Den 29 april var det redan seriefinal i division 4 sydvästra. Det är kanske lite tidigt att tala om seriefinal efter bara två omgångar, men möter ettan tvåan så är det seriefinal. För motståndet denna afton stod Växjö Norra som vi kamperade ihop med i division V södra och som i likhet med IF rejban tog sig upp via kvalspel. Växjö Norra hade föryngrat laget sedan föregående år och vi visste att det var ett bollskickligt lag med vassa anfallare.
För att bemästra dessa ”svartingar” mönstrade IF rejban följande vita, virila, viktväktare: Danken, Maccaroni, Holger, Linne, Bucce, Ludde, Wijken, Cullan, Luke, John och Dadda. Likt staten och kapitalet satt i samma båt Masse, Nick, Hultan, Hultin, Cleijs.
Salo hade sett för mycket på Premier League och Champions League och studerat taktiska överväganden, varför han valde den något udda uppställningen 1-4-2-3-1. Med denna taktiska kombination skulle Norras ”kassaskåpssäkra” försvar dyrkas upp.
Det var bra tändning redan från matchstart och bägge lagen tog för sig i närkamperna. Mycket till ordnat spel bjöds dock inte publiken på den första kvarten. Rejban stack upp då och då, men hade svårt att få fast bollen på den ensamme forwarden Dadda. Norra hade mer boll men skapade inte speciellt mycket. Publiken vaknade till då Luke fick en varning i minut 20 och minuten senare skapade Norra en bra chans genom ett lågt inspel mot ett relativt passivt rejbanförsvar.
Den numera fotbollskunnige och uppmärksamme Göran Björk noterade att rejban inte hade haft ett enda anfall på högerkanten. Denna expertkommentar uppmärksammades av Luke som fick bollen, satte fart och slog ett perfekt inlägg som John mötte med en stenhård bredsida rakt upp i nättaket. Ett klassmål, fotbollsgodis på högnivå och 1-0 till rejban.
I samband med målet blev Norras målvakt skadad och fick byta. Inte vet jag om de bland avbytarna hade en extra målvakt. Om inte fick de ställa en utespelare. Dessvärre sett med våra vita albinoögon lyckades inte rejban i så fall utnyttja detta faktum.
Den numera sakliga referenten måste tillstå att efter rejbans ledningsmål så tog Norra mer och mer över matchen. I minut 30 hade hemvändande Linus Eiman ett bra skott i burgaveln och några minuter senare fick Danken sträcka ut på en bra frispark. Rejban kändes ett steg efter och drog på sig en massa onödiga frisparkar. Jag vet inte om det var vårt nya spelsystem eller att Norra var aggressivare och hade ett bättre passningsspel som gjorde att rejban hade mycket svårt att få fast bollen på Norras planhalva och etablera ett mer ordnat anfallsspel. Precis före pausvilan drog Linus på sig ett gult kort, som skulle visa sig mer avgörande än vi då trodde.
Paussignalen ljöd och den var efterlängtad. Även om spelet inte klaffade till 100 % så hade rejban ändå ledningen med 1-0. Gott så!
Då Hasse Rydén försökte grilla och prata med alla samtidigt fick vi skjuta upp korvätandet till efter matchen. God var den i vilket fall som helst även efter matchen.
Inför andra halvlek gick Dadda ut och Nick in och John flyttade upp på topp. Redan här vill jag inflika att jag hellre sett den traditionella uppställningen 4-4-2, oavsett vilka som spelat på mittfältet och som forwards. Å andra sidan är jag bara referent och inte tränare eller lagledare.
Nåväl, publiken hann knappt bänka sig (minut 50) förrän Linus hamnade i trångmål och tvingades obstruera en Norraspelare. Frispark ja, varning nej! Domaren var dock av en annan uppfattning vad gäller förseelsens grad och drog fram två kort i ordningsföljden gult-rött. Hårt var ordet sa Bull, men likväl fick Linus lämna planen.
Några omdisponeringar blev nödvändiga, men att spela med en man mindre behöver i sig inte innebära att man totalt tappar sitt egna spel. Det gjorde dessvärre rejban. Visst kämpade alla heroiskt, men när vi väl fick tag på bollen fastnade i princip alla uppspel på Norras försvar eller mittfält. Rejban sjönk allt djupare ner på egen planhalva och 1-1 målet kom som en trana till Hornborgarsjön i minut 59. Bara 7-8 minuter senare radade Norra upp en 4×3-chans och det är helt otroligt att bollen inte letade sig in i rejbans mål.
Trycket från Norra blev dock de vita kämparna övermäktigt och i minut 70 blev det ett missförstånd mellan Danken och försvaret. En Norraspelare (vi kan av hövlighet nämna hans namn då han var ofin nog att göra ett hattrick – Gustav Sandberg) hann emellan och kunde enkelt rulla in 1-2.
Det kändes dessvärre lite uppgivet bland de vita krigarna och i minut 73 kunde Norra spika slutresultatet till 1-3 efter att Gustav Sandberg helt omarkerad enkelt kunde nicka i mål efter en väl avvägd frispark.
Rejban spelade upp sig sista de sista 10 efter ett par byten och lite skrik från bänken. Närmare än någon halvchans kom vi inte och Norra avslutade matchen med att skjuta stolpe ut i den näst sista matchminuten.
Jag har delvis redan antytt att Växjö Norra vann helt rättvist. De var det bättre laget. Frågan är dock vad som hade hänt och hur matchen hade utvecklats om rejban inte fått en man utvisad. Det vet vi av naturliga skäl inte, men Norra kändes stabila och hade tagit över matchen redan före utvisningen.
I rejban höjde sig ingen över mängden, även om Johns klassmål återigen bör nämnas. Alla kan bättre, laget kan bättre och får vi bara spelet att stämma så är det dags för en ny seriefinal när vi möter Norra igen till hösten.
Docent Johansson