2020 – Covid kom…

Ja dessvärre blir historian om 2020 något rumphuggen, precis som året och fotbollsåret blev i stort, tyvärr.

Innan pandemin slog till hann vi välkomna en otroligt trevlig trio till föreningen i form av David Nergård, Richard Pentéus och Oscar Croby.

Stenhård försäsong bedrevs först i Strandbjörkshallen och sedan på vinterskrudigt Norremark.

Vi hann också med en heldag med pingpongturnering i Skir och tillhörande lagfest. I pappas frånvaro sopade Henrik Gustafson hem bordtennisen. Enkelt.

Sen stängdes världen. Det gjorde ont i oss på många sätt. Sjukdom spred sig lavinartat. Oro för nära och kära var ständigt närvarande. Vårsäsongen ställdes in. Träningslägret ställdes in. Sättet att umgås på förändrades radikalt.

Och en sak ska man ha väldigt klart för sig. Tar man bort det sociala ur IF rejban mår vi inte bra. Vi är ingenting, och fyller inte längre någon funktion.
Att dessutom inte få spela matcher och vinna tillsammans tog hårt på oss.

När världen ”satt sig” och man hittade fungerande sätt att träffas och idrotta tillsammans blommade vi upp igen.

Vi skapade vår egen fyndiga tävling ”Lord of the springs”. Den gick ut på att vi skulle tävla och utse en ”vårvinnare”.

Varje träning såg likadan ut. Vi värmde upp, lirade kvadraten, och lottade på mer eller mindre kreativa sätt lag som gjorde upp i tempospel. Man samlade sedan via närvaro, segrar och skytteligavinster poäng i totalställningen.

Skulle det fungera? Går det här ”konstgjorda” tävlingsformatet hem?

OM det gjorde!? Vågar utse våren 2020 till den bästa träningsperioden vi haft, om inte någonsin, så på väldigt väldigt länge!
Välbesökta träningar. Enormt tempo. Hårda matcher. Hat. Kärlek. Skratt.

Hela den tävlingen syddes ihop på ett träningsläger som faktiskt till slut blev av.
Vi styrde kosan till Båstad i början av juni, hade utsökt tur med vädret, och njöt på de sätt vi kunde av livet!

Vinnare, efter 21 intensiva ronder, blev Oscar Croby, tätt före Linus Kronberg, med Lukas Rydén på tredje plats.

Det gick så långt det här att när beskedet väl kom att det blir en höstsäsong med matcher kände vi nästan besvikelse. Typ.

Halv säsong. 11 matcher, som blev 10 när ett lag försvann.
Ska vi vara ärliga så är halvsäsonger ren skit. Det gynnar oss varken fotbollsmässigt eller humörmässigt. Det blev mest att ”det här måste göras”.

Vi lyckades landa ett tillskott i truppen lagom till premiären. Johan Roos hade kastat upp innebandyklubban på hyllan och tog upp fotbollskarriären. Glädjande för oss gjorde han det i IF rejban. Senast han härjade i dobbskor var det i Åby/Tjureda, och då gjorde han 4 mål i samma match mot oss.

”If you can’t beat them, buy them”, så Johan Roos blev rejbian. Det gjorde oss lyckliga!

Efter en onödig förlust i premiären mot Lammhult och en förlust i omgång 3 mot Älmhult var redan där alla chanser till absolut topplacering borta.

Älmhult gick vidare om vann samtliga 10 matcher under säsongen. Fjäder i hatten på så vis att vi väl var närmast att hota dem av alla lag.
Vi hann iallafall ta en härlig seger med 3-2 borta mot Växjö BK. Henrik Gustafson avgjorde med 10 minuter kvar.

Sedan blev det lite frisparkarnas år detta.
Hemmamatchen mot Ingelstad (seger 4-1) bjöd på en riktig kanon av Jacob Gustafson, och hemmamatchen mot Slätthög (seger 4-2) en vecka senare bjöd på nästa frisparkssmäll från Adam Bengtsson.

Vi hade med tre matcher kvar en mikroskopisk chans på kval uppåt men förlust i en tät match borta mot Grimslöv sabbade det.
Vi blev till slut femma i serien. Fritt uppåt. Fritt neråt. Men nu var iallafall den här säsongen avklarad. Vi hade roligt, absolut, men fotbollssäsongen ska innehålla dubbelmöten och spelas från vår till höst Punkt.

Vi kunde faktiskt genomföra den årliga golftävlingen rejban Invitational i slutet på september, och det här året njöt man extra av alla sociala evenemang man kunde komma över.
Eric Claeson vann, så för en gångs skull vann någon som åtminstone är tämligen bevandrad i golfens förlovade land. Grattis Clejjs!
Jonas Cullsjö blev tvåa. Linus Kronberg gjorde flest birdies och Eric Yngwe slog längt drive.

Till vår stora sorg tillät inte då rådande restriktioner att vi hade sedvanlig Fotbollsgala.
De som prisades under 2020 fick sin uppmärksamhet på Fotbollsgalan året efter.

Så här landade det iallafall:

Årets Citat blev det inget med. Då nomineringarna skulle göras inför Fotbollsgalan sent under 2021 räckte inte minnet till för att nominera citat.

Årets Skyttekung med 8 mål på 9 spelade matcher blev Filip Kjellsson.

I Årets Mål duellerade frisparksmålen jag nämnde tidigare. Jacob Gustafson vann, med liten marginal.

Årets Prestation stod mellan duellanterna Filip Kjellsson, för hans imponerande målfabrikation och Oscar Croby, för hans lika imponerande insats i Lord of the springs.

Filip Kjellsson vann.

Till Helvetesbollen 2020 struntade jag i att nominera någon. Vi gav priset till Covid-19 och bad viruset fara åt helvete!

Guldbollen – Världens bästa fotbollsspelare, tilldelades för andra året i rad Filip Kjellsson!

Nu tar vi sikte mot 2021, och en förhoppningsvis mer normal värld. På återseende då!