IF rejban – Stockaryd/Rörvik 1-0 (1-0)
Mycket spännande förberedelser inför denna match, då vi gjorde en rejban special. D.v.s. snitta 18 man på alla fysträningar och bollpass i minusgrader, för att sedan när det blir dags för match bara gå upp i rök. Så brukar det vara varje år, så ingen var förvånad. Chefsstatistiker Hasse Sallhag hade räknat ut att 17 spelare var frånvarande nu när vi skulle rulla igång 2016 ordentligt. Kanonprioriterat boys…
Ska sanningen fram så blev en handfull lirare sjuka bara sista dagarna innan match, och motståndet hade redan för några veckor sedan hintat att de befann sig i en liknande situation inför denna match.
Nåväl, frånvarande spelare är vardag, och ingen som helst ursäkt för att inte mönstra ett svinbra lag och att alltid vinna alla matcher man spelar. Inte i IF rejbans värld…
När vi borstat dammet av några äldre gentlemän fick vi fram följande uppställning enligt en slags 4-4-2 med ett diamantformat mittfält:
E Danielsson
J Axmarker – J Gustafson – E Nergård – H Gustafson
A Hultqvist – A Wijk(def) – L Kronberg(off) – E Rosander
M Strandberg – S Haraldsson
Avb: M Axelsson, M Holgersson, E Claeson. Sen var undertecknad ombytt också. Satte bland annat en djävulskt snygg straff på uppvärmningen, men inhopp var det bara tal om vid dödsfall i laget.
Vi började under alla omständigheter matchen alldeles utmärkt och följde den uppgjorda taktiken till punkt och pricka. Motståndet sjönk ganska lågt, men vi lyckades stänga deras försök till omställningar.
Framåt letade vi nycklar att ta oss igenom, och efter att ha kört fast ett antal gånger lossnade det efter dryga halvtimmen. Vi hann med ett antal fina kombinationer och missade chanser innan firma Rosander/Strandberg sket i att försöka låsa upp försvaret och sparkade in dörren hos dem istället.
Långt och fint uppspel till till Rosen, som löpte (nåja…) i djupet ute till vänster och skickade in ett perfekt inspel till Masse, som mötte på volley och tryckte in ledningsmålet.
1-0 i paus. Rosen stack vidare till ett kundevent och Holger tog hans plats. Halvsjuke Axmarker fick frågan om att fortsätta efter den överenskomna halvleken eftersom det gått så bra, men svarade att ”jag tror jag har feber”, så Mac tog sitt svajiga knä och blev högerback i andra.
Ju längre den andra halvleken led, desto tydligare blev det att det här var en match mellan våra avslutare och deras målvakt. Sebbe testade en sisådär 412 gånger, Wijken testade, Holger testade, Manne testade, men allt gick utanför, i ribban, eller räddades briljant av målvakten.
Kombinationsspelet var stundtals väldigt imponerande, och det var bara att få in bollen i målet som saknades. Ludde fick en släng av hybris och dribblade till sig ett friläge. När nu äntligen målvaktens armar och ben var överspelade, ja då räddade han Luddes avslut med klockspelet. Ingen anledning till oro dock, då jag råkar veta att herr Söderstjärna i motståndarnas mål går i väntans tider och snart blir tvåbarnsfar, så han har sitt på det torra så att säga.
Matchen slutar 1-0 och jag måste verkligen berömma de vitklädda för insatsen. Det här var imponerande av en, som vi brukar säga, ”stökig” uppställning. Claeson jublade högt på bänken över att alla orkade och att han slapp hoppa in.
Extra plus framförallt till Jacob Gustafson, som är klart bäst för dagen. Hans äldre bror Henke ska både ha ett stort tack för att han ställde upp och en rejäl skopa beröm för en felfri insats. Mr Axmarker imponerade också med en stålande första halvlek innan febern slog sina klor i honom.
Det var det det. Hej på er!
/Salo