Fredagkvällen den 14 maj gjorde IF rejban en liten nöjestripp till anrika Dackevallen för match mot ett gäng Milanklädda Tolgspelare. Rejbianerna anlände tidigt i någorlunda samlad trupp. Eftersom vi kom dit före hemmalaget tyckte jag att vi borde fått ett gratismål och inlett matchen med en 1-0ledning. Domaren var av en helt annan åsikt. Han förklarade på ett vänligt men bestämt sätt att det faktiskt är fotboll vi håller på med, och att vilka som kommer först till matchen inte spelar någon som helst roll. Tråkigt kan jag känna, men ändå helt enligt spelets regler. Jag drog en rövare, och den gick inte hem. 0-0 när matchen sparkades igång således.

De elva som fick äran och förtroendet att inleda matchen innanför de vita linjerna var följande:

MV: Jon – VB: Bucce, MB: Linne, MB: Jappe, HB: Elle – VM: Claeson, MM Holger, MM: Ludde, HM: Erik ”Sterner” Sterner – A: Dadda & Larsson.

Lite vid sidan av, ihopkrupna i det lilla båset: Fidde, Salo, Hanni, Rejban och Björn Rane…förlåt, Oss the Boss.

Uppmärksamma själar har förstås redan noterat att detta alltså innebar debut för inte mindre än tre spelare (riktig debut alltså, inte träningsmatcher och sådant trams). Elle, Fidde och Oscar Stens…förlåt, Björn Ranelid gjorde alla sina första framträdanden i den vita tröjan.

Matchen inleds och till allas förskräckelse visar det sig att skönspelet har lämnats hemma. Ryktet säger att Fete Johan tog med det hem efter förra matchen och ”glömt” lämna tillbaks det. Detta är alltså samme man som försökte stjäla tröja nummer 10 när han hade tvätten senast. Motiveringen löd: ”Nääämen jag hade hängt den på tork i ett annat rum, och glömde det när jag packade ner skiten igen”. Som alla redan räknat ut är detta en synnerligen ohederlig ung man, men det är en trevlig jävel, och snygg, så vi gillar honom ändå.

Nåväl, trots uteblivet skönspel så tar IF rejban tidigt ledningen. Endast 12 minuter har gått när Claeson, sin vana trogen, skjuter på allt som rör sig i straffområdet och skjuter ner både en och två Tolgbackar innan bollen studsar ut ur straffområdet. Vem dyker upp där om inte Holger, och han placerar snyggt in 1-0 vid stolproten. Hans första mål i den rejbianska tröjan var ett faktum, och i det här läget fanns det inte en enda person inom laget som trodde på något mindre än tvåsiffrigt. I rent glädjerus tar Jappe fram den stora plånboken och köper ett stycke ost av domaren. Detta efter 15 minuter.

När euforin lagt sig lite så visar det sig att Fete Johan fortfarande inte kommit till Tolg med skönspelet. En kavalkad av sneda långbollar, missade bredsidor och uteblivna tacklingar följer. Ända fram till den 37:e minuter, när Sterner hittar fram med en lysande passning till Claeson, som blir alldeles fri. Claeson tar också emot framgångsrikt med en utsökt förstatouch. Andratouchen blir dock ungefär 16 meter för lång, och så blev det pannkaka av hela kalaset. I samma minut får Jappe lämna planen med en klassisk ”gobbaskada”. Sträckning i baksidan av låret. Pang sa det, och så fick vi se Rejban i backlinjen istället.

Efter 40 minuter bjuds vi iallafall på lite fotbollsgodis. Vi minns ju alla Fredrik Ljungbergs brytning i EM-kvalet mot England -98, när han sprang ikapp Darren Anderton och snodde bollen av honom. Byt ut Ljungberg mot Ludde och Anderton mot en Tolgspelare så har ni en repris av detta klassiska fotbollsögonblick. Precis som Ljungberg fick också Ludde anbud från Arsenal efter matchen, så fick han inte det (den bjuder jag på Sterner, only for you…).

Paus. Vila. Omklädningsrumshänge. Det är vi rätt jävla bra på.

Dessvärre är vi tämligen genomusla på att förvalta det goa snacket från pausen, och det hinner inte gå mer än 2 minuter av andra halvlek innan Tolg kvitterar. Av någon outgrundlig anldening skänker vi bollen till en Tolgspelare på egen planhalva. Han tackade och tog emot, och vips så var det 1-1. Efter kvitteringen så försöker rejbianerna skruva upp tempot, men kombinationen starkt försvar hos Tolg och taskig precision hos De Vita gör att det inte skapas speciellt mycket. Vi får iallafall se Rejban nickrensa bort en boll efter 54 minuter. Det var oväntat och roligt. Ett par minuter senare skapar vi också ett riktigt farligt läge. Bucce slår en inåtskruvad hörna som skarvas i insidan av stolpen. Nära, men det gills ju inte. Så sa redan Gunde Svan på Fångarna på fortet-tiden, och det stämmer än idag.

Vi får istället vänta till minut 72 innan ledningsmålet kommer, men det var värt all väntan. Bucce rullar upp bollen utmed vänstersidan till Dadda, som vinklar in bollen till Holger. Holger i sin tur vänder på spelet och serverar Sterner på silverfat. Fri från 20 meter är han kylig som Växjövåren 2010 och väntar ner målvakten innan han lägger upp bollen högt. 2-1 och detta firas givetvis med att Sterner sliter av sig tröjan och glider i det våta gräset ut mot hörnflaggan. Classic! Ostskivan kom dessutom som på beställning för den avslitna tröjan.

Ni som trodde att det skulle sprida sig lite lugn efter ledningsmålet trodde alltså helt fel. Fullständig kalabalik utbryter och elva rejbianer får kollektiv kramp i huvudet i 10 minuter efter målet. Tolg är då nära att kvittera vid ett par tillfällen. Sista 10 minuterna av matchen styrs det iallafall upp och Fete Johan har till slut skickat ut skönspelet med expressbud. Under slutskedet får vi se några riktigt vackra anfall, och både Dadda och Larsson är ytterst nära att sätta dit 3-1. Slutresultatet skrivs dock till 2-1, och det duger bra. Uddamålssegrar är ju de götteligöttigaste.

På fredag spelar vi på hemmaplan igen. Åby/Tjureda står för motståndet, och om inte Fete Johan lägger beslag på något viktigt under veckan såsom fotbollsskor eller spelsinne så ska vi nog bjuda på en hejdundrandes fotbollsfest. 19.00 Norremark IP. Missa inte!

Nu ska ni få götte:

3 påsar fotbollsgodis: Martin Holgersson. Mannen utan lungor. Han har istället opererat in ett kärnkraftverk där vänster lunga brukar sitta. På högersidan har han en dieselgenerator. Fantastiskt!

2 påsar fotbollsgodis: Erik Sterner. Lysande insats. Avgör dessutom matchen och levererar en klassisk målgest. Väl värd två göttepåsar, så fick han det.

1 påse fotbollsgodis: Elias Awadis. Yrvädret på högerbacken var tillbaka. Äntligen både spelklar och tillgänglig. Bara det är värt en göttepåse, men sen var han ju bra också.

Hepp!

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.