Trojavallen, Ryd. Ett skitställe.
Eller det beror ju på hur man ser det. Det är ett mycket fint och vackert ställe, med bra matta, goda faciliteter, månghövdad publik och trevlig personal. Men utöver det är det ett skitställe. Vi har nämligen varit där en gång för två år sedan och blivit snuvade på en serieseger… Hemska minnen därifrån således.
Med det sagt så var det dags att försöka ta revansch för den där hemska höstdagen för två år sedan. Vi välkomnades i vanlig ordning med gott kaffe och vänligt tilltal. Detta kaffe satte fart på hjärncellerna, och till slut landade en sistaminuten-ändrad startelva på papper. Så här såg den ut:
Anton
Maccerooney – Linne – Manne – Hulti
Rejbsson – Wijk – Ludde – Ramin
John – Masse
Avbytare för kvällen var: Danken, Åke, Bucce (anlände strax innan paus), Dadda och Jacke J.
”Jacke J? Chrille Janssons brorsa?” undrar ni nu. Det är alldeles korrekt. Han är numera färdigutbildad kriminolog, och kan vara bra att ha på plats så han kan reda ut eventuella benbrott. Fattar ni…benBROTT! *paus för skratt…………….*
Nåväl, hemma är han, och kombinationen att truppen inte är våldsamt tjock för stunden tillsammans med att Jacke besitter spetskompetens i form av huvudspel gjorde att han fick äran att värma bänk i 88 minuter.
Ni ser att jag kallar herr Axelsson för Maccerooney och inte Macceroni. Mycket roligt givetvis, eftersom Rooney spelar i Manchester United och herr Axelsson håller på Liverpool. Han gillar alltså inte Rooney. Sådant tycker jag är kul.
Vidare noterar skarpögda och trogna supportrar att den tidigare skadade Ramin Afram gjorde en liten minicomeback efter ett antal veckors frånvaro, samt att Fredrik Streby gjorde en liten miniminicomeback. Flertalet goda inopp på senare resulterade nu i en plats i startelvan för första gången på ett tag. Mycket trevligt och, skulle det visa sig, två genidrag av undertecknad tillsammans med övriga ledarstaben.
Nog med hyllningar av mig själv nu. Vi hoppar på matchen istället. Den började bra. John, Ramin och Masse började kombinera sig fram tämligen tidigt, samtidigt som Rejbsson var på hugget ute till höger och kom in i straffområdet ett par gånger redan innan 10 minuter var spelade.
Det var ett sådant däringa kombinationsspel som gav resultat i matchminut 9. John fick med sig bollen i fart till vänster och skulle spela in en i straffområdet. Det inspelet glidtacklade en Rydförsvarare bort, men bollen träffade armen.
Straff till IF rejban, och John skulle slå den. Viss smärta efter senaste närkampen gjorde att han avstod, och fram klev Ramin. Målvakt åt ett håll, boll åt det andra, dessbättre innanför ramen och bombsäkert 1-0 till IF rejban.
Det dröjde emellertid inte länge innan vi sumpade den ledningen. Tappad boll på mittplan och Ryds Toni Ringberg fick tag i den. Oerhört turligt och utan minsta skicklighet snubblade han sig sen hela vägen in i vårt straffområde och friställde lagkamrat Dennis Olsson. Han smällde i sin tur in kvitteringen efter 14 minuter.
Om sanningen ska fram så var det en förbannat bra prestation av i synnerhet Toni, men vi var alldeles för passiva och kunde ju åtminstone FÖRSÖKT ta bollen från honom…
Ställningskriget fortsatte under den första halvleken. Masse får och skapar ett par fina chanser, John har ett par hyfsade avslut, och Ryd sticker emellan i några anfall. Det oavgjorda resultatet står sig dock till vilan. Spelet så långt hade varit tämligen hyfsat, men utan den där riktiga udden många gånger. Lite mer fart på fötterna fanns det att kräma ur helt klart.
Nyanlände och precis lagom uppvärmda Bucce klev in i handligen efter pausen, och vi tackade Mackan för ett gott dagsverke och 45 välkrigade minuter. Bucce blev vänsterback och Hultin blev högerback.
Den där farten i fötterna som vi hade sparat lite på var på plats, och andra halvlek inleddes bra. Efter drygt 55 minuter spelade kom så ketchupeffekten, och det var Ramin som stod för kalaset. En väl avvägd vänsterhörna från John förvaltas på bästa sätt av Ramin och hans panna. 2-1.
Knappt hann matchen sparkas igång igen, innan det åter var dags för firma Sallhag/Afram. Bollvinst på mitten och spel till en rättvänd John, som tog fart och släppte vidare bollen till en vildsint framstormande Ramin till vänster. Friläget var ett faktum, och avslutet satt lika säkert som straffen tidigare gjort.
Tvåmålsledning och allmän glädje. Dessutom reducerades Ryd till 10 man bara minuter senare. Ska villigt erkänna att jag inte såg denna situation alls. Hade väl något annat viktigt att göra…
Har dock fått återberättat för mig att John var på väg igenom en mot en med en Rydback. Någon form av fuffens förekom, och domaren lämnades med två alternativ; fria helt eller blåsa frispark och dela ut rött. Det blev det senare. I samband med detta visades också något gult kort till Rydspelare som var upprörda och använde väl hårda ord mot domaren.
Det straffade sig i den form att samma Rydspelare ett par minuter senare kom sent in i en närkamp med Wijken och fick syna ostskivan för andra gången. Ryd alltså endast 9 man med 20 minuter kvar att spela.
I och med det var matchen givetvis avgjord. Jag ska verkligen inte påstå att vi rutinerat spelade av sista 20, men Ryd tilläts inte skapa något, trots att de kämpade och slet väl.
Summa summarum: Seger med 3-1 efter lite rockader i elvan och några små comebacker. Mycket bra! Spelet stämmer också väl under ganska långa perioder, och nu parkerar vi på tredje plats i tabellen efter halva serien. Två matcher till ska dock avverkas innan sommarvilan. Slätthög borta och Lagan hemma.
Något gotte delas ju inte ut längre, men Luddes insats på mitten är värd att nämna, samt givetvis Johns 2,5 ass och framförallt Ramins tre mål.
Trojavallen, Ryd. Ett förbannat härligt ställe!
Det var det hela. Puss & Kram!