Ljungby FK – IF rejban 0-7

Välbekanta riksväg 25, med sin makalöst vackra och inspirerande omgivning i form av viltstängsel och stendöda granar, skulle återigen synas när IF rejban åkte till bortamatch. Då det finns betydligt fler div.6-lag i Ljungby med omnejd än i Växjötrakten har det ju blivit så i år. Tre Växjölag, två Ljungbylag (+tre lag inom två mils radie från Ljungby) samt lite lag utspridda i Kronoberg bildar alltså div. 6 Alvesta. Antal Alvestalag? Noll givetvis.

Nåväl, Ljungby är en stad vi så gärna besöker, där har det ju gått bra förr. Idag skulle vi dessutom få äran att spela på stadens stora arena; Lagavallen, med en mycket fin matta och en riktig läktare åt Streby/Johansson och herr Holgersson. Paret Sallhag höll sig så nära sidlinjen som möjligt.

Förutom jag själv och den gamle Jansson i en bil, och en ledarstab bestående av Hawk-Eye och Bengan, fick också följande rejbianer äran och förtroendet vara med och leka:

MV: Gustaf

HB: Kåve, MB: Guzt, MB: Linne, VB: Elle

HM: Winberg, MM: Jappe, MM: Manne, VM: Bucce

A: Tomas & Sallhag

Bänken: Swanen, Holger, Claeson, Sterner och Rejbsson.

Hoppas nu att alla noterade mitt nya och kreativa sätt att skriva laguppställningen. Tyckte det blev mer lättläsligt så. Att jag är så infernaliskt korkad att jag inte gjort det tidigare än en annan historia…

Vi började matchen bra, och taktiken att skruva upp tempot från början för att kanske få ett eller ett par snabba mål verkade anammas på plan. Den brast bara på en punkt; att vi inte gjorde mål på någon utav alla chanser. Vi fick iallafall uppleva lite fotbollsgodis när Sallhag lurar bort en motståndare efter konstens alla regler.

På en passning från försvaret möter han bollen med en Ljungbyspelare i ryggen. På rullande boll lyckas han på något sätt skarva bollen över (!) sin motståndare med klacken, springer runt honom, tar med sig bollen och försvinner iväg. ”Det där är fan div. 5-klass” konstaterade Holger från första parkett på avbytarbänken, och han har en poäng helt klart. Det var ganska snyggt.

Inte förrän vi spelat 27 minuter kommer ledningsmålet, och det är inte särskilt snyggt. Ett anfall på vänsterkanten avslutas med att Sallhag spelar in till Tomas, som från straffpunkten lyckas rulla årets lösaste avslut i mål. Ryktet gick om ett hopslag eller kanske t.o.m ett självmål, men efter lite förhör i pausen visar det sig att det faktiskt var Tomas som gjorde det alldeles själv.

Viss islossning sker och halvlekens sista fem minuter blir propagandaspel. Winberg slår ett lågt och hårt inlägg från höger som Sallhag tar emot med ryggen mot mål. Två tillslag senare hade han vänt bort sin bevakning och pangat in 2-0 med högerfoten vid den bortre stolpen.

Endast någon minut senare sliter rejbianerna förtjänstfullt till sig bollen på mittplan. Jappe slår fram en bredsida i djupled mellan mitt- och ytterback. Där kommer Sallhag springandes och blir helt fri. 3-0 var ett faktum.

Innan visslan ljuder för vila hinner anfallsparet samarbeta ännu en gång. I likhet med 1-0 målet spelar Sallhag i sidled till Tomas, som får till ett om möjligt ännu lösare avslut. Bollen tar i stolpen innan den lägger sig på rätt sida mållinjen. Man brukar ju lite fyndigt kalla att någon gör mål för att de ”nätar”, men det gör jag inte nu. Det vore direkt lögnaktigt, eftersom bollen inte alls vidrörde nätet. Tomas gjorde mål, varken mer eller mindre, och därmed var halvleken slut.

En total enighet rådde om att vi minsann skulle ösa på i andra halvlek och hålla fokus i avsluten, då den här serien mycket väl skulle kunna avgöras på målskillnad.

Så blev det då alltså inte… Spelet såg utomordentligt trevligt ut, men vi skulle väl kunnat banka in något mål till. Ljungby bytte målvakt i den andra halvleken, och precis som han som stod i första fick göra ett par kanonräddningar i inledningen, fick också den nyinsatta burväktaren briljera. Räddningen på Mannes nick är bland det svettigaste man sett.

Sallhag verkade iallafall ha hållt krutet hyfsat torrt, även om målet till 5-0 inte var det svåraste. Bucce slår ett fullständigt fantastiskt inlägg från vänsterkanten, som landar perfekt på Johns fot tre meter från mål. En bredsida upp i nättaket och så var nollan spräckt även i andra halvlek. Då hade vi spelat 54 minuter.

Alla spelare på bänken kom givetvis in i spel, och Rejbsson gjorde avtryck tämligen omgående. Benet hans har varit skadat sen vi avslutade vårsäsongen mot Omen. Det hade nu läkt, men den gamla pingislungan gjorde sig påmind. In efter 55 minuter. Fyra monsterryck längs högerkanten, en tunnel och ett briljant inspel där han friställde Sallhag vid straffpunkten. Ut efter 65 minuter. Sallhag gjorde naturligtvis inget misstag, utan rullade behärskat in 6-0.

Stiljte i målskyttet rådde sedan en stund. Chanser saknades dock inte. Att Sallhag till slut är den som får sätta den sista baljan också kändes i det här läget inte som någon överraskning. Tomas sätter bollen i djupled med kirurgisk precision och John blir helt fri. Pang, och fem mål för Sillen.

Matchen blåses av, och 7-0 är såklart ett alldeles jättetrevligt resultat. Både Åby/Tjureda och Vislanda kryssade dessutom under fredagkvällen. Ljungby i sin tur, ska ha all heder för att de aldrig slutade försöka spela fotboll, även efter det att matchen var körd. Inget fotbollsdödande spel med rensningar och efterslängar som det ibland kan bli när ett lag ligger under stort. Tack för det!

Nu har vi ledigt en vecka innan derbyt mot Araby på fredag. Alla kommer och tittar. Trevligt!

Gottepåsar kommer nu. Lite överraskningar idag kan jag tro, med tanke på min utläggning senast om att det var svårt att ge gotte till defensiva spelare när vi vinner med 7-0.

3 påsar fotbollsgodis: John Sallhag. Här var det ingen överraskning. 5 mål och två ass när vi vinner med 7-0 är…div. 5-klass, som Holger hade sagt.

2 påsar fotbollsgodis: Elias Awadis. Den ettrige lille Elle släppte inte någon förbi sig idag, och när han är med och briljerar i offensiven som idag är det en ren fröjd att se den gamle högerbacken. Vänsterback nu dock…

1 påse fotbollsgodis: Johan Gustafsson. Tufft beslut här, Tomas gör ändå två mål och spelar fram till ett. Guzt däremot, han kliver in som mittback och är felfri. Dessutom är han ett tag under den andra halvleken ett av våra största offensiva vapen. Guzt får gottepåsen, delvis för att Tomas var så sinnessjukt jobbig när han var på bänken ett tag under andra halvlek.

Nu blir det säkert lugnt och skönt i bilen till träningen på tisdag. Jag brukar hämta Tomas, och jag misstänker att det blir ett jävla hallå. Han lär tjata hål i huvudet på mig, fast gör han två mål per match så köper jag det.

Hej då alla!

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.