IF rejban – Moheda U/B 1-3 (0-2)
I lördags, den 27/3, kl. 11.00 var det dags för träningsmatch nummer två. Mohedas U/B-lag skulle mäta sina krafter med ett gäng spelsugna rejbianer. Fagrabäcks välbekanta grusplan utgjorde ånyo arena för denna fotbollsfest. IF rejban ställde inte mindre än fem debutanter på planen, som alla fick spela sina första, historiska, matcher i det rejbianska stället. Jon, Ludde, Hanni, Fete Johan och Fete Johans något äldre bror; Ecke, var de fem skönheterna som fick denna ära. Håkan såg uppenbarligen sin chans att förändra i och med tillskotten och slängde in fyra av dem i startelvan, trots 5-1segern förra helgen. Uppställningen fick till slut följande utseende.
MV: Jon – VB: Elle, MB: Jappe, MB: Ecke, HB: Kåve – VM: Bucce, MM: Ludde, MM: Dadda, HM: Larsson – A: Fete Johan och Palle.
Som förstärkning vid sidan av fann man: Hanni, Thot, Holger och Carmvall.
Även i motståndarlaget fanns den här gången en del bekanta ansikten, med både starka blodsband och vänskapsband rakt in IF rejban. Bland annat ställde den i vanlig ordning hängivne rejbianen Snygg-Davva upp i motståndarnas backlinje.
Att det var en annan typ av motstånd denna helg visade sig tidigt i matchen. Moheda var både löpstarkt och bollsäkert, och det skulle krävas en betydligt större arbetsinsats för att rå på motståndet. Nu skulle all intervallträning vi nött under försäsongen äntligen ge utdelning. På sätt och vis gjorde den också det… I den sjätte minuten visade Palle att han minsann är ett fysiskt praktexemplar, när han tar en jättelöpning på 50 meter från forwardsplats hemåt i plan och vinner tillbaks bollen. Lysande! En sträckning på det, och så var det färdigspelat efter 6 minuter för stackars Palle. I samma stund kommer Ludde för första gången ut för omplåstring av sitt ymnigt blödande knä.
Spelet ute på plan är annars ganska jämnt, och några chanser skapas åt båda håll. Närmast för vår egen del kommer Dadda, som lyckas sno åt sig ett friläge och får bollen förbi målvakten, men dessvärre också ett par decimeter utanför stolpen. Byten sker i vanlig ordning. Trippelbyte efter 16 minuter tyder på synnerligen aktiv coachning. Även efter bytena lyckas IF rejban skapa ett antal fina anfall, främst genom effektivt kantspel, men målen uteblir. Efter 29 minuter blir det istället Moheda som tar ledningen. Från högersidan får vi se moståndaren bryta in i mitten och dra iväg ett vänsterskott med en sjuhelvetes knorr på, och den letar sig in precis vid bortre stolpen. Snyggt och otagbart. 0-1.
Efter ledningsmålet tar Moheda över totalt, och IF rejban visar upp tydliga tecken på trötthet, när man spelar med ett 115 meter långt lag på en 100 meter lång plan. Detta kombinerat med ett något passivt försvarsspel utnyttjar Moheda i 37:e minuten när 1-0 skytten (??? Tror det var han…) lite väl enkelt får skjuta från straffområdesgränsen. Samma fot, samma hörn, men inte lika otagbart den här gången. Så sägs det iallafall. I mina ögon från sidlinjen såg det helt omöjligt ut att rädda det skottet. Då ska man i och för sig komma ihåg att undertecknad är världens genom tiderna överlägset sämsta målvakt.
Vi klarar oss undan med 0-2 i paus, och det mest uppseendeväckande som händer i slutet av första halvlek är att Ludde övertar Jappes klubbrekord i kramp. 44 minuter tog det innan Luddes muskler stämplade ut och ett byte blev nödvändigt. Imponerande och svårslaget!
Halvtidspratet handlade mycket om att vi borde spela bra som vi gjorde första halvtimmen och inte uselt som vi gjorde sista kvarten. Alla verkade överens om detta, och tyckte att det var en bra idé. Det var också här någonstans som tränarstaben geniförklarades en gång för alla. ”Smart, det vore ju dumt att fortsätta spela dåligt!” och ”Genialt. Då kanske vi vinner!”, var bara några av kommetarerna man kunde höra viskas i spelartruppen.
Sagt och gjort så började andra halvlek bättre. Tillbaka var det jämna spelet, och våra kära kantlöpare fick återigen lite bollar att jobba med. Dessvärre för högeryttern Larsson innebar detta inte mindre än tre regelrätta mordförsök, när vi skulle ”trycka till passningarna lite”, och drog tre vristpassningar av modell kompis till honom. På det fjärde försöket fick han en riktig smörpass, men då tappade han ut den över sidlinjen…
Efter knappa kvarten spelad av andra halvlek visar Dadda att även han, under den stenhårda ytan, är en sårbar kille. Kramp efter 58 minuter och en andraplats på ”All time high”-listan. Endast tre minuter senare får vi återigen bevittna historia, när Kåve, synnerligen medvetet, stoppar en kontring för Moheda genom att knuffa ut motståndaren över sidlinjen medan bollen var 20 meter därifrån. Ostskivan levererades som på beställning och Kåve leder busligan på en varning.
Spelet fortlöpte under jämna förhållanden. Ett tvåmålsunderläge kändes inte omöjligt att hämta upp. Men när Moheda stöter in en retur fram till 0-3 efter 75 minuter sköts hoppet om seger i sank. Jakten på mål fortsatte dock, och det gav utdelning i den 78:e minuten. Hanni, som för närvarande var innermittfältare, smekte fram en djupledsboll till Larsson, som tröttnat på att bli nerskjuten ute på högerkanten och sökt sig in i mitten. Vindsnabb som han är den där Larsson, sprintade han ifrån försvaret och satte kyligt dit 1-3. Vild glädje utbröt, alla moln skingrades och våren brast ut i full blom. Det är så det fungerar när IF rejban gör mål. Världen blir helt enkelt ett lite bättre, lite roligare ställe att leva på.
Med ett par minuter kvar är det ytterst nära 2-3, när Dadda bjuder på fotbollsartisteri. Från straffområdesgränsen drar han iväg ett skott vänd med sidan/ryggen mot mål. Kalasträff och bollen ser ut att leta sig in i krysset. Desvärre var också deras målvakt duktig och tippade bollen till hörna. Publiken gapade av förvåning, medan Dadda kallt konstaterade att ”det där skottet gör jag i sömnen om jag vill”. Grav osanning givetvis, och alla vet att det var ett ”en på miljonen”-skott. Snyggt iallafall…
Slutsignalen ljuder och IF rejban har inkasserat sin första historiska förlust. Trots detta var stämningen relativt god. Vi hade gjort en bra match i 75 minuter och hållit jämna steg med Moheda, som rankas som ett av världens bästa fotbollslag. (Har ingen källa på det där sista, men de slog ju oss så det borde stämma…). Vi tar nya tag och förbereder oss för en klassisk mosning av Furuby på onsdag den 31/3 kl. 19.00 på Furuvallen. Be there!
Göttepåsar ska delas ut:
Tre påsar fotbollsgodis: Elle. Förtjänade nog egentligen fler göttepåsar senast, och var strålande även idag, så till viss del retroaktivt delas tre påsar fotbollsgodis ut till Elle.
Två påsar fotbollsgodis: Larsson. Ende målskytt, och snyggt var det dessutom. Stod dessutom för ett förtjänstfullt slit matchen igenom, trots de ”något otacksamma” bollarna han hade att jobba med under andra halvlek.
En påse fotbollsgodis: Hanni. Förvånansvärt hård för att vara så liten och späd. Tog för sig både i anfallet och på innermittfältet, och levererade en briljant passning fram till målet. Imponerande!
/Salo