2012
Efter den succéartade säsongen 2011 skulle IF rejban så testa vingarna i div. 5 Södra Småland. Allmänt erkänd som en tuff och rolig div. 5-serie.
Många nya bekantskaper skulle stötas på i form av lag som Ryd, Liatorp, Hallaryd och Virestad, men även gamla bekanta som Vislanda och Vederslöv/Dänningelanda.
En del nya spelare anslöt i vanlig ordning. Några försvann också, men det är en annan historia.
Bland de nya vännerna hittade vi Andreas Hultqvist, Eric Danielsson, Henrik Nordfält och Mazdak Shiasi, som inte var med så mycket, och inte har varit sedan dess heller. Men han lovar ofta att han ska vara med mycket…
Sent under säsongen anslöt också Tobias Åkesson.
Våra färger skulle försvaras i två cuper under försäsongen. Först var det Årydscupen. Där lyckades vi krångla oss vidare från gruppen efter segrar mot Vetlanda och Åryd. I övrigt präglades lördagen i Tipshallen av mycket hänge och många välformulerade ljug. Erik Sterner sa inte ett sant ord under hela dagen.
När söndag eftermiddag kom skulle vi spela 1/8-final. Det gjorde vi också. Mot Östers Tipselitlag. Där fick vi smisk. Duktigt. Men ibland fick vi låna bollen, och det var kul!
Snipp, snapp och slut, och så var Årydscupen slut. För vår del.
Nästa cupäventyr var Smålandscupen. Vår, något krokiga, väg ut i Europa var det tänkt. Så blev det alltså inte. Trots en storseger mot Araby blev det respass efter gruppen efter en lite snöplig förlust mot Grimslöv/V. Torsås.
Lite andra träningsmatcher spelades också med blandade resultat, men det var ju just träningsmatcher och då alltså per automatik inte så intressanta. Vi går på seriespelet istället!
Div. 5.premiären spelades på Sportfältet mot Vederslöv/Dänningelanda. Det gick käpprätt åt skogen, så den lämnar vi fort. Vi fick i alla fall göra vårt första, historiska div.5-mål, och givetvis var det David Johansson som gjorde det. Han har mer eller mindre gjort alla sådana ”milstolpsmål” för oss. Kul. Heja. Grattis!
Första segern kom i andra matchen borta mot Hallaryd. Nyss nämnde David Johansson och John Sallhag hade en kul dag på jobbet oh turades om att spela fram varandra till sammanlagt fem mål innan timmen var spelad. Sen hoppade Tomas Anyuru in och spikade resultatet till 6-2 i IF rejbans favör.
Nästa drabbning var på Norremark mot Liatorp. 0-0 slutade matchen, och Liatorp var glada och jublade över det. Vi? Not so much…
Jublade gjorde de rätt i, då den poängen visade sig viktig längre fram under året.
Sedan påbörjades en fin svit med seger borta mot Grimslöv/V.Torsås (där det helt klart är värt att nämna att Ludvig Kronberg cykelsparkade in en hörna), seger hemma mot Konga (hattrick av John Sallhag), seger borta mot Vissefjärda, och seger med 8-3 borta mot Göteryd.
Nu var vi med i topp i tabellen, och skulle den 7/6 möta toppkollegan Ryd hemma på Norremark. Ryd var helt enkelt för starka i den matchen, vann med 3-1, och norpade ledartröjan i serien.
Som om inte det vore nog blev vi i nästa omgång förnedrade av Virestad i Virestad. En förlust vi brukar kalla Ukrainaförlusten, då det landade två minbussar med EM-resenärer i Växjö några timmar innan matchstart, innehållandes ett antal spelare som spenderat senaste veckan vid Dneprs strand.
Som grädde på moset slog Vislanda oss i följande match, och tre raka förluster var inkasserade.
Vi tog i alla fall mod till oss efter det, och innan vi tog sommarledigt åkte vi och slog tillbaka Delary/Pjätteryd med 5-0, för att sedan åka till Dänningevallen och försöka ta revansch på Vederslöv/Dänningelanda efter katastrofen i premiären.
Joel Persson inledde med sitt första mål i IF rejban, och John Sallhag bjöd på stor stor underhållning. Målskörden slutade på tre gjorde baljor, varav två var rena sologenombrott, och det ena nominerades till Årets Mål på Fotbollsgalan! Seger med 4-0 och vi var med i serietoppen inför uppehållet!
Serien återupptogs i augusti, och det blev en lustig månad. Den inleddes med ett snöpligt kryss hemma mot ett starkt Hallaryd.
Den följdes upp av en jätteinsats i Liatorp. Seger 3-2 och Johan Gustafsson blev nominerad till Årets Mål för sin pangvolley med vänstern.
Sedan kryssade vi även hemma mot Grimslöv/V.Torsås. Höll vi på att kryssa bort seriesegern?
Nej då, vi fick stryk istället. Borta mot Konga. Det var tufft. Vi hade väl egentligen inget lag att ställa på benen av någon anledning, men vi skrapade ihop en trupp och höll sånär på att reda ut det i alla fall.
Det var augusti det.
När vi gick in i september visste vi att det mer eller mindre bara var att sopa hem resten av matcherna för att stå som segrare när serien var färdigspelad.
Vi tryckte åtminstone gasen i botten och dängde dit Vissefjärda med 8-0, i en match där både David Johansson och John Sallhag gjorde hattrick.
Av bara farten körde vi över Göteryd på Sportfältet med 7-1, där John Sallhag återigen gjorde tre mål, och där David Pockar smällde in en kanon i bortre krysset och blev nominerad till Årets Mål.
Sedan var det så dags för returmötet med Ryd på Trojavallen i Ryd. En match vi inte gärna pratar om i föreningen. Serien kunde i stort sett avgöras där. Matchen var jämn, men vi ledde med 1-0 efter en fantastisk prestation av John Sallhag. Klockan gick upp mot 90, och över 90. Då grävs det upp en straff från långt ner i underjorden och tilldelas Ryd. Det var väl ungefär så långt man behövde ta sig för att hitta den straffen, om man inte kanske t.o.m. behövde lämna planeten. Så svårhittad var den.
Nåväl. Mål. 1-1. Slut. Så var det med det. Vi lämnar det nu.
Revansch fick istället utkrävas mot Virestad i omgången efter. Seger 4-0.
Därefter lyckades vi, till slut, besegra Vislanda för första gången. Seger med 1-0 hemma på Norremark.
Inför serieavslutningen hemma mot Delary/Pjätteryd visste vi att det var seger som gällde, samtidigt som något eller några resultat var tvungna att gå vår väg för att nå serieseger eller kvalplats.
Segern löste vi. John Sallhag gjorde hattrick igen, och Ludvig Kronberg skickade in en bomb i krysset från 30 meter, blev nominerad till Årets Mål, och vann sedan priset efter en rafflande omröstning precis före Johns mål på Dänningevallen.
Ryd respektive Liatorp vann också sina matcher, och IF rejban slutade sin debutsäsong i div. 5 på tredje plats, med 74-32 i målskillnad och 43 inspelade poäng. Inte fy skam för en nykomling!
Liatorp blev tvåa på 44 poäng, och som jag skrev i början, det där jublet efter 0-0 på Norremark var befogat.
Ryd vann serien på 46 poäng. Då förstår ni också vad straffen i Ryd innebar…
Därmed inte sagt att de vann oförtjänt, för det gjorde de inte. De var det jämnaste laget under säsongen, och en tabell ljuger aldrig. Bästa laget vinner en serie över 22 omgångar. Så enkelt är det. Stort grattis till Ryd!
Liatorp kvalade för att nå div. 4, men misslyckades, så det stöter vi nog på även nästa år!
John Sallhag vinner hela Kronobergfotbollens skytteliga på 33 gjorda mål. Vi tar sikte på 2013, och går i vanlig ordning för serieseger. Allt annat är ett misslyckande. Sedan kan ju graden av misslyckande variera, men serieseger är alltid målet!
Som traditionen bjuder hade vi Medlemsfest på Restaurang Tipshallen. Drygt 80 gäster åt och drack gott, vann priser i lotteriet, och hade rent allmänt en riktigt trevlig kväll tillsammans.
Fotbollsgalan avlöpte utan större incidenter, men med en rejäl dos idiotier och trams. Även hyllningar och sågningar gick att klämma in under kvällen.
Pristagare på Fotbollsgalan blev:
Årets Skyttekung: John Sallhag
Årets Mål: Ludvig Kronberg
Övriga nominerade: John Sallhag, Johan Gustafsson och David Pockar.
Årets Prestation: Hans Sallhag, som fick en mindre hjärtinfarkt runt lunchtid, och var på Norremark för träning senare samma kväll.
Övriga nominerade: Eric Claeson, John Sallhag och Martin Holgersson.
Diamantbollen: Adam Bengtsson, som lämnade återbud till allt roligt under året som gått, samt gick gipsad 10 veckor för en liten skada i foten.
Övriga nominerade: Elias Awadis, Tomas Anyuru och Carl Winberg.
Guldbollen – Världens bästa fotbollsspelare 2012: John Sallhag
Övriga nominerade: Gustaf Eriksson (Möller), Johan Gustafsson, Linus Kronberg, Ludvig Kronberg och Emanuel Nergård.
Året avslutades med samkväm på Bishops under julaftons kväll, och förmodligen en bra skiva på nyårsafton. Ingen minns.
2013 – Bring it on! Nu kör vi!