Efter ett längre uppehåll i avsaknad av relevanta pennor var det återigen dags att skriva ett matchreferat. Vad är då bättre än att göra det mot serieledarna SUF Star; ett lag som följt oss genom seriesystemet och som i veckan besegrade självaste Östers IF i svenska cupen. Således med en rätt enkel matematik är IF rejban vid vinst Växjös bästa lag i vecka 32 år 2015.
Enär vi tampats med SUF ett stort antal gånger vet vi hur de spelar, vad de är bra på och vilka deras svagheter är, som naturligtvis måste utnyttjas till fullo. Att SUF kommer att hålla i bollen, spela ett snabbt kortpassningsspel och göra sina mål innanför straffområdet vet vi. Vi vet också att när de blir lite stressade och målen uteblir börjar de skjuta långt utanför straffområdet och då oftast både snett och vint, över och utanför målet. Vi vet också att vi kan hota dem med snabba och raka uppspel och med fasta situationer. Får vi väl in bollen i deras straffområde är de mer än mänskliga att möta och deras målvakt tillhör inte seriens längsta pjäser.
Det ovan nämnda visste inte bara undertecknad utan också den välmeriterade och ytterst fotbollskunniga ledarstaben. Således gladde det mig att taktiken var att med en fembackslinje täta bakåt, med två defensiva mittfältare centralt krympa ytorna, en mer offensiv mittfältare och med två anfallare, varav en lite mer släpande, ta vara på de omställningar som gavs. Dessutom, lägger jag själv till, rätt täta byten för att kunna köra max i andra halvlek då SUF:s tempo och bollinnehav i normala fall brukar vackla något.
Taktiken på ritbordet syntes välavvägd, men som de säger i Yttre Källehult, bollen är rund, matchen ska spelas och Åsa Romsson borde med omedelbar verkan lämna regeringen.
Matchinledningen följde rejbans uppgjorda game plan. SUF hade mest boll och for runt som jakthundar i en benhög, men skapade inga direkta farligheter mot rejbans stabila fembackslinje. Istället var det de vita liljekonvaljerna som skapade matchens första heta målchans. I minut 5 hittar Lukes långa inkast Mannes bakhuvud och nickskarven landar mitt i SUF:s straffområde. I gröten av spelare lyckas vi dock inte få någon träff på bollen, utan SUF kan rensa undan med en befriande spark. Bara minuten senare får Ramin en hyfsad chans fint framspelad av Gusen, men avslutet landar i målvaktens famn.
Till skillnad mot de tidigare mötena med SUF står rejban upp betydligt bättre, är mer samlade i försvarsspelet över hela banan och slipper därmed att jaga boll hela tiden. Några direkt vassa målchanser skapas inte av något av lagen, även om SUF har två rätt hyfsade frisparkslägen, varav det första läget avslutas med en bra nick en meter utanför stolpen.
I minut 30 görs ett redan planerat dubbelbyte på våra anfallare. Masse och Ramin ut och Dadda och Simon in. Simon hade bara varit på planen i ca 1 minut och 23 sekunder när han påpassligt snor åt sig bollen från en SUF-försvarare som för en gångs skulle fumlade med bollen. Full fart mot mål och ett avslut som var både löst och snett, men som träffar en hemrusande SUF-spelare och letar sig in i nätet. 1-0 till IF rejban.
SUF blir nu allt mer frustrerade och försöker filma till sig frisparkar och förstärka i varje situation. När de inte fick frispark i en något tilltrasslad situation rinner sinnet på SUF:s tränare som skriker Fuck You! till domaren. Detta uppmärksammas av linjemannen och det röda kortet skickar tränaren in i omklädningsrummet. På vägen ut diskuterar han skillnaden mellan ”helvete” och ”fuck you” och Psyk-Jansson försöker förklara skillnaden, utan att nå någon större framgång.
Den första halvleken var slut och IF rejbans game plan fungerade till fullo. En grymt bra halvlek där hela laget förtjänar med beröm godkänt.
Inte behöver man vara Erik Nivas kusin för att kunna räkna ut att SUF skulle starta andra halvlek i ett rasande tempo för att omgående fixa en kvittering. Naturligtvis var rejban förberedda på detta och backade hem och satsade på omställningar. Till skillnad från den första halvleken hade SUF nu mer boll och om sanningen ska fram började rejban spela klassisk ”grisfotboll”. Detta spel lönade sig och gjorde SUF allt mer frustrerade och vi tvingade dem till långa uppspel och skott långt utanför straffområdet som inte alls är deras melodi. Vi lyckades med detta tack vare att hela laget slet kopiöst över hela planen. Våra anfallare skapade kanske inte så mycket framåt, men arbetade stenhårt och stressade SUF till allt fler misstag och slarviga uppspel. På mittfältet sprangs det flera mil och understödet till backlinjen fungerade utmärkt. Vår fembackslinje fungerade i princip fläckfritt och när bollen väl letade sig fram till målet stod Anton där som en säker sista utpost. SUF skapade inte så många farliga chanser, men i minut 81 kommer deras farligaste läge på en frispark två meter utanför straffområdet. Anton gör dock en grym Gordon Banks-räddning och vår nolla var fortfarande intakt.
De sista tio minuterna var det nervöst och det hade väl inte varit helt orättvist om SUF petat in en kvittering. Nu ville vi verkligen vinna och vi kommer alla ihåg matchen förra hösten då SUF fick in en sen kvittering på en mycket tveksam straff.
Nu höll vi hela vägen ut och efter slutsignalen utbröt vild glädje bland rejbans spelare och ledare och mammorna lyckades i matchens slutskede till och med pipa fram en hejarramsa.
Segern innebär att rejban är Växjös bästa lag, i vart fall ett litet tag och den karamellen ska vi suga länge på. Hela laget ska ha med beröm godkänt. Alla spelare slet som djur, taktiken fungerade och även om spelet i andra halvlek inte går till historien som årets skönspel, så ska matcherna vinnas det är det viktiga.
Även om hela laget får MVG så måste jag framhålla Max Lexerts hundraprocentiga insats, även om han har spelat i Växjö Norra. Bra timing, stenhårda brytningar utan att dra på sig onödiga frisparkar. Grymt!
Avslutningsvis måste jag också ge med beröm godkänt till domaren. Han höll ihop matchen på ett bra sätt, pratade med spelarna och behöll lugnet när SUF blev allt mer frustrerade och gnälliga i den andra halvleken.
Docent Johansson