På grund av stundande 18-årsfest på Berghallagatan 17 var undertecknad med hustru förbjuden att vistas på nämnda adress från 18.00 till 23.30. Vad passade då bättre än att bege sig till Väckelsång för lite fotbollsunderhållning. Tingsryd United FC gästades nämligen av mitt favoritlag IF rejban. Då TU är en sammanslagning mellan de forna fotbollsföreningarna i Tingsryd och Väckelsång, spelar laget enligt uppgift vårsäsongen i Tingsryd och höstsäsongen i Väckelsång. Detta tycks som ett klokt val då vi och spelarna mötte en alldeles utmärkt gräsplan.
Före matchstart lyckades jag också informera alla intresserade (inte många) att min mor är född i Väckelsång 1931, att min morfar här hade ett bageri och att ”Arla-kon” har sitt ursprung från Väckelsång och att nämnda ko, röd och grann, hälsar välkommen strategiskt placerad vid infarten precis nedanför kyrkan. Till saken hör att när idén bakom denna ko väcktes så kontakades undertecknad av hembygdsförenings dåvarande ordförande Ivan Johansson (salig i åminnelse) för att diskutera ett förverkligande av denna idé.
Efter denna lilla person- och kulturhistoriska utläggning kastar vi oss raskt över till matchreferatet.
Till Väckelsång hade utkommenderats följande vildvuxna vitkålshuvuden: Anton, Linne, Manne, Åkesson, Nick, Wijken, Cullan, Luke, Dadda och John. På bänken eller i kuren om ni så vill, Masse, Streby, Henke, Maccan, Cleijs.
Även om alla matcher är betydelsefulla nu när denna täta serie närmar sig sitt slutgiltiga avgörande, är det min bestämda uppfattning att de lag som inte tar nödvändiga poäng mot lagen placerade på den nedre halvan av tabellen, inte vinner serien eller når kvalplatsen. Topplagen tar alltid poäng av varandra. Så är det i alla serier!
Eftersom TU ligger i botten av serien var det i princip nödvändigt att vi håvade hem tre poäng för att inte tappa i toppstriden. Denna typ av matcher är alltid svåra, då bottenlagen krigar frenetiskt för att undvika nedflyttning eller negativt kval.
Möjligen avspeglades detta i rejbans spel under stora delar av den första halvleken. Matchen fick ingen riktig karaktär och rejban kändes inte riktigt inne i matchen. TU hade onekligen ett bollövertag i första halvlek, utan att skapa några riktigt heta chanser mer än några hörnor och ett och annat enklare långskott. Rejban hade dock svårt att få igång ett etablerat passningsspel. Rörelsen var för dålig, vi hamnade i tidsnöd och passningarna saknade allt som oftast rätt adress.
Oaktat att rejbans spel inte var helt tillfredsställande, så var det rejban som skapade de farliga chanserna. Redan i minut 8 hittar Dadda in till Cullan som spelar vidare till Luke, vars inspel eller möjligen skott tvingar målvakten till en benparad.
Halvchanserna för rejban avlöser varandra och både John, Dadda och Cullan får hyfsade möjligheter utan att sätta dit bollen.
TU skapade som sagt inte mycket av kvalitativt värde, men i minut 27 blev det i vart fall lite rabalder i rejbans straffområde. Anton gör en utrusning för att hindra en framrusande TU-spelare, som visserligen befann sig i straffområdets utkant och kändes rätt ofarlig. Hur som helst så krockar Anton med denna spelare men intygar för allt och alla att han träffade bollen före spelaren. Domaren, som var mycket bra, visar Anton sitt stöd och dömer endast hörna för TU, trots vilda protester från hemmalagets spelare och bänk.
Om vi bara gör 1-0 så tror jag att målskyttet lossar tänkte inte övriga i publiken, men väl undertecknad. Denna tanke överfördes med skärpa till rejbans spelare och i minut 34 gör John det förlösande målet med en enkel bredsida i burgaveln. Dessvärre missade jag vem som slog den eminenta passningen, då jag höll på att plocka upp kaffepengar till Daddas mor. Jag tror dock att det var Wijken eller Cullan!
Några minuter senare gör vi ytterligare ett mål då Dadda nickar in ett fint inlägg från John. Målet avvinkas emellertid för offside. Svårt att avgöra om det var ett korrekt domslut från där vi satt vid mittlinjen. Det såg dock tveksamt ut och jag har ofta en intuitiv känsla av att linjedomarna vinkar lite mer på känsla än att verkligen se hela spelsekvensen.
Nåväl, det kändes tryggt att gå till pausvila med en ledning och spelet kunde bara bli bättre i andra halvlek.
TU började den andra halvleken aggressivt och jagade naturligtvis en kvittering. Rejban ville dock annat och på sex intensiva minuter visade vi vilket bra fotbollslag vi är och avgjorde matchen. I minut 56 hittar Cullan fram till Dadda med ett fint inspel. Dadda rundar målvakten och ser ut att komma ur vinkel, men lyckas behärskat placera in bollen i bortre burgaveln, 0-2.
Tre minuter senare bryter vi ett TU-anfall och John hittar fram med en djupledsboll till Dadda som bredsidar in 0-3. Ytterligare tre minuter senare slår John en hörna som via målvaktens fingertoppar letar sig in i mål, 0-4.
Matchen var naturligtvis avgjord, men Masse ville också vara med och göra sitt första mål i div. IV. Nick och Cullan ville hjälpa till och serverar en fin djupledsboll till Masse som iskallt bredsidar in 0-5. Grattis Masse till målet. Nu vill vi se mer!
Noteras bör att TU faktiskt hade sin bästa chans i minut 82 (hör och häpna) då Anton tvingas till en habil benparad.
Det blev till slut en komfortabel seger och med ett säkert försvarsspel tillät vi inte TU att skapa några direkt farliga lägen förutom i matchens slutskede. Fem mål framåt är också mycket glädjande. Åtta mål framåt och två hållna nollor i de två sista matcherna bådar gott inför seriens avslutning. Nu ligger vi på kvalplats och den ska vi definitivt inte släppa. Serieseger är fortfarande målet!
Docent Johansson