2010

 

2010 tog sin början, och för första gången gick IF rejban in i ett nytt år och en ny säsong som en fullfjädrad medlem av den svenska fotbollsfamiljen. Korplaget rejban.se var ett minne blott, och detta ställde helt andra krav på spelare, truppens storlek och administrationen kring laget. Dessutom kände vi oss tvungna att faktiskt skaffa lite riktiga tränare/ledare/lekledare.

 

Ett intressemöte hade hållits runt jul i Inputs lokal, där vi som drivit detta projekt från början förklarade varför vi bildat IF rejban, och varför vi ville ha med de som var kallade. Vi förklarade hur detta skulle fungera, och att det bara skulle fungera om alla delade samma inställning, Ingen som var intresserad innan mötet hade tappat intresset när vi var färdiga, så resultatet var lyckat får man säga.

På samma möte presenterades Håkan Kronberg och Håkan Lindahl som ledare. En tränarduo som merparten även haft som tränare i Östers Pojkallsvenskanlag ett antal år tidigare. De fick fria händer att plocka in vilka och hur många ledare de ville. Det resulterade tämligen omgående i attStefan Bengtsson och Lennart Johansson anslöt till ledarstaben. Givetvis hade de alla varsin son i laget, förutom Kronberg då, som lyckats få med två söner.

 

Håkan & Håkan, Kronberg och Lindahl under en försäsongsträning.

Att vi skulle få detta projekt att överleva ekonomiskt var långt ifrån självklart. En budget hade gjorts med grova uppskattningar, som till slut visade sig stämma väldigt bra överens med verkligheten. Ett litet startkapital hade redan skapats tack vare generösa bidrag från Jan-Åke Sandin på Entreprenadsystem samt Arne & Iren Svensson på Kronobergs Konfektyrer. När säsongen närmade sig och allt material skulle införskaffas tillkom Göran Lundqvist på Input,Mattias Kristoffersson på Restaurang Tipshallen, Peter Westman på Westmans Storkök,Göran Petersson på Bluegarden och Tony Carlsson på TC Textiltryck till den änglaskara som gjorde detta möjligt. Utan Er hade det IF rejban vi känner idag inte existerat!

Evig tacksamhet skänks till dessa vänliga själar, som vågade och ville hjälpa oss och slängde sig med huvudet före in i ett projekt som från utsidan mycket väl kunde tolkas som ett ganska oseriöst påhitt.

Vad många då inte visste var att det två gånger i veckan sprang omkring ca. 20 stycken före detta fotbollstalanger och svettades blod under Värendsvallens huvudläktare. Sällan eller aldrig har större glädje skådats under vidriga försäsongstränmingar i januari. Söndagarna ägnades åt inohusfotboll i Strandbjörkshallen.

 

Kåve får illustrera hur alla kände sig under försäsongen.

 

Sponsorernas allmosor tillsammans med spelarnas egna insats på 1500:- och diverse jobb under året resulterade i gröna siffror i bokföringen vid årets slut.

Arbetet med hemsidan gick också framåt. Undertecknad och Fredrik Streby satt över många koppar kaffe och klurade hur det skulle se ut egentligen. Den blev klar till slut, men det saknades något tyckte vi, och inte förrän Johan Axelsson kläckte ur sig att vi kunde väl skriva ”världens trevligaste förening” högst upp på sidan kände vi oss nöjda. Det som började som en lite smårolig catchphrase på hemsidan växte fram som ett motto under året, och något vi verkligen försöker vara. Det genomsyrar numera hela verksamheten.

 

När det så väl var dags att börja spela boll på allvar kändes det som om vi hade bra koll på allt runt omkring laget. Träningstider var det däremot tufft att få. En grustid lyckade vi skaka fram påFagrabäcks grusplan på lördagförmiddagen. När grässäsongen började fick vi 90 minuter i veckan på I11’s bedrövliga ”gräsplan”. Detta kombinerades med ett frivilligt löppass i veckan.

 

Det var på Fagrabäcks grus den första träningsmatchen ägde rum. 20 mars gick den av stapeln, och Örjansklubben/Ramkvilla stod för motståndet. De gick väl in med en ganska normal inställning till en träningsmatch på grus i mars. Rejbianerna däremot, spelade som om det gällde livet. David Johansson satte vårt första, historiska mål, och när slutsignalen gick stod IF rejban som segrare med 5-1.

 

 Målfirande i matchen mot Örjansklubben/Ramkvilla.

 

Efter matchen hölls ett årsmöte på klassisk rejbiansk mark; Valhallagatan 20, platsen där de två senaste Fotbollsgalorna ägt rum.

När allt var klart såg styrelsen ut enligt följande:

 

Ordförande: Johan Salomonsson

Kassör: Ludvig Kronberg

Sekreterare: Fredrik Streby

Ledamot: Jonas Wallentin

Ledamot: Jesper Lindahl

1:e Suppleant: Jacob Jansson

2:e Suppleant: Adam Bengtsson

Valberedning: Joel Albertsson och Christopher Wilmerå

 

Försäsongen fortsatte med matcher mot Moheda U, Furuby x 2 och Vislanda.

 

Till slut var det äntligen dags för seriepremiär. Det som började som en dröm och lite snicksnack på söndagshängena blev verklighet. Ett lagom dekadent kompisgäng med vänskapsband sedan väldigt unga år, som alla en gång slutat spela fotboll av olika anledningar, stod på en fotbollsplan i vita och vackra matchställ redo för seriepremiär mot Västra Torsås den 23 april 2010.

I sann rejbiansk anda hade tre fjärdedelar av ledarstaben dragit till Spanien på golfresa lagom till premiären. Lennart fick agera ensam lekledare.

Premiären rivstartade, och IF rejban gjorde 3-0 på 20 minuter. David Johansson satte även vårt första historiska mål i seriesammanhang. Jacob Larsson gjorde de andra två. Västra Torsås kom dock tillbaka och reducerade till 3-2, men rejbianerna avgick med segern.

 

Hemmapremiär väntade veckan senare. Den 2 maj kom Nöbbele BK på besök till Norremarksnybyggda fotbollsplan. Publiktillströmmningen var enorm, vädret var ljuvligt och resultatet blev…fiasko. Nöbbele vann med 3-1 och IF rejban kom ner på jorden igen. Adam Bengtsson lyckades bränna en straff, något som vid årets slut genererade en styck Diamantboll och gav upphov till Håkan Kronbergs klassiska kommentar i omklädningsrummet efter matchen: ”jaha Bucce, nu är du körd”. Alla vet ju att man får slå straffar tills man missar och Bucce hade satt en straff i en träningsmatch. Den då 17-årige Bucce tog detta på rätt sätt och gjorde en kanonsäsong.

 

 Bucce i hemmapremiären, strax innan han ”var körd”.

 

Vårsäsongen fortsatte med kryss hemma mot Vederslöv/Dänningelanda, seger borta mot Tolg, förlust hemma mot Åby/Tjureda, förlust borta mot Braås, seger hemma mot Araby, seger borta mot Urshult och förlust hemma mot Vislanda. Innan vi fick sommaruppehåll spelade vi returmatcher mot Västra Torsås (seger) och Nöbbele (kryss). Två höstmatcher hade alltså redan spelats innan uppehållet, och när vi tittade på tabellen insåg vi att vi nog var tvungna att gå mer eller mindre obesegrade under resterande delen av seriens andra halva för att ha chans på uppflyttning.

 

13 augusti drog höstsäsongen igång på riktigt, och IF rejban begav sig till Dänningevallen för match mot Vederslöv/Dänningelanda. Det visade sig bli en av de mer minnesvärda matcherna för året. Vi gjorde både 1-0 och 2-0 i den första halvleken. I den andra halvleken tog sommartröttheten över och det gjorde även hemmalaget. De spelade ut oss efter noter, reducerade till 2-1, och pressade hårt mot ett vilt kämpade IF rejban. Till slut kontrade vi in 3-1 på övertid, och då Vederslöv/Dänningelanda var ett lag vi tänkt kriga med i toppen vid säsongens slut kände vi att vi på riktigt kunde hota om åtminstone en kvalplats.

 

Vi fortsatte med en uddamålsseger hemma mot Tolg, och ett kryss borta mot Åby/Tjureda, så vi var fortfarande obesegrade i höstens fyra matcher när serieledande Braås kom på besök den 3/9.

 

Lagom till den matchen hade vår käre gamle vän Tomas Anyuru vänt hem till Växjö och blivit spelklar. Detta fick viss betydelse, då han 12 minuter in i sin debut hade hunnit göra två mål, och innan matchen var slut hade han fullbordat sitt hattrick. IF rejban vann med 4-1 och nu var vi med på allvar i striden om uppflyttning.

 

Tomas välkomnas hem av en uppenbarligen mycket nöjd Håkan Kronberg.

 

De två nästkommande matcherna resulterade i segrar mot Araby och Urshult, vilket innebar att höstsäsongen inför sista omgången innehöll 6 vinster, 2 kryss och 0 förluster.

Förutsättningarna inför sista omgången var att vi behövde besegra Vislanda borta samtidigt som Vederslöv/Dänningelanda var tvungna att tappa poäng borta mot redan klara seriesegrarna Braås. Det hade inneburit kvalspel uppåt för vår del, men allt gick åt skogen. Vislanda slog oss med 3-1 och Vederslöv/Dänningelanda slog Braås med samma siffror.

Braås vann serien, Vederslöv/Dänningelanda tog kvalplatsen (och kvalade sig upp till div. 5), Vislanda blev trea, och IF rejban tog en ganska hedrande fjärdeplats under debutsäsongen främst tack vare en fantastisk höst!

 

En medlemsfest för alla medlemmar väntade, som utlovat, på hemmaplan efter den sista matchen. Restaurang Tipshallen stod värd för detta spektakel, och inte mindre än ca. 70 spelare, ledare och supportrar slog klackarna i taket och åt och drack gott hela natten.

När vi summerade säsongen 2010 får man ändå säga att den var en stor framgång på många plan. Framförallt så hade vi rott det här projektet i land!

Vår publik hade dessutom hjälpt oss att skänka 2920:- till Barncancerfonden. Många tack för detta!

 

Den 4 oktober 2010 fyllde vi ett år, och firade detta med barnkalas på den plats vi formellt bildades; det Salomonssonska barndomshemmet på Västerportsvägen 25.

 

Är det barnkalas så är det.

 

I sedvanlig ordning anordnades en Fotbollsgala för att fira att fotboll är det roligaste vi vet. Håkan Kronberg hade ordnat så att vi kunde vara i Vöfabs lokaler och duka långbord. En oerhört trevlig lokal för en oerhört trevlig tillställning!

 

David Johansson fick priset för Årets Skyttekung.

Nominerade till Årets Mål var:

Tomas Anyuru

David Johansson

Jacob Larsson

Erik Sterner

 

Efter en oerhört rafflande omröstning gick priset till Tomas Anyuru, för hans magiskt vackra lobbmål mot Araby.

 

Nominerade till Årets Prestation var:

Joel Albertsson

Tomas Anyuru

Martin Holgersson

Jon Svensson

 

Priset gick, med förluffande överlägsenhet, till Jon Svensson, som under sensommaren förlorat två familjemedlemmar på samma dag, men stod på fotbollsplanen bara en dryg vecka senare och var sitt vanliga, positiva och underbara jag, som en bättre fotbollsmålvakt än någonsin. Världshistoriens mest välförtjänta pristagare belönades för detta med stående, värmande, ödmjuka och respektfulla applåder.

 

Nominerade till Diamantbollen var:

Adam Bengtsson

Ledarstaben

Linus Kronberg

Ludvig Kronberg

 

Priset gick till Adam Bengtsson för hans straffmiss i hemmapremiären mot Nöbbele.

 

Nomierade till Guldbollen – Världens bästa fotbollsspelare 2010 var:

Jon Svensson

Adam Bengtsson

Linus Kronberg

Oscar Stensson

Martin Holgersson

David Johansson

 

Priset gick i ganska överlägsen stil till Martin Holgersson; mittfältskämpen som under året kombinerat ett evigt slit med elegans, briljanta passningar och mål.

 

Världens bästa fotbollsspelare 2010; Martin Holgersson.

 

Martin Holgersson fick även priset ”Årets påse med fotbollsgodis”. Han fick alltså flest gottepåsar i mina alldeles egna gottepåseutdelningar som sker efter varje match.

 

Det av Joel Albertssons alterego Albert Swanberg instiftade Sportspegelnpriset tilldelades ingen mindre än mig själv. Jag tackar givetvis ödmjukt för detta och konstaterar att Joel är en rolig filur!

 

Nu tar vi sikte mot 2011 och serieseger!