Resan gick i afton till Slätthög, och i vanlig ordning började oron krypa i en att man kört vilse. De 7 km från kyrkan till planen känns som 70 km, och precis när man gett upp hoppet om att komma rätt så dyker Hultavallen upp på höger sida. Så även denna gång.

Hemmalaget skulle med all säkerhet vara revanschsuget efter premiärmatchen, då IF rejban gick segrande ur striden med en knapp uddamålsvinst, 1-0.

Vi mönstrade ett formstarkt manskap, och endast små förändringar var gjorda i trupp och elva sedan segern i Ryd. Så här landade uppställningen:

A Fäldt

V Hultin – Li Kronberg – E Nergård – A Bengtsson

L Rydén – Lu Kronberg – A Wijk – R Afram

M Strandberg – J Sallhag

Avbütare: E Danielsson, T Åkesson, M Axelsson, F Streby och N Andersson.

 

Matchen började strålande. För Slätthög. De kom ut bra och satte högt tempo med ett ganska enkelt spel. Vi hade å andra sidan glömt slå tändvätska på den rejbianska grillen, så det var ganska håglöst.

Hemmalaget tilläts gång på gång spela upp bollen och komma rättvända på vår planhalva, och då varierade de sig med genombrott i mitten eller utspel på kanten. Duktiga anfallare ställde krav på att vi var på tårna, och det var vi inte. Vi klarar dock denna period utan baklängesmål, och börjar så sakteliga hitta ett mer vägvinnande spel själva.

Därför var det lite extra frustrerande att Slätthög tog ledningen just DÅ. För just DÅ var det ganska ologiskt, även om det var väldigt rättvist sett till hur de inledande 20 minuterna sett ut. En Slätthögspelare skjuter mot mål, och skottet tar någon av våra spelare och går i en hög, fin och otagbar båge över Anton i målet. Underläge efter 24 minuter.

Som om inte detta vore nog får Slätthög straff bara minuter senare. Hultin har brutit bollen i eget straffområde, men när han ska spela bort den dyker hemmaspelaren upp som gubben i lådan bakom ryggen. Han hinner peta undan bollen, och Hultins passning blir istället en fällning. En oturlig sådan, men en enkel straff att döma för domaren. Straffen i fråga förvaltas säkert, och vi ligger under med 0-2 efter 26 minuter.

Rätt så rejäl kalldusch givetvis, men vi lyckas resa oss från detta och utnyttja en fast situation. Bucce slår en frispark hårt och flackt från mittplan, och i straffområdet dyker den gamle skyttekun….nä, där dyker den gamle nickspeciali…nä, där dyker Ludvig Kronberg upp helt enkelt och skarvar snyggt in reduceringen med pannan efter 29 minuter.

Han har ju faktiskt plötsligt blivit en synnerligen duktig huvudspelare i år herr Kronberg. Kul att man kan göra den utvecklingen vid 29 års ålder…

Glädjen blev dock kortvarig, och efter 34 minuter kommer nästa baklängesmål. Det kan man välja att se på två olika sätt. Är man i Slätthögs organisation/lag eller supporter till detsamma, så ser man en oerhörd individuell prestaton med ett snyggt avslut.

Tillhör man, som jag, det försvarande laget, så ser man ett våldsamt passivt försvarsspel i eget straffområde.

Sanningen ligger givetvis någonstans mitt emellan. Självklart var det bra gjort av Slätthögspelaren, men det ska bara inte få gå så enkelt när vi är 3-4 mot 1 i och runt eget straffområde.

I vilket fall som helst så är ställningen 1-3 i baken efter 34 minuter. Den ställningen står sig till paus. Några målchanser fanns absolut att rapportera om, men det gör jag inte i en match som innehåller sju mål. Då är det fokus på målen!

Lite rockader sker i paus. Masse går ut till förmån för Nick, som blir högerytter. Ramin flyttar upp på topp och Luke knallar över till vänstersidan. Detta i hopp om att bollsäkre Nick ska hjälpa oss till lite längre anfall, och det skötte han utmärkt.

I övrigt fokuserades det på att stänga den där ytan framför vår backlinje som vi skänkt bort i 45 mnuter, och att helt enkelt gå ut och visa att man vill något.

OBS! Annat språkbruk användes i omklädningsrummet, men det stannar i just omklädningsrummet.

Nog blev det ändring på saker och ting. Att påstå att vi började spela gladfotboll vore en lögn, men vi gav det hela en chans och tog jobbet. Det räcker långt. Det ger dock ingen utdelning i mål initialt.

I matchminut 58 får Slätthög en utvisning. En hemmaspelare fick gult i första när han kapade John, och nu fick han sitt andra när han (enligt uppgift, såg det inte själv) sparkade iväg bollen efter avblåsning.

Vi styr om uppställningen lite och petar upp Wijk ett pinnhål i plan för att understöda anfallarna, samtidigt som Luke, Ludde och Nick får ta hand om mitten på egen hand. Det ger resultat efter 72 minuter. Exakt HUR bollen hamnade vid Lukes fötter minns jag inte, mer än att Nick var inblandad och ska ha assisten, men där var den i alla fall. I likhet med Slätthögs första mål tar bollen på en försvarare och går i båge över målvakten. Reducerat till 2-3 och ett tänt hopp.

När sedan Ramin är på väg igenom i ett friläge efter 77 minuter och blir nerdragen är Slätthögs andra utvisning ett faktum.

Då kan man som lag reagera på två sätt. Antingen rullar man runt bollen i ett lugnt och behagligt tempo och lär inte skapa ett skit egentligen. Eller så sätter man fart på kalaset och trycker bollar in i straffområdet för att kriga in dem.

Vi valde dessbättre det senare. Åke och Mackan kom in som ytterbackar, med den enkla ordern att plöja nerför kanten så fort tillfälle gavs, och det var hela tiden. Det gjorde de också. Mackan gjorde det så intensivt att han drog på sig en sträckning, och Rejbsson kom in på högerbacken med exakt samma instruktioner.

Efter 83 minuter uppstår ett sådant läge som ska uppstå när man är två man mer. Vi får in bollen i straffområdet, och är mycket folk på plats. Efter lite flipperspel landar bollen i ett skottläge för Ludde från nära håll. Tyvärr rinner den iväg lite för långt, men den här bollen skulle tydligen bara in. Ludde kastar sig och i ett motlägg mer eller mindre på mållinjen har bollen ingen annan väg att ta än in i Slätthögmålet. Kvitterat till 3-3 med 7 minuter kvar.

Liknande situation uppstår 3 minuter senare. Boll i straffområdet, mycket folk, bra aggressivitet. Till slut är det Wijken som får läget, och även om skottet ser väl löst ut så är det så pass välriktat och från så pass nära håll att det går in vid den bortre stolpen. Ledning 4-3 efter 86 minuter och snabb omställning till defensivspel. Ett tröttkört och två man reducerat Slätthög orkar inte skapa någonting. Man försöker slå bollar in i vårt straffområde, men nu är det vi som tycker att fotboll är kul och går segrande ur mer eller mindre varenda nickduell. Möjlighet till kontringar ges också, men slutresultatet skrivs till 4-3 i IF rejbans favör.

Mycket kan skrivas om en sådan här match. Vi ska givetvis rannsaka oss själva efter den förstahalvleken vi gör, men det gör vi bakom lykta dörrar. Vi ska såklart fokusera på att vi vänder 1-3 till 4-3 under andra halvlek, och vi gör det inte genom sambalir. Vi gör det genom hårt gemensamt jobb och många kloka huvuden både på och utanför plan som hjälps åt. I frånvaro av mina vapendragare Hawk-Eye och Hasse ville jag ha extra mycket hjälp från lirarna på bänken med att se vad som händer på plan och eventuellt göra förändringar. Det fick jag verkligen, och det var en stor bidragande orsak till vändningen!

Vidare underlättar ju såklart de två utvisningarna på Slätthög, men utvisningar är sällan något man FÅR med sig. Det är ingen tillfällighet att de kommer under den andra halvleken när vi är aggressiva och trycker på.

Om motståndarna så är nere på 5 man så är det fantastiskt starkt att vända ett tvåmålsunderläge till seger sista 20 minuterna! Smarrigt!

Till sist så är det fortfarande för mig en gåta att Slätthög ligger där de ligger i tabellen. I alla fall i matcherna mot oss så är det ett av seriens bäst SPELANDE lag, med både tanke och kunnande. Nedflyttningsplats just nu, men det hade förvånat mig väldigt om de slutade där.

På fredag avslutar vi vårens spel. Vi gör det på Värendsvallens C-Plan, och vi gör det kl. 19.00 mot Lagans AIK. Välkomna!

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.