IF rejban – Åby/Tjureda

Ännu en fredagsmatch för De Vita Riddarna i IF rejban. Ännu en ljuvlig afton på Norremarks gräs. Ännu en afton med bedrövligt jävla väder när vi spelar hemmamatch. Premiären mot Nöbbele bjöd strålande solsken, men sedan har det gått spikrakt nedför vädermässigt. Kommer osökt att tänka på ordens mästare: Tomas ”Orup” Eriksson. ”Jag måste ha retat gudarna, måste gjort något fel, för jag har bara regn hos mig”. Så sjöng han redan 1989, och det är vackert, poetiskt och sant även idag, 21 år senare. Det är väl egentligen på tiden att vi får lida lite för vårt syndiga leverne.

Till denna blöta fotbollsfest hittade iallafall vår trogna och vackra publik. När allt annat känns grått och kallt, då sänder vi en tanke till Er, och då blir vi sådär varma inombords som man bara kan bli av ren kärlek och snaps.

Ledarstaben hade efter moget överläggande kommit fram till följande elva nobla krigare skulle få försvara de vita färgerna för kvällen:

MV: Jon, VB: Bucce, MB: Linne, MB: Jappe, HB: Elle – VM: Claeson, MM: Holger, MM: Sterner, HM: Rejban – A: Larsson & David ”Daddelidaddsson” Johansson.

Förstärkning: Osse, Hanni, Palle, Jeol och Fidde.

Pang, pang, pang. 0-3 efter 25 minuter. Ridå.

Då undertecknad snurrade vändkorsen och skötte kiosken kan jag inte exakt redogöra för hur detta gick till, eftersom det hände drygt 130 meter bort och det var 215 kubikmeter vatten mellan mig och bollen. Det jag snabbt kunde konstatera var dock att en gulklädd herre fick vara väldigt ensam med bollen i vårt straffområde och enkelt rullade in boll efter boll. Några halvchanser noterades också för IF rejban. De såg jag lite bättre eftersom jag stod betydligt närmare det målet. Bollen ville dock inte hela vägen in i mål. Närmast kom Rejban, som slog ett högerinlägg i ribbans överkant. Publiken applåderade givetvis imponerat, medan Rejban själv spottade och svor ”Så j-a dåligt. Sätter ju 10 av 10 sådana i bortre krysset i vanliga fall!” hörde man honom grymta utmed sidlinjen. Som objektiv bedömare kan jag bekräfta dessa uppgifter. Han har alltså aldrig tidigare misslyckats med att knorra ett inägg i mål.

Andra halvlek hade stora likheter med den första, förutom att regnet tilltog, planen blev blötare och skitigare, och IF rejban gjorde mål. Åby/Tjureda hann göra 4-0, även det på ett friläge, innan inbytte Hanni skickar in en boll åt rätt håll och således får göra sitt första rejbianska mål. Välförtjänt och roligt. Efter det rullade gästerna in två frilägen till och spikade slutresultatet till 1-6 och vi som bevittnade detta spektakel kunde enkelt konstatera att Åby/Tjureda utan tvekan bäst behärskade underlaget och väderleken som erbjöds. Vi i IF rejban lyfter på hatten och tackar för lektionen!

Efter matchen smög jag runt lite bland celebriteterna vid planen. Då jag inte kunnat fokusera till 100% på händelserna på plan ville jag få mig en bild av hur det egentligen såg ut.

Först sprang jag på skådespelaren Jakob Eklund. ”Va fan…” var det enda han hade att tillägga. Ungefär såhär lät det http://www.youtube.com/watch?v=LimMVoxDfxA. Lite väl tunn analys kände jag och kilade bort mot omklädningsrummen för att hinna ikapp Docent Lennart Johansson. En halvtimme senare var jag fullärd om Kronobergs läns historia mellan 1622-1635. Trevligt förvisso, men öronen blödde och jag blev ju inte ett dugg klokare om hur matchbilden såg ut. Plötsligt sprang Christoffer Janssons alterego Chris förbi, och det är ju en fotbollskännare av finaste snitt. ”Well well well. You think you just can run around here playing football, and that you are so good. But I will tell you, I WILL TELL YOU, when I was playing football in…eh….in…in Mexico…” Ungefär här slutade jag lyssna och konstaterade att den där Chris, det är en riktig idiot. Då fick jag till slut tag på Sterner, som briljerade med sin insiktsfulla analys. ”Totalfotboll. Spelade ut motståndet fullständigt. Vann med 4-0…så gjorde vi inte det”. Det var precis här Bucce kom förbijoggandes och mumlade något om 2000:-, en ny garderob och att sommaren var räddad. Jag förstod ingenting, tröttnade på skiten och åkte hem. Spelade Thåströms låt ”Fan fan fan” under hela resan. Kom hem, la mig till sängs och vaknade nu på måndag eftermiddag. Det är alltså därför rereratet dröjt lite…typ

Nåväl. 6-1 i baken, och då räknar ni själva ut att det är svårt att hitta sådär värst många som stått för enastående individuella insatser. Därför kommer göttepåsarna idag mest fokuseras till de inhoppare som först stod och tittade på i regnet och sedan fick hoppa in i ett mer eller mindre dödsdömt läge. De gjorde det ganska bra dessutom…

3 påsar fotbollsgodis: Hannibal Sallo. Ingen annan rejbian gjorde mål på 90 minuter. Hanni gjorde det, och fotboll går ut på att göra mål, alltså var han bäst. Lysande inhopp.

2 påsar fotbollsgodis: Oscar Stensson. Även han fick hoppa in, och han hann stå för några uppsnurrningar och fina inlägg från vänsterkanten. Slet och kämpade i defensiven dessutom.

1 påse fotbollsgodis: Lennart Johansson. 90 minuters linjedömande i pissregn, ensam och övergiven på en kant när alla andra kunde götta sig med lite kaffe under ett paraply eller iallafall hade lite goa lagkamrater att prata skit med. Det är värt lite uppmuntran. Vassego!

Hej så länge!

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.