fram till 8-0.

Nominerad till Årets Prestation? Jepp!

Sviten stannade på tre segrar den här gången, för sen kom två förluster, mot Grimslöv respektive Ljungby.
Tre matcher kvar, och minst två segrar var nog nödvändigt för att nypa andraplatsen.

En väldigt skön och förlösande sådan kom borta mot Slätthög.
Linus Bladh gav oss ledningen med 10 min kvar, men Slätthög hann kvittera. Då klev Oliver Fornander fram som en räddande ängel i slutminuten, när han mycket atletiskt knoppade in ett långt inlägg från Adam Bengtsson. Det målet nominerades till Årets Mål.

Lättade över den knappa segern sköljde vi över Alvesta United. Segern skrevs till 6-2. Vi bjöds på en ny liten uppvisning av Christopher Holmér. 3+2!
Serien avslutades borta mot Liatorp/Eneryda, och det var också en match.
Inget vidare spel, men vilka mål!
Adam Bengtsson tog emot en andraboll efter hörna och vräkte upp den i krysset till 1-0.

Hemmalaget kvitterade efter ett mönsteranfall.
Då tog Filip Kjellsson över huvudrollen. På något omöjligt sätt, med näst intill ryggen mot mål, drog han iväg ett långskott i perfekt båge. Bortre kryssribban, och ner innanför mållinjen.

Detta bara i första halvlek.
Både Kjelles och Bucces fullträffar nominerades till Årets Mål.

I andra halvlek stängde vi effektivt ner tillställningen. Samuel Gunnarsson och Jacob Gustafson gjorde att det slutade 4-1.
Liatorp/Eneryda ur serien. IF rejban tvåa och vidare mot kvalspel uppåt.

-Vi blev som sagt 2’a. Hade aldrig blivit bättre än 3’a tidigare.
-Vi tog 44 poäng. Tidigare som bäst 38 poäng 2019.
-50 mål gjorda. Vi gjorde 51 mål 2019, och bestämde oss för att enhälligt skylla på Jacob Jansson för att vi inte slog rekordet.
Han gjorde ett inhopp och missade en hyfsad chans, så rimligtvis hans fel. 100%.

Kval väntade.

Lite elakt manfall inför första matchen, och givetvis tufft motstånd i form av Kalmar City borta.
Det, samt lite marginaler emot efter en hyfsat planenlig start, blev för tufft. När vi chansade framåt rann det iväg. Förlust 1-5.
Helgen efter gästade Karlshamn oss. Visst, liten liten chans fanns väl fortfarande att ta en plats i div. 3, men ingen riktigt rimlig chans.
Vi gör ett jättefin match och bör vinna. Jag förstår fortfarande inte hur den matchen inte slutade med rejbiansk seger. En viss del av sanningen får dessvärre tillskrivas domarteamet. Slutresultat 3-3.
Minnesvärt att Filip Kjellsson mer eller mindre kopierade sitt drömmål från matchen mot Liatorp/Eneryda.
Hoppet ute. Ära att spela för. Växjö Norra kvar att möta. Ett Växjö Norra som redan försvarat sin plats i div. 3.
Vi föll, men vi föll med flaggan i topp. De vann med 2-0, för att de är ett bättre fotbollslag. Med en skottkärra tur kanske vi kunde fått med oss något.

Där landade vi den trevliga, underbara och (äntligen) långa säsongen 2022. 25 matcher blev det.

Fotbollsgala efter det!

Filip Elg vann Årets Citat. ”Croby är som Kalu…på Wish!”
Årets Skyttekung blev Christopher Holmér med 12 mål på 16 spelade matcher.
Årets Mål blev en duell mellan två mål från samma match. Filip Kjellsson slog Adam Bengtsson på mållinjen och vann.
Årets Prestation vann Linus Bladh överlägset. Hans logistiska lösningar för att göra sig tillgänglig i SAMTLIGA matcher, trots boende i Trelleborg 50% av sitt liv, är det sjukaste någon sett.
Helvetesbollen fick Ludvig Kronberg. Rättvist. Han råkade missa 57 av 57 träningar under året. Otur…
Guldbollen – Världens bästa fotbollsspelare 2022 blev Jacob Gustafson. Trots hård konkurrens efter en mycket framgångsrik säsong var det egentligen aldrig något snack. Storebror fick lämna över titeln till lillebror, precis som han fick göra 2018. Två titlar var nu!

Fyllda av hopp och framtidstro går vi nu mot 2023 starkare är någonsin. Det trodde ni inte 2010 va?

Vi ses då!